En åklagare i Gävle har bestämt sig för att åtala den som skriver ut preventivmedel till flickor under 15 år. Brottsrubricering? ”Medhjälp till våldtäkt”. Och jag som trodde att man tagit bort möjligheten att bli åklagare genom att hitta en examen i ett corn-flakes-paket.
Dagens Medicin rapporterar om åklagaren, som heter Mikael Hammarstrand och är verksam i Gävle. När han träffat personal på ungdomsmottagningar har han sagt att han ”inte skulle tveka att åtala den som skriver ut p-piller till någon under 15 år för medhjälp till våldtäkt.” Hammarstrand har verkligen tänkt till: ”Jag läser lagen. Den som främjar ett brott är medansvarig och den som delar ut preventivmedel till en underårig underlättar ju för gärningsmannen att fortsätta med övergreppen”, säger han till Dagens Medicin. Tydligen anser Hammarstrand att det är den nya sexualbrottslagen (från 2005) som ställer till det, för enligt den är sex med en person under 15 år alltid ett övergrepp. Nu hör det ju till saken att det inte är lagbrott för personer under 15 år att ha sex (däremot är det brottsligt för dem över 15 att ha sex med dem under).
Som tur är finns det fortfarande åklagare som är utbildade. En av dem är överåklagare Gunnar Stetler, som berättar att han omedelbart skulle överpröva ett sådant beslut: ”Min uppfattning är att man inte kan göra den tolkning av lagen som han gör. Jag anser inte att en läkare eller barnmorska som skriver ut p-piller till någon under 15 år gör sig skyldig till medhjälp till sexualbrott.”
Mikael Hammarstrand är förmodligen bara mediakåt. Men hans korkade utspel pekar på ett större problem: att åklagare sätter uppmärksamhet i media före den viktiga uppgift som vi skattebetalare gett dem (en ledtråd till åklagare som är osäkra på vilken den uppgiften är: det har med upprätthållandet av lagar att göra). Det finns ju nämligen fler exempel.
Vi har åklagaren i Kalmar som väckte åtal mot en sjuksköterska som av misstag gav ett barn en felaktig dos av ett läkemedel (hon åtalade för vållande till annans död). Sjuksköterskan dömdes trots att det fanns allvarliga brister i organisation och säkerhetsrutiner, och att denna typ av fall normalt sett inte är tänkta att prövas i domstol. Högsta Domstolen fastställde domen, och det riskerar allvarliga återverkningar.
Vi har allas vår favorit Christer van der Kwast som (förutom att han, såvitt det verkar, har byggt hela sin karriär på ett rätt ifrågasatt åtal mot Thomas Quick) alltid gör vad han kan för att få uppmärksamhet. Till exempel när han beordrade husrannsakan mot TV4 för att hitta ett kvitto för vin för 945 kronor (ni minns Schenström-affären?!). Husrannsakan mot medieföretag är allvarliga saker, eftersom det faktiskt innebär att exempelvis medias skyldighet att skydda sina källor undergrävs. En vinnota är knappast så allvarlig att det kräver husrannsakan. Fast det gav ju Kwast några minuter i medias strålkastare. Det tyckte han var värt 945 kronor. Minst.
Och nu har vi så Mikael Hammarstrand. Om det inte vore så allvarligt så skulle man bara skratta.
En sak har livet lärt mig. Det finns bara ETT slags kärlek: föräldrarnas kärlek till sina barn. Denna novell skildrar en… egendomlig variant därav.
http://nattljuset.blogspot.com/2009/04/utan-skam.html
http://nattljuset.blogspot.com/2009/04/utan-skam.html
Man kan tycka att åklagaren är övernitisk, men grundfelet är ju trots allt lagen som förbjuder en 15-åring att ha sex med en 14-åring. Att en domstols tolkning av vad som är godkänd åldersskillnad avgör vad som är ok sex eller vad som är våldtäkt. Ska ålderskillnad innebära våldtäkt så är ett minimikrav att lagen är tydlig. Annars var går gränsen för en som får ha sex med en fjortonåring, 15? 16? 17? 18? 19? 20? 25?
Jag anser att det är dags att åtarskapa våldtäktsbegreppet så att det gäller våld-täkt och inte frivillig sex med någon som anses vara i underläge. Därefter kan man se över lagen för sexuellt utnyttjande och försöka verklighetsanpassa den. Vuxna ska inte ha sex med barn. Så långt är nog de flesta överens. Men två ungdomar är något annat. Exakt gränsdragning är nog ett svårt problem som vi alltid kommer att ha, men skärpning av straffsatser eller omdöpning av brotten löser inte problemet.
Jag anser den viktigaste faktorn är frivillighet och att den yngre partern är könsmogen (oavsett ålder) för den som är könsmogen har naturlig sexualdrift och då ska inte lagen förbjuda någon till frivillig sex. ”Hedersförbud” är inte bra oavsett om de kommer från riksdagen eller föräldrarna. Visst kommer en och annan att ångra sig efteråt och visst kommer ungdomar att ha mycket dålig sex. Men hur många kan ärligt och uppriktigt säga att första gången var bra.
Det är med sex som med så mycket annat, man måste prova, experimentera och övning ger färdighet. Vissa föredrar att prova med andra oerfarna, andra vill prova med erfarna partners. Lagen ska inte lägga sig i människors val av frivilliga sexualpartners eller motiven för dessa. Lagen ska försöka förhindra tvång, våld och utnyttjande, inget annat.
Åklagarna är inte politiskt valda och ska inte heller ta politiska hänsyn. De ska följa lagen och åtala om det finns juridiska förutsättningar för fällande dom. Jag kan se en fördel med politiskt tillsatta åklagare som får göra en bedömning av ”sunt förnuft” men då ska vi ändra det juridiska systemet i den riktningen och inte smutskasta de tjänstemän som gör sina jobb medan riksdagspolitikerna missköter sina – att stifta kloka lagar.
Jag håller inte med dig: grundfelet i denna fråga är åklagaren, inte lagen. Grundpoängen när det gäller åklagaren i Gävle är ju att han har fel. Inte bara enligt mig (vilket ju, rent juridiskt, inte är så avgörande…), utan enligt de åklagare som faktiskt bestämmer sådant.
Sedan har du nog en poäng när det gäller bristerna i just denna lag – lagen borde självklart inte förbjuda en 14 åring att ha sex med sin 15årige flickvän. På samma sätt finns det en hel del komplikationer med lagstiftningen (och med tolkningen av lagen) när det gäller sexualbrott.
Men min poäng är ju snarare att åklagarna, i de fall jag exemplifierar med, tar ”politiska” (eller snarare opinionsmässiga) hänsyn. Det är inte deras jobb: de ska följa lagen – och det har Gävle-åklagaren inte gjort. Vilket hans ”överordnade” är rätt tydliga med. Kwast och andra mediakåta åklagare slarvar med sitt uppdrag – tycker jag. Att det sedan självklart finns en och annan lag som är dålig och borde ändras ursäktar inte detta.