Som en hel del människor sett på sina Facebook-sidor så testade jag att twittra kommentarer från Kommunfullmäktige i onsdags… Det finns anledning att fundera lite över det där försöket, och egentligen handlar det om en större fråga: är Twitter och Facebook (förklaring nedan) bra eller är det bara nytt? Svaret är inte självklart.

Min kloka fru, som alltid sunt ifrågasätter ”självklarheter”, påpekade att Twitter och Facebook inte är lika självklart för alla. Det innebär ju till exempel att vi ledamöter sitter och tittar ner på våra datorer. I korthet kanske man kan ställa upp plus och minus ungefär så här:
– De som ser fullmäktige på webbsändningen ser en massa ledamöter som tittar mer på datorerna än på talarstolen (och de ser inte att vi deltar via datorn).
– Även om de flesta svenskar faktiskt använder datorer så är inte alla lika hemma i de ”sociala medierna” (fast tydligen så är det nu en större andel äldre som ”hittar dit”).
– På ett idealt möte med goda samtal tittar folk på varandra – inte på mobiler, datorer eller tidningar. Innebär bloggande, twittrande och facebookdiskussioner att vi visar mindre respekt för själva Kommunfullmäktigemötet?
– När man inte stänger av auto-publiceringen av Twitter-inlägg på Facebook blir alla ens vänner pepprade med Twitter- kommentarer… (det var vad jag gjorde, och jag hoppas att min ursäkt och mitt löfte att stänga av auto-kopplingen räcker…)

+ Det är (relativt) få som följer Kommunfullmäktige på plats, på webb eller i radio – medan det finns många fler som berörs av det vi pratar om. Kanske kan olika typer av webbnärvaro öka intresset?
+ Jag anser att jag har en skyldighet mot örebroarna (som ju valt mig) att göra vad jag kan för att informera om mitt politiska arbete. Därför bör jag delta på möten, träffa människor, informera media, blogga, skriva debattartiklar och annat. Och – kanske – twittra. På sätt och vis blir det ju också ett sätt för örebroarna att kontrollera om jag bryr mig – när jag kommenterar varenda debatt i KF blir det ju också tydligt att jag faktiskt lyssnar på det som sägs…
+ Genom att skriva kommentarer till debatten i Kommunfullmäktige ger jag fler chansen att hålla med eller invända – jag sprider debatten.

Bidrar mitt fullmäktige-twittrande till att öka insynen, förståelsen eller intresset för kommunpolitik? Eller kan det snarare bidra till att förstärka en bild av verklighetsfrånvända, tekniknördar som inte bryr sig om vad andra människor säger i talarstolen? Som sagt: svaret är inte självklart – och jag skulle ärligt uppskatta många kommentarer kring detta.

En kort not om ”de nya kanalerna”: Twitter innebär att man ”prenumererar” på aktuella och korta – 140 tecken långa – meddelanden om vad man gör justnu. Facebook har en likadan funktion men är i huvudsak ett sätt att hålla kontakt med ”vänner”, att skapa nätverk och diskussioner.