Tillbringade fredagen på City konferenscenter, på landstingets konferens ”Hälsoforum” om äldres hälsa. Jag tänker inte skriva något heltäckande referat, men ska i några punkter peka på några slutsatser och frågor som jag tar med mig och som borde diskuteras vidare (och i vissa fall leda till omedelbar handling!).

1. Pensionsåldern. Även om jag inte tror att det vore någon bra idé att höja pensionsåldern så att den proportionellt stämde med livslängden på 70-talet (Mats Thorslund – äldreforskare på Karolinska institutet – påpekade att det i så fall skulle innebära att pensionsåldern skulle ligga vid 71-72 års ålder), så måste vi verkligen gång på gång på gång betona att äldre inte har samma behov – några vill jobba mycket längre än 67 års ålder, andra orkar inte ens jobba till 65 års ålder. Hur ska vi utforma ett rättvist pensionssystem som ger alla äldre rätt att jobba så länge – och på det sätt – de önskar?
2. Maten. Jag har påpekat det förr och lär fortsätta tjata: vi måste lägga mer kraft på ”matfrågor”, både i form av vilken mat som serveras, vilken näring äldre verkligen får i sig och vilken miljö vi kan skapa kring måltiden. Dels handlar det, som Mats Thorslund påpekade, att matservering borde vara en avgörande del av olika former av trygghetsboenden för äldre. Dels handlar det om att höja kompetensen hos personalen i äldrevården, precis som de gjort i Karlskoga-Degerfors, där all personal lärt sig att se tecken på undernäring (men man måste också regelbundet mäta risken för undernäring). Men sedan handlar det om att lyfta hela kostfrågan och sätta in den i en helhet, precis som Ulrika Lundgren från Folkhälsoförvaltningen i Karlskoga-Degerfors berättade om att de gjort: ”Den sjuka individens nutrition måste betraktas som annan medicinsk behandling och därmed underkastas samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation”.
3. Kvalitetsarbetet måste utvecklas. En del handlar om forskning och mer teoretiskt inriktade studier (som måste spridas mer i verksamheten!), och en stor del handlar om att sprida, använda och ta till sig av goda exempel. Men framförallt handlar det om att skapa lednings- och styrsystem som uppmuntrar förbättringsarbete på varje enskild arbetsplats. Mats Thorslund räknade upp en rad ”absoluta kvalitetskrav”: det ska inte lukta kiss, rätt läkemedel på rätt tider, rätt nutrition, rätt vård av dementa (t ex inte vårdas tillsammans med icke-dementa), kontinutiet i vården, rätt bemanning, vård på sitt eget språk och några till. Den typen av absoluta kvalitetskrav kan givetvis hjälpa till i den dagliga verksamheten, men i första hand tror jag att det krävs verkligt vardagsnära förbättringsarbete: att all personal (gärna tillsammans med de äldre) diskuterar vad som kan göras för att uppnå bra vård för äldre. För att underlätta det arbetet finns verkligt bra material framtagna av föreningen BraVå, där såväl fackliga organisationer som arbetsgivare och pensionärsorganisationer är medlemmar. Dessutom tror jag att Örebro läns landsting är på rätt väg med sitt förbättringsarbete genom ”idealt genombrott” (liksom andra landsting som jobbar med likande ”genombrottsmodeller”).

Och så stärktes jag i flera saker jag tidigare skrivit och tyckt:

1. Förebyggande arbete mot fallskador ger effekt – därför borde vi satsa mer pengar på aktivt arbete mot fallskador, exempelvis ger det – bevisat – resultat i färre fallskador, färre frakturer och färre dödsfall när undersköterskor får utbildning så att de kan träna med de äldre (Gunilla Fahlström, numera på Socialstyrelsen, redovisade studier om det).
2. Vi måste arbeta mer med främjande arbete, förebyggande folkhälsoarbete och att öka social samvaro, kulturaktiviteter och utevistelse för äldre (som både Gunilla Fahlström och Carina Persson, från Samhällsmedicin, pratade om).
3. Äldre måste kunna få ha ”egna” husdjur även på vårdboende! Det är inte den enda friskfaktor som finns för att förebygga ohälsa hos äldre – men det borde vara en av de enklaste att göra något åt! (Carina Persson pratade om undersökningen ”Liv och hälsa 2008”.)
4. Valfrihet måste i första hand handla om hur man vill få sin vård och omsorg – inte bara om vilket företag som levererar tjänsten. Det borde de borgerliga partierna tänka på när de inför ”valfrihetssystem” som för med sig långa listor av olika företag som vill konkurrera – valfriheten borde vara till för de äldre, inte för företagen.