[REV] Att vara politiskt aktiv och debattera politik är inte alltid så tacksamt. Ofta när man skriver ett debattinlägg eller håller ett anförande så får man inga reaktioner alls från andra än de allra närmast berörda. Men så då och då…

Jag skrev i NA idag om hur jag tycker att en person som är ordförande i Kommunstyrelsen i Sveriges sjunde största stad (Örebro) borde bete sig. Självklart var krönikan helt hypotetisk – jag kommer inte att bli KS-ordförande när Staffan Werme lämnar makten efter nästa val. (Eftersom min fru tyckte att det var lite upprepningar i början av min krönika bör jag kanske påpeka att det första stycket i den text som publicerades i dagens NA var påhittad av NAs ledarredaktion – jag hade inte skrivit texten så tjatig och upprepande i de första styckena… Texten nedan är den jag skickade in).

Den första reaktionen var tidsstämplad 7.01 och innan jag hunnit få igång datorn på jobbet hade fler hejarop kommit. Och tro mig, det var inte mina partikamrater som hurrade. Tvärtom. En person kallade sig ”gammal borgare” och deklarerade att han tänkte göra vad han kan för att få maktskifte efter nästa val. Och han skrev ”Det är många som tänker som jag, det kan du vara övertygad om.” Jag tror att han har rätt; jag tror att otroligt många är otroligt trötta på Örebros kommunledning och deras vanskötsel av i synnerhet näringslivs- och utvecklingsfrågor i Örebro. Jag tror att Socialdemokraterna kommer få röster från många som aldrig tidigare kunnat tänka sig att rösta på oss. Facit får vi efter valet 2010.

Och här följer själva krönikan i NA: 
Kanske är jag gammaldags. Kanske är jag traditionell och kanske är jag rentav tråkig. Men jag tycker att det är viktigt att visa respekt: för andra människor, för uppdrag man fått och för ansvar som man tagit på sig.

Det innebär till exempel att jag normalt tar på mig kavaj när jag går till sammanträde med Kommunfullmäktige. Inte för att ”se ut som en politiker”, utan för att jag tror att många örebroare tycker att det borde vara högtidligt. Jag visar på det sättet respekt för uppdraget – att jag är vald direkt av örebroarna att vara med och fatta avgörande beslut i Örebro kommuns högsta beslutande församling.

Jag menar inte att alla måste klä sig på ett visst sätt på Kommunfullmäktiges sammanträden, men var och en måste ta de uppdrag man får på stort allvar, och visa ansvar och respekt gentemot de människor som gett en uppdragen. Hur det går till kan vara olika för olika människor.

Om jag till exempel var ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro (Sveriges sjunde största kommun) skulle jag tycka att det var ett stort ansvar och ett enormt förtroende jag fått. Jag tror inte att Staffan Werme är ordförande för Kommunstyrelsen efter valet 2010; men jag är säker på att det inte är jag som tar över efter honom (jag tror att Lena Baastad (s) eller Jonas Karlsson (s) tar över ansvaret). Så resonemanget här är alltså helt hypotetiskt.

Så om man nu tänker sig den hypotetiska situationen att jag var den politiskt högst ansvarige för den kommunala verksamheten: Då skulle jag vara noga med att inte försöka skrämma anställda till tystnad. Jag skulle inte i intervjuer med journalister fråga mig vem som kan ha berättat om det ena eller det andra. Det är nämligen förbjudet att ”efterforska källor” och jag är så gammalmodig att jag tycker att man ska följa lagar.

Om näringslivets företrädare kritiserade kommunens agerande skulle jag säkert bli orolig, om jag nu var KS-ordförande. Men jag skulle hoppas att mina kamrater lugnade mig och sa att jag absolut inte fick angripa den som framförde kritiken. Det är nämligen bättre att ta till sig kritik än att direkt avfärda den. Och om Örebros samlade aktörer inom besöksnäringen bjöd in till ett seminarium med rubriken ”vi vill göra Örebro till världens bästa mötesplats” skulle jag, om jag var KS-ordförande, se till att någon från den politiska kommunledningen gick dit. När näringslivet bjuder till för att stärka Örebro och skapa nya jobb måste kommunledningen också ställa upp.

Om jag var KS-ordförande och misslyckades med att få medial uppmärksamhet för något utspel skulle jag säga till medarbetarna: ”vi försöker igen nästa gång”. Jag skulle inte gå till angrepp och påstå att SVT inte sköter sitt uppdrag om att vara objektiva och jag skulle inte kalla NA för annonsblaska eller något annat nedsättande. Men det är jag det. Kanske är jag tråkig.

Om jag var KS-ordförande i länets största kommun skulle jag se till att prioritera möten med andra kommuner i länet; de är lika beroende av Örebro som Örebro är beroende av dem. Jag skulle inte hoppa över dessa möten och jag skulle inte försöka ställa ultimativa krav i diskussioner med andra kommuner.

Om jag var KS-ordförande är jag säker på att jag någon gång skulle klanta mig. Det skulle vara pinsamt, men jag hoppas att jag skulle inse att det är ännu mer pinsamt att skylla misslyckandet på andra, särskilt om det handlar om kostnader för att reparera det jag ställt till med.

Nu blir jag inte Kommunstyrelsens ordförande efter valet 2010, men jag är säker på att Lena Baastad (eller Jonas Karlsson) kommer att göra ett jättebra jobb på det uppdraget. Och jag tror att vi har en likartad syn i sådana här frågor. Vi är alla, när det gäller detta, mycket präglade av Mats Sjöström som tidigare var ordförande i kommunstyrelsen: och Mats var alltid väldigt noga med att visa respekt för uppdraget och för rollen som företrädare för kommunen. Kanske är det gammaldags. Kanske är det helt enkelt ganska klokt.