Har försökt sätta mig in i vad regeringens uppgörelse om FRA-lagen innebär: är det någon förbättring, som somliga gör gällande? Och svaret är kort: nej. Eller som Magnus Norell, ”terrorforskare” på försvarets forskningsinstitut, FOI, skriver: ”Men vad betyder då förändringarna i sak? Det korta svaret är: ingenting väsentligt alls.”

Tydligast är kanske Mark Klamberg, doktorand i folkrätt och känd som folkpartisten Birgitta Ohlssons man: ”Av det som framkommit kring FRA-frågan så är jag inte nöjd. Har sagt upp alla mina uppdrag i folkpartiet. Man måste välja vad man gör med sin dyrbara fritid. Har inget att tillägga. Godnatt.”

Fast senare gjorde han tillägg på sin blogg. När en anonym folkpartist frågade varför han inte var nöjd med uppgörelsen, skrev Klemberg så här: ”Först av allt. Trafikstråk är en term som varken jurister eller tekniker använder. Jag vet inte riktigt vad det är för något. Jag tror att det betyder att man ger tillstånd till FRA att granska innehållet i all trafik mellan IP-router A och B, t.ex. all trafik mellan Stockholm och Köpenhamn.
All trafik i de brörda kablarna överförs till staten, att FRAs inhämtning av kommunikations innehåll styrs av domstolstillstånd gör mig inte kindre oroad. Jag vill inte att min kommunikation ska överföras till FRA. Detta gällde kommunikationens innehåll.
Filteringen sker alltså hos staten och inte hos operatörern.
När det gäller inhämtning av trafikdata (vem som kommunicerar med vem) kommer allt att hämtas in och lagras av FRA. Det ger FRa möjlighet att kartlägga dina och mina sociala nätverk. Det enda som skyddar oss är vaga lagar som kan ändras.”

Kunde inte skrivit det bättre själv och tackar Klemberg, och andra, som gör sitt för att avslöja Reinfeldt och Tolgfors pinsamma lurendrejeri. Som halva medievärlden tycks köpa (”Kritikernas stora seger” skriver Aftonbladet i en ”avslöjande analys”…)