[REV] Jag hade nog tänkt inleda efter-semestern-bloggandet med inlägg om verksamhetsplanering i Vård- och omsorgsnämnd väster eller något annat som rör det politiska arbetet. Men när jag läste NA idag inser jag att det inte är möjligt. Det första inlägget i augusti måste tyvärr handla om Staffan Werme (fp), ordförande i Kommunstyrelsen i Sveriges sjunde största kommun. Än en gång.

Staffan Werme är nämligen inte bara folkpartist och KS-ordförande. Han är också jurist och borde rimligen veta en hel del om exempelvis grundlagen. Ändå uttalar han sig i dagens NA på ett sätt som är på gränsen till vad som är förbjudet i Tryckfrihetsgrundlagen och Yttrandefrihetsgrundlagen (för att få lite mer bakgrund till på vilken sida gränsen Werme tranpade har jag ställt en fråga till stadsjuristen om tidigare juridiska tolkningar och liknande). Där finns nämligen det så kallade efterforskningsförbudet som säger att ”företrädaren för en myndighet inte får försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter till media. Han eller hon får inte heller utöva någon form av påtryckning eller hota om någon form av repressalieåtgärd för att någon anställd ska avslöja läckan. Syftet är att anställda utan risk ska kunna berätta för en journalist om hur det är på arbetet. Det är alltså straffbart för en arbetsgivare inom offentlig sektor att försöka ta reda på vem som är källan.” (citerat från Journalistförbundets hemsida)

Att han i till tidningen säger ”jag vet att jag inte får ställa den frågan” är nämligen ingen friskrivning från vad lagen säger. Åtminstone inte etiskt, politiskt eller moraliskt. Lagen är inte bara tänkt att skydda offentliganställda från att berätta om exempelvis oegentligheter. Lagen ska också förhindra den typen av skrämsel och påtvingad tystnad som Staffan Werme vill åstadkomma med sitt uttalande. Vad han egentligen syftar till är ju att få kritiker att sluta kritisera kommunledningen. Med tanke på att den nu styrande högerkoalitionen i Örebro sade sig vilja ha ett ”öppet och tydligt” ledarskap är det ännu mer upprörande att man nu lägger så mycket kraft på att skrämma kritiker till tystnad. För övrigt är det inte första gången som en ledande företrädare för majoriteten (åtminstone nästan) bryter mot efterforskningsförbudet, så det handlar inte om enskildheter – det handlar om en grundläggande slutenhet och rädsla för kritik.

Sedan är det givetvis en gåta varför Staffan Werme lägger så mycket kraft på att angripa budbärarna för kritiken, istället för att lyssna och försöka göra något åt problemen. Nu senast var det Handelskammarens VD som fick del av Staffans vrede (här är fler exempel från våren). Men sanningen är nog – dessvärre – att Staffan Werme inte är intresserad av att bidra till en positiv utveckling för flygplatsen.