Det är aldrig roligt att förlora. Om man ställer upp i en tävling är ambitionen självklart att vinna. Därför är det självklart surt dagen efter att vi blev tvåa i tävlingen Årets Stadskärna. Tvåan kan ju sägas vara den mest uppmärksammade av förlorarna, och det kan man inte vara nöjd med.

Men å andra sidan. Om man ska se det positivt: Fördelen med att vi kom tvåa är att vi kan tävla även nästa år (vinnaren får inte tävla på fem år…) – och att vi därmed kan fortsätta arbetet som vi gjort fantastiskt bra.

Och kanske viktigare: Tävlingen Årets Stadskärna handlar inte om vilken stad som har den vackraste stadskärnan. Inte heller om vilken stadskärna som är mest lönsam eller var butikerna mår bäst. Inte heller mäts besökare, besökarnas uppfattningar eller vad de som bor i kommunen tycker.

Priset Årets Stadskärna är en utmärkelse för framgångsrik utveckling av stadskärnan. Så här beskriver organisationen Svenska Stadskärnor (som delar ut priset): ”Det ges till den svenska stad som under de närmaste föregående åren gjort störst framsteg i sin förnyelse av centrum genom samarbete mellan både privata och offentliga aktörer. Med framsteg menas att det finns ett flertal mätbara resultat av stadskärnans utveckling.”

I korthet kan man nog konstatera att juryn värderade Västerås arbete högre än Örebros; Västerås har helt enkelt gjort en längre resa än Örebro – de började i ett sämre utgångsläge. Klipp ur juryns motivering till att Västerås fick priset: ”Samverkan har värkt fram, från konkurrens till ett djupt och starkt samarbete mellan fastighetsägare, näringsidkare och kommunen.”…”Tillsammans har man gjort en resa och förändrat stadens image från en klassisk industristad till ett besöksmål med ett förtätat och attraktivt centrum med boende och handel och med en glad och välkomnande attityd.”

Så även om vi vill vinna tävlingen och kunna kalla oss Årets Stadskärna 2014 (vi får flytta fram målpunkten ett år…) så är det allra viktigaste att arbetet fortsätter. Att vi fortsätter samverka. Att vi fortsätter stärka stadskärnans attraktivitet genom arrangemang, handel som lockar, bra restauranger och mycket mer.

För en kommun som växer så snabbt som Örebro är det här avgörande. Örebro växer mer än nästan alla andra kommuner. Bortsett från storstäderna har Örebro den största befolkningsökningen i reda tal i landet under de senaste åren. 2012 blev vi 1800 fler örebroare och i augusti blir vi 140 000. Om 7 år är vi 150 000.

En attraktiv stadskärna bidrar till fler besök och ökad inflyttning, men är också en förutsättning för att vi ska kunna hantera växandet.

• En attraktiv stadskärna ger ökad tillväxt, leder till fler jobb och skapar därmed ökade skatteintäkter till bland annat skola, förskola, omsorg och annat.
• En attraktiv stadskärna är en mötesplats som bidrar till en samlad stad, där människor möts och där förståelsen ökar. Staden blir mer blandad och toleransen ökar mot människor bor i andra delar av Örebro eller som ”inte är som jag”.
• En attraktiv stadskärna är en smältdegel som bidrar till kreativitet och nyskapande . ”Den kreativa klassen” har det skrivits mycket om, och mötesplatser, kafeér, kultur och nöjen är avgörande för tillväxt i den kreativa näringen. En omfattande rapport om den kreativa näringen i Mälardalen (Örebro är på sjätte plats i Mälardalen sett till antalet anställda och omsättning för den kulturella och kreativa sektorn!) finns här
• En attraktiv stadskärna är en förutsättning för att Örebros tillväxt ska vara klimatsmart. Förtätning innebär att boende och verksamhet samlas längs stråk som kan ha fungerande handel, service och kollektivtrafik, där vi använder vatten- och avloppsledningar med mera på bästa sätt. Förtätning sker inte bara i stadskärnan, men i en växande stad måste en stor del av de nya bostäderna och lokalerna komma till så centralt som möjligt – vilket också bidrar till en attraktiv stadskärna.

Det finns alltså många skäl till att vi arbetar så aktivt med att stärka Örebros stadskärna. Att vi inte vann tävlingen Årets Stadskärna 2013 var därför trist, men inget skäl att minska ansträngningarna.