Kraft och Kultur heter ett företag som levererar el. Jag (och många med mig) lockades av deras löften om att både satsa på bra miljöval och att vilja sprida god kultur. Problemet är att den ledande ”kulturspridaren” på Kraft och Kultur, Boris Benulic, är en nyliberal som glatt ägnar sig åt att skälla ut kunder som inte håller med om hans hyllande till nyliberala filosofer och extrema högerpolitiker (jag hade fräckheten att invända mot att Ayn Rand hyllades som en hjälte och ”vänsterfilosof”. Efter det har jag (försökt) lämna Kraft och Kultur. Peter Dahlgren uppmärksammade mig dock på vad nyliberalen Benulic skrivit i det senaste numret av tidningen Äventyrliga föräldrar (som man också får som kund hos Kraft och Kultur):
”Men allt detta välstånd bygger just på det arbete som de små mörka männen i gathörnen utför. Vitaliteten i vindistrikten bygger på svarta pengar till illegala immigranter.
Och – på något sätt känns det ändå rätt.
Det illegala arbetet gör att även små vinodlare kan överleva och ibland leverera spännande viner (en del av gårdarna gör till exempel märkligt bra portvin) – samtidigt gör det att det illegala arbetet att immigranternas familjer kan få ett bättre liv än tidigare.
Visst vore det bättre om arbetarna fick minimilöner med då skulle inte de allra minsta och modigaste vinodlarna kunna etablera sig och då blev det inga pengar skickade till familjerna i Mexico eller Nicaragua.”
Jag instämmer i Peter Dahlgrens kommentar: ”Benulic verkar inte förstå att han genom att dricka och hylla vinodlarna håller ett system av slaveri under armarna. Men det kanske inte gör något, han får ju dricka ett märkligt bra portvin. Skrämmande.”