I NA idag återges Staffan Wermes (fp) syn på öppenhet: ”Staffan Werme tillbakavisar också kritiken om slutenhet. Ingen politiker förutom han själv har fått veta något om förslagets innehåll. Förrän nu”. Jag förutsätter att den erfarna NA-reportern Åke Eriksson inte hittat på detta (om Staffan inte anser att han sagt så borde han begära en rättelse i tidningen). Staffan Werme är alltså Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största stad och han påstår att han infört ett ”öppet ledarskap” i Örebro kommun. Nu börjar jag förstå vad han menar – och om det är den defintionen vi ska använda så är kanske ledarskapet öppet. Fast normalt brukar öppenhet vara när fler än en känner till en sak, och slutenhet när bara en person bestämmer och har koll.

För övrigt vill Staffan att politiken ska domineras mer av heltidspolitiker, han vill ta bort så många fritidspolitiker som möjligt. Så här säger han: ”jag tycker att det är bättre att ha färre kompetenta politiker än att ha många av vilka vissa inte ens besätter sina stolar i nämnderna.” (jag utgår från att han inte menar att det är bättre att ha färre kompetenta politiker, att det är en lite olycklig formulering). Han fortsätter: ”Jag tror inte medborgarna efterlyser fler politiker. Nej, de vill få kontakt med människor som besitter en viss kompetens.”

Det var därför det första Staffan och hans kompisar gjorde när de tog över makten i kommunen var att öka antalet heltidsanställda politiker (nu är de cirka 21 anställda i majoriteten) och höja lönerna. Det är förmodligen också på grund av den inställningen som folkpartiet aldrig samlat särskilt många sympatisörer. För andra partier finns det ett egenvärde i att de valda politikerna träffar ”vanligt folk” och att det finns valda politiker som faktiskt har andra jobb och andra erfarenheter. Att bara de ”upplysta” ska styra, kallas inte det elitism? Och det där med att bara en person ska bestämma, förresten. Finns det inte ett ord för det också?