Att Timbro och Ordfront agerar tillsammans hör inte till vanligheterna. Nu förenar de sina krafter i den viktiga kampen mot kontrollsamhället. De skriver i Svenska Dagbladet: ”Med de samlade förslag som nu ligger på riksdagen bord öppnas dammluckorna på vid gavel. Vi ser allvarliga problem med det som sker, tillräckligt stora för att alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp.” Jag värnar vår demokratiska tradition och ställer mig härmed upp igen (tidigare inlägg i frågan här). Jag registrerade www.sossarmotstorebror.se för länge sedan. Kanske dags att aktivera den?
Ja, aktivera din webadress, hoppas att den kan fyllas med något som gör nytta mot det här. För nu går det alldelens på tok för långt, tänk att ”vår” rättsuppfattning kunde erodera så fort efter murens fall.
Någon kanske skulle ställa upp frivilligt i 6 månader för ett prov av den digitala registreringen, och sedan skriva ut all data på papper och sedan skicka lastpallen med papper till justitiedepartementet. Då kanske det går upp ett ljus om att denna mass registrering av medborgare är fullständigt barock. Somliga vill jämföra med stickprovskontroller av tull eller trafikpolis, men tidpunkter när jag kopplar upp mig, till vem jag skickar e-post, tider jag talar i mobiltelefon, vem jag talar med, var jag beinner mig när jag talar i telefon osv.. Kan aldrig, aldrig någonsin vara något olagligt, vilket smuggling eller rattonykterhet är. De som gör sådana liknelser avslöjar bara sina kontroll-begär som hör hemma i totalitära regimer, eller som skatteverkets Dag Hardyson uttalade i Aftonbladet: Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande. Så talar diktaturens kreatur, som betraktar en hel befolkning som potentiellt skyldig till brott och därigenom undergräver den allra mest grundläggande rättsprincipen i ett fritt och demokrastiskt samhälle; att man oskyldig tills motsatsen är bevisad. De kräver att vi skall gå med på kränkningar av det privata, i förhand, för att kunna rentvå oss i efterhand. Sådant ”tänk” hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det är samma ”tänk” som med ”preemtive strikes” – Jag gillar inte min granne, jag tror att han vill mig illa, så det är bästa att jag går dit och slår honom på käften för säkerhets skull. Ett sådant samhälle vill inte jag ha, ett sådant samhälle vill jag inte att mina barn skall behöva växa upp i. Men dess diktaturens kreatur vill uppenbarligen det.
Det som är riktigt, riktigt rejält skrämmande är det faktum att politiker och tjänstemän här i europa överhuvudtaget kan lägga sådana här förslag utan att omedelbart ruinera hela sin framtida karriär, detta eftersom det säger en hel del om alla övriga politiker och tjänstemän. Det är det riktigt skrämmande, för det visar att vi har glömt. Vi har glömt precis det vi gång på gång blir påminda om att vi inte får glömma, och därför kommer det att hända igen, för det är precis så här det börjar.
Terror, terror, terror, jag ser hur myten skapas för att forma en medgörlig opinion. Jag ser hur det används. Jag ser Guantanamo, Abu Ghraib och andra koncentrationsläger, jag ser hur heabus corpus åsidosätts. Jag ser tortyr; namngiven som ”Enhanced Interrogation” (Verschaerfte Vernehmung). Jag ser paramilitära ”thugs” i form av ”military contractors” (ibland tom. icke-åtalbara). Jag ser övervakningen av oskyldiga. Jag ser hur samhällsgrupper börjar behandlas olika. Jag ser hur folkgrupper demoniseras. Jag ser hur opposition sakta kan få betydelsen av fientlighet i lagar. Jag ser hur medborgare sakta börjar svartlistas genom informationsinhämntning. Jag ser hur den juridiska makten böjer sig för den politiska. Jag ser hur regimkritiska akademiker görs obekväma. Jag ser hur lydig pressen har börjat bli. Jag ser hur politiker gör sig till lydiga tjänstemän och inte stoppar sådant som de egentligen vill stoppa. Jag är rädd.