Svenska Dagbladet skriver om en undersökning som visar att bara var tredje svarar ja på frågan ”Tror du att du kan få den vård du behöver av de skattefinansierade vårdgivarna när du går i pension?”. Självklart ska man ta alla sådana undersökningar med en nypa salt, men likväl finns anledning att vara orolig för vad den låga tilltron till vård (och äldrevård) innebär.

Just nu är jag orolig över att örebroare – i onödan – kommer att oroas av att antalet korttidsplatser minskas vid årsskiftet när det nya demensboendet öppnar. Nästan lika orolig är jag över att det faktiskt kommer att bli problem: att människor inte kommer att kunna få avlastning i vården av sina nära och kära. Och att det kommer att orsaka både lidande och kostnader på lång sikt.

Jag tror att vården – och särskilt äldrevården i Örebro – behöver en ”trygghetschock”. Vi har helt enkelt inte råd med att människor blir mer oroliga för att inte få rätt vård. Vi har en hel del att göra på det området, men för tillfället funderar jag mest på om det inte är så att vi borde behålla en av de korttidsavdelningar som ska läggas ner, och använda de platserna både för korttid och ”vanliga” särskilt boende.

När det gäller utvecklingen av vården – och av socialdemokraternas vårdpolitik – så skriver Ingela Nylund Watz och Dag Larsson (s-politiker i Stockholmslandstinget) kloka ord i DN idag. Viktigast av det de skriver: ”För det första: Stärk patientens rätt i vården. För många framstår sjukvården som en labyrint där det är långt i från lätt att finna sin väg till rätt behandling. ”