Konstverken i city skapar debatt, både på gator och torg, runt fikabord och i nationell media. Det är roligt, och det är dessutom ett av huvudsyftena med satsningen. Offentlig konst på gator och torg och i andra miljöer där vi alla rör oss är viktig; den kan bidra till att utmana vårt tänkande, att få oss att reflektera och diskutera med andra eller den kan helt enkelt ”bara” bidra till att vår promenad genom en vacker stadskärna blir ännu vackrare. Och ännu roligare.

OpenArt är en lysande satsning som bidrar till att fler upplever mer av Örebro. Därför ska OpenArt självklart fortsätta. Men det skulle kunna utvecklas ännu mer.

Den nya kommunledningen (S, KD, C) är överens om att det vore önskvärt att fler av de konstverk som genom OpenArt nu pryder stadskärnan får stå kvar. Vi har diskuterat att anslå en extrasumma för att kunna köpa in (och i förekommande fall förstärka) ett antal av konstverken som idag skapar debatt och glädje. Hur mycket det kostar, hur det ska gå till och annat är inte färdigdiskuterat (en del återstår att utreda och sedan krävs beslut) men inriktningen om att utveckla OpenArt är vi överens om.

Jag tycker att man kan hämta inspiration från en annan kultursatsning som ligger mig varmt om hjärtat, Millencolin Music Prize. Sedan fem år får någon detta pris efter en kombination av fri nominering, juryurval och fri omröstning bland örebroarna. Först får vem som helst föreslå kandidater som de tycker gjort sig förtjänta av priset. Därefter väljer juryn (där bland andra Millencolin ingår) ut fem kandidater som presenteras bland annat på NAs hemsida. Slutligen får alla örebroare rösta (via sms eller på webb) på den kandidat av de fem som de tycker är mest förtjänt att få priset, och vinnaren får ta emot det på en gala (i år i februari).

På liknande sätt kunde vi göra med OpenArt-konstverken. Först får örebroarna föreslå vilka av de utplacerade konstverken som de tycker borde vara kvar. Därefter väljs 5-10 förslag ut av en jury (lämpligen med representation från Konsthallen/OpenArt-organisationen tillsammans med någon konstnär – ej deltagande, representanter från allmänheten och några till). Juryns urval lär behöva handla om praktiska detaljer, vid sidan av konstnärliga: är det möjligt att permanenta detta konstverk?, har vi råd? och så vidare. Slutligen utses vinnaren/vinnarna av örebroarna i en omröstning, och när OpenArt avslutas (i slutet av september) presenteras också vilka som blir kvar.

Det där kommer vi få ta tag i direkt efter semestrarna, men jag vet att diskussionen finns i organisationen runt OpenArt så det är möjligt att genomföra. Men det kräver beslut om både finansiering och det praktiska upplägget direkt efter sommaren.

Dessutom ska vi, i höst, diskutera om OpenArt inte borde genomföras varje sommar, och inte varannan som är det beslut som nu gäller. Jag tror personligen att det är värt att lägga de extrapengar som krävs för detta; en årligt återkommande utställning av den typ som vi kan njuta av denna sommar kan bidra till att sätta Örebro på kartan för fler, och till att göra Örebro till en vackrare stad. Särskilt om en del av konstverken kan få vara kvar efter att själva OpenArt är över.