Jan Myrdal tycker att jag är farlig. Jag tror att jag blir hedrad av detta: enligt principen om att fiendens fiende är min vän så skulle jag ju kunna glädja mig åt att vara på samma sida som protesterande studenter på Himmelska Fridens Torg, förtryckta i Hoxhas Albanien eller mördade i Pol Pots Kampuchea. Men tyvärr är anledningen till Myrdals dom över min farlighet att jag enligt honom undergräver de grundläggande friheterna. Och visst: jag är för lagen om hets mot folkgrupp (det är inte Myrdal) och jag tycker att det är rimligt att vi begränsar användningen av kommunala lokaler och exempelvis vägrar Nationalsocialistisk front och andra att hyra.
Jan Myrdal föreläste alltså ikväll om yttrandefrihet. Och i den frågan har han en hel del kloka tankar. Om man bortser från hans mest vildsinta konspirationsteorier så har han en poäng i att exempelvis barnpornografilagen, de föreslagna ändringarna i tryckfrihetslagen, försöken att tysta Förintelse-förnekaren Robert Faurisson och en del annat tar oss ut på ett sluttande plan (just dessa exempel håller jag i grunden med honom om att de är tveksamma/felaktiga). Men det jag inte får ihop är hur han kan uppröras över sådana inskränkningar i den svenska yttrande- och tryckfriheten, samtidigt som han försvarar alternativt förklarar Pol Pots terror i Kambodja/Kampuchea, massakern på Himmelska Fridens torg 1989 eller Enver Hoxhas totalslutna Albanska diktatur.
Myrdals svar på frågan tycker jag mest visar att han inte förmår se bortom sin kommunistiska övertygelse: han förklarar skillnaden med att alla tider och alla platser är olika (fast egentligen handlar det om att allt USA och dess kompisar gör är fel och allt Myrdal tycker är bra är rätt). Och där skiljer vi oss uppenbarligen åt: jag tycker att de mänskliga rättigheterna är universella och blir upprörd oavsett om de kränks i Sverige eller när de kränks i USA, Kina, Kuba eller Israel. Myrdal tycker – uppenbarligen – att det är rationellt (dock inte nödvändigtvis försvarbart) att Kina slår ner protester som hotar staten Kina, samtidigt som han själv tycker att den svenska statens övergrepp mot IB-affärens avslöjare är exempel på när tryckfrihet och yttrandefrihet kränks. Många har blinda fläckar: Jan Myrdals är bara ovanligt stor. Den omfattar hela världen utom Sverige och västvärlden.
Sundins sosialdemokrater i Tyskland 1914 röstade för kriget. Därmed är alla socialdemokrater moraliskt skyldiga till massmord. Tiotals miljoner mördades i det socialdemokratiska massmordet i första världskriget.
Du är mest tramsig. Jag upprepar: Något kollektivt ansvar för allt vad socialdemokrater genom historien gjort tänker jag inte heller acceptera. Jag förstår att det kan vara svårt för dig att förstå: men det är viss skillnad på detta och på Myrdals försvar av Enver Hoxhas diktatur i Albanien, Kinas massaker 1989 eller Röda Khmerernas folkmord.
Jan Myrdal har aldrig röstat för några Världskrig, e har däremot Ni socialdemokrater gjort. Hade socialdemokraterna inför Första Världskrigets utbrott varit det minsta solidariska hade man inte slutit upp bakom de härskande klasserna i Tyskland, England, Frankrike, Österrike /Ungern och Ryssland hade vi inte haft Första Världskriget. Och hade inte Första Världskriget inträffat hade vi sluppit det andra. Ni socialdemokrater har en gigantisk skuld att redovisa för historien.