Det där med ledarskap är inte alltid så lätt. För politiskt förtroendevalda kan det komma som en överraskning att man förväntas leda andra på grund av sitt politiska engagemang. Men det är å andra sidan förstås helt omöjligt att åstadkomma politisk förändring om man inte är beredd att agera som ledare.

Därför är det så mycket mer intressant med den syn på ledarskap som den styrande högerkoalitionen i Örebro tycks ha. De säger att de ska utöva ett tydligt ledarskap men inleder budgethandlingen med obegripliga liknelser och illustrationer. De säger att de ska praktisera ett öppet ledarskap men fattar alla beslut i slutna rum utan insyn. Och nu senast verkar de ha lanserat en ny management-filosofi som bygger på att det är bättre att ha folk mot sig än med sig.

Det första exemplet var när Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) bestämde sig för att hålla ett tjusigt tal till rådhusets personal efter sommarledigheterna. Talet innehöll åtminstone tre beståndsdelar att notera:
1/ När han berättade att kommunen är dålig på att bemöta människor men att han faktiskt hört talas om en som blivit bra bemött. Undrar hur Stadskansliets personal i rådhuset tolkade det faktum att det enda exempel han tydligen hört talas om fanns på en helt annan förvaltning: med andra ord är rådhusets personal usla på bemötande…
2/ När han ägnade lång tid åt att berätta vad som inte ska göras i höst (budget). Kanske vore det bättre att prata om det som ska göras – till exempel hur kommunen ska styras?
3/ När han avslutade hela talet med att konstatera att allt kan gå åt helvete: om den amerikanska ekonomin svajar, om arbetslösheten fortsätter vara hög och så vidare. Då blir det inte roligt. Bra sätt att peppa personalen!

Det andra exemplet kom häromdagen när kommunledningen berättade att de skulle satsa 250 000 kronor för att köpa konsulttjänster som ska rädda miljön. Då förklarade Staffan Werme att man behövde hyra in någon utifrån eftersom kommunens personal (och politiker) tänkte för ”fyrkantigt”. Självklart återstår stora utmaningar för att ställa om Örebro till ett ekologiskt hållbart samhälle (det är ett av skälen till att s och v ville sätta upp tydliga mål om miljön i budgeten – vilket majoriteten inte ville…). Men att på det sättet håna alla de duktiga politiker och tjänstemän som i många år gjort Örebro till en av de duktigaste kommunerna i landet när det gäller miljöfrågor är faktiskt fräckt.

Men det kanske handlar om ett ”tydligt ledarskap”: kommunledningen kanske faktiskt tycker att de anställda är så dåliga att provokation är den bästa metoden för att få något att hända. I så fall så agerar de ju helt rätt. Det är ”Management by förolämpning”. Så vitt jag vet en helt ny management-filosofi.