Efter en 12 timmarsdag utan egentliga pauser borde man väl vara trött. Men inte om man avslutar dagen med ett möte med örebroare som drabbas hårt av kommunala beslut (om tomträtter)… Förutom att jag fick med mig flera idéer på en långsiktig lösning på ”tomträttseländet” så blev jag stärkt i en viktig övertygelse: man kan diskutera även svåra avvägningar och få förståelse för vikten av att ta hänsyn till olika önskemål – även i samtal med människor som hotas av uppåt 3000 kronor mer i månadskostnad för sitt boende.

Så här berättade en örebroare i ett mail: ”Jag och min fru köpte ett hus på Ringstorpsvägen för tre år sedan. Vi har först nu nu till fullo förstått vilken enorm boendekostnadsökning som väntar oss i och med de kommande tomträttsavgäld-ökningarna. Vi har nu fått besked om att vi kommer att gå från en avgälda på 3800kr/år till 31.000kr per år(!).” ”De löpande kostnaderna för vår boende i Örebro kommer i praktiken då att fördubblas, från ca 30.000 till drygt 60.000kr.” Liknande effekter berättade andra deltagare på träffen om.

För många fastighetsägare i Örebro har uppräkningen av tomträttsavgälden blivit orimlig och det är uppenbart att vi måste se över konsekvenserna av den modell för uppräkning som vi använder. Förhoppningsvis är det förslaget som duktiga tjänstemän jobbat med – och som de berättade om för oss politiker idag – ett steg i rätt riktning. Det finns flera problem:

• Markvärdena stiger och därmed taxeringsvärdena – som styr tomträttsavgäld (och friköpspriser).
• Uppräkningen sker bara var 10:e eller 20:e år vilket gör att förändringen blir väldigt stor.
• Varken banker , mäklare eller marknad värderar skillnaden mellan tomträtt och ägd mark särskilt högt vilket gör att det är svårt att få låna för att köpa loss sin tomt, det blir ingen större skillnad mellan att köpa hus med tomträtt och hus med ägd mark.

Tomträtt är – för dem som inte ägnar sig åt sådana här frågor – en typ av hyra för mark som kommunen äger. I Örebro räknas värdena upp hela tiden, jämfört med marknaden (just nu utgår vi från 73% av taxeringsvärdet). På samma sätt gör 36 av 58 kommuner, så det är inte på något sätt ett unikt problem i Örebro.

Jag fortsätter citera: ”Men då vi går till banken för att höra oss för om möjligheterna att låna de 467.000kr som utgör 73% av taxeringsvärdet [alltså det så kallade friköpspriset, min anmärkning] så säger banken nej. Deras resonemang är enkelt. De lånar ut maximalt 75% av marknadsvärdet av fastigheten. De bedömmer att värdet på vår fastighet bara stiger 200.000-300.000kr om tomten är friköpt. (Ja, det är sorgerligt med sant, banken kollade upp saken med mäklare.) Alltså: banken är villig att låna ut 75% av 200-300t =150.000-225.000kr, och kommunen vill ha 467.000 kr för tomten. Om vi hade ägt huset under de senaste 10-15åren hade vi kunnat ta ett nytt lån på huset genom den värde stegring som har varit de senaste decenniet. Men läget för oss, som är relativt nyinflyttade och inte varit med om någon värdestegring, är låst.”

Efter att ha tagit del av denna och liknande berättelser från olika husägare (och bostadsrättsinnehavare, för problemen är stora för en del bostadsrättsföreningar) bestämde jag mig för att prova något jag inte gjort förut: att bjuda in dem som varit oroliga/arga/upprörda till ett möte och se om det gick att diskutera principer, långsiktiga lösningar och balans mellan olika intressen. Och det gick alldeles utmärkt.

Frågan om tomträtterna är komplicerad, och jag känner att vi som är ansvariga politiker behöver förslag och synpunkter för att kunna lösa problemen med nuvarande tomträttsystem. Så jag frågade om de som hört av sig ville vara med och diskutera hur ett rimligt system kan se ut.

Det som gör frågan komplicerad är att det handlar om avvägningar mellan olika intressen:

• Kommunen vill att så många som möjligt ska ha råd att friköpa sina tomter – och att det lönar sig. Det viktigaste skälet för detta är (i alla fall för mig) att det inte är bra att familjer hamnar i dessa svåra situationer, där man är helt utlämnad åt de beslut vi politiker fattar – och de besked som banktjänstemän och mäklare ger när det gäller försäljningar, lån och liknande. Självklart måste tomträttsinnehavare veta långsiktigt vilka villkor som gäller – och det måste finnas förutsättningar att beräkna boendekostnaderna även på sikt.
• Å andra sidan ska ingen ”straffas” för att de (eller tidigare fastighetsägare) valt att använda erbjudandet om tomträtt – eller att de tidigare valt att köpa loss sin tomt.
• Skattebetalarna har rätt att kräva att vi som ansvariga politiker inte ”slumpar” bort kommunens mark till enskilda – att vi inte ger vissa fastighetsägare mycket lägre priser för sin mark än vad till exempel en familj som vill bygga ett nytt hus får betala.

Beräkningsmodellen är ett försök att balansera mellan de där olika önskemålen.

Vi kommer att fortsätta erbjuda så många som möjligt bra villkor för att friköpa sin tomträtt. Alla eventuella förändringar måste utgå från att friköpspriset gör det möjligt att köpa sin tomt utan att därmed ta orimligt stora risker.

Här är några av funderingarna från deltagarna på mötet:

• Hur åstadkomma rättvisa i värdestegringen: använda procentsatsen för att dämpa effekterna av marknadens effekter (ökade priser för mark i ett växande Örebro)? Är markvärdet en relevant faktor – det står ju redan ett hus på tomten? Är fördelningen mellan hur man bedömer fastighetens värde och markvärdet rimlig?
• Kan kommunen förbättra sin information till banker, mäklare men även till dem som sitter med tomträtt? Årliga brev som berättar om värdestegring och friköpsmöjlighet? Diskussioner med banker och mäklare om värderingen?
• Kan kommunen erbjuda en möjlighet att friköpa idag men att betala priset utslaget på fler år (för att lösa problemet med att bankerna inte lånar ut)? Finns varianter på detta?

Det var bra diskussioner och jag tror att vi är många ansvariga politiker som gärna skulle vilja hitta en lösning som inte får de effekter som dagens system har. Å andra sidan har vi den svåra avvägningen mellan de olika intressena: tomträttsinnehavare, skattebetalare, tidigare tomträttsinnehavare och så vidare. Under våren kommer vi att fatta beslut om de villkor som ska gälla från halvårsskiftet och min förhoppning är att vi samtidigt ska klara att prata om en mer långsiktig lösning som – på sikt – gör att vi slipper att villaägare (och andra) får fördubblade boendekostnader på grund av politiska beslut.