I dagens NA kan man läsa om stämningen på måndagskvällens möte om skolnedläggningar i Örebro. Enligt NA var det ett högt tonläge och stämningen blev stundtals nästan hätsk, enligt flera som var med på mötet. Det är inte konstigt att frågor som berör ens barn engagerar mycket: ingen vill något annat än det bästa för sina barn. Men det är samtidigt viktigt att var och en funderar på sitt ansvar för samhället som helhet: vilken roll spelar jag som individ i denna debatt? Agerar jag bara av egenintresse eller samspelar egenintresset med något större?

Man kan självklart inte begära att någon som är orolig för att barnens skola ska läggas ner ska låta bli att säga det. Självklart ska vi alla delta i den offentliga debatten. Men var och en bör fråga sig vilka argument man framför och vad de bidrar till. När föräldrar argumenterar för nedläggning av en annan skola än den deras barn går på med argument som handlar om att ”vita barn” inte lär sig något på ”invandrartäta skolor” får jag en otäck känsla. Det är möjligt att föräldern blev misstolkad eller att citatet rycktes ur sitt sammanhang. Låt oss hoppas det. Men det verkar dessvärre ha funnits tendenser på mötet som inte var så trevliga.

Självklart måste man förstå att det kan kännas obehagligt att flytta på sina barn, och uppenbarligen dras Oxhagsskolan med ett skamfilat rykte hos en del av föräldrarna på Karlslundsskolan. Men som en pappa från Oxhagen sa: ”Men om era barn går från Karlslundsskolan till Oxhagsskolan, då skulle vi inte ha problem med segregation och språk”. Och det kan säkert alla, rent teoretiskt, hålla med om. Men vems ansvar är det att det blir så? Har den enskilde föräldern ett ansvar? Jag tycker det. Det kan aldrig bara vara politikernas uppgift att skapa miljöer där människor från olika bakgrund möts. Men självklart är det politikernas uppgift att skapa grundförutsättningarna. Och jag är helt säker på att alla politiker är beredda att satsa för att utveckla Oxhagsskolan ytterligare, om den blir kvar, så att det blir en skola som lockar fler föräldrar och barn. Men det kräver också att enskilda tar ett ansvar för att inte sprida skräckpropaganda om skolan.