Som vanligt när drevet gläfser som värst är det svårt att hävda gråskalorna. Allting blir liksom svart eller vitt. Men när det gäller jakten på Sofia Arkelsten (m) så borde fler försvara de gråa nyanserna. Till exempel borde någon få sparken efter att ha godkänt publicering av smygtagna genom-fönstret-bilder på ”en gråtande Arkelsten”.
Jag tycker inte att riksdagsledamöter ska hålla sig hemma. Och så liten resbudget har de trots allt inte (Lena Melin går igenom det här). Men visst kan det vara värt att diskutera de tyckare – till exempel NA – som kräver mer resurser för studieresor till riksdagsledamöterna (även om jag nog tycker att det ska ställas rätt tuffa krav på när man får resor betalda av skattebetalarna). Jag tycker inte heller att riksdagsledamöter – eller andra politiker – ska tacka nej till alla resor som någon annan betalar. Att delta i ett seminarium tycker jag är okej, och att någon då betalar resan är också okej. Men självklart borde man inte låta sig bli bjuden på allt annat runtomkring. Och självklart betalar man om man får låna en bil av ett bilföretag.
Jag brukar ofta tycka att Widar Andersson har en poäng, men när han skriver att ”fler borde göra som Arkelsten” så tar han i så att gråskalorna helt försvinner. Dessutom har han ju fel: Arkelsten tänker inte lämna uppdragen i bolagsstyrelser, vilket är betydligt mer allvarligt eftersom statsminister Reinfeldt hävdat att hon ska det. Jag tycker inte att politiker ska sluta sig eller undvika andra uppdrag. Så länge som man redovisar influenser, uppdrag och annat så tycker jag att gränserna ska vara generöst satta.
Men det är ju just här det blir ett problem, precis som Aftonbladet skriver. Moderaterna vägrar ju nämligen konsekvent redovisa bidrag och sådan påverkan.
Och när man lägger samman Bildt som haft uppdrag och kopplingar till de mest skumma sammanhang, över 80 miljoner i hemliga bidrag till Moderaterna och en partisekreterare som inte kan förstå när hon – som riksdagsledamot – låter sig bli ett PR-redskap för ett företag som på väldigt många sätt är ett problem för miljön i världen. Det är då det blir allvarligt. Men då borde drevet sätta iväg efter Reinfeldt eller Bildt. Och det är väl det Moderaterna inser, och därför de skickar fram gerillatyckarna för att kasta dynga och avleda uppmärksamheten. Som MUFaren och riksdagsledamoten Hanif Bali till exempel, som ljuger hejvilt. Allt för att försvara sin partisekreterare.
Men smygtagna foton genom fönstren borde de låta bli. Att vara politiker innebär offentlighet och på många sätt betalar man ett högt pris för ledande uppdrag. Men riktigt så högt borde inte priset vara för den som vill ägna sig åt politiska uppdrag. Respekt, värdighet och integritet har man rätt till även om man är partisekreterare för Moderaterna.
En reaktion på ”Priset för politiker (varken svart eller vitt)”