(REV) Det är inte så ödmjukt att upprepa orden ”vad var det vi sa?” för ofta. Men när nu även Länsstyrelsen slår larm om de allvarliga följder som högerkoalitionens ”nollvision” har lett till, kanske det kan ursäktas. Det är ju alltså så att såväl de fackliga organisationerna som socialdemokraterna och vänsterpartiet tidigare varnat för vad det framhastade beslutet kan komma att leda till. Och precis som NA konstaterade i lördags: varningarna var befogade. Länsstyrelsens kritik var egentligen inte oväntad. Den så kallade ”nollvisionen” innebär i praktiken att en av de grundläggande paragraferna i Socialtjänstlagen (§4.1 om rätten till individuell bedömning av insatserna) sätts ur spel.
Och Länsstyrelsens kritik är inte nådig: de konstaterar att rättssäkerheten är i fara. När ska högerkoalitionen i Örebro lyssna på varningarna? Hur länge ska de envisas med att sätta organisation och budgetposter före människor? Frågorna kvarstår. Liksom problemen för de äldre.
När jag först såg nyheten på na.se (vid midnatt) skrev jag en fråga till Rasmus Persson och de andra i majoriteten: ”kan ni inte medge att ni gick för hårt och för snabbt fram och att det är dags att ta en ordentlig, öppen och bred diskussion om problemen?” När papperstidningen damp ner i lådan kunde man konstatera att det inte finns något hopp om ödmjukhet från majoritetens sida. NA skriver så här om Rasmus Perssons kommentar till problemen: ”Han ser inget problem med att den äldre först kommer hem, i väntan på bedömning och sedan i väntan på boende”. Låt oss hoppas att det är en missuppfattning. När vi diskuterade saken i Kommunfullmäktige försökte jag just påpeka det problemet: att sjuka äldre flyttas runt i onödan. Och då uppfattade jag, och NA, att han sa att det inte skulle hända. Men att han säger olika saker vid olika tillfällen är ett litet problem, jämfört med de problem och det obehag det vållar den sjuka äldre. Hur många skulle välja att under sin sista tid i livet flyttas runt mellan olika platser?
Jag vidhåller att det vore bättre att börja i andra änden: hur kan vi öka tryggheten för de äldre så att vi också klarar att erbjuda vård och service i hemmet för dem som behöver det – och på vårdboende för dem som behöver det.
PS Och för att vara schysst. Kritiken mot ”nollvisionen” kommer även från borgerligt håll. Landstingsmoderaten Kent Persson ska ha all heder för att han vågar gå emot sina partikamrater och ger ord åt den oro som många känner.