Jag var på Haga s-förenings årsmöte på eftermiddagen och det var mycket diskussioner om det mesta. En diskussion som jag inte kunde sluta fundera på när jag cyklade hem var frågan om hur vi minskar ensamheten bland äldre. En kvinna på mötet, 91 år gammal, berättade att hon lyckligtvis hade goda grannar (två andra medlemmar i föreningen, Kerstin och Roland Schultz) som kunde hjälpa henne med hörapparaten och liknande. Och dessförinnan hade en annan man pratat om att det händer att de gamla inte kan komma ner och lyssna när han är på vårdboenden och spelar eftersom ingen har tid att köra ner dem, varpå en annan kvinna berättade att hon är aktiv i frivilligcentralen i Haga.

Det blev en hel del sagt kring det där och några frågor måste vi verkligen fundera vidare på: Kan vi se till så att fler får ”goda grannar” som kan hjälpa till med småsaker (=hur planerar vi bostadsbyggandet)? Hur uppmuntrar vi frivilligverksamhet? Vilka insatser av mer social karaktär ska skötas av frivilliga och hur mycket ska skötas av anställda (har vi råd att anställa fler för den typen av uppgifter)? Hur gör vi för att öka tryggheten för de ”yngre-äldre” så att de inte är oroliga för att få vård och omsorg när den dagen kommer? Många frågor, inga enkla svar. Men anledning att diskutera vidare kring frågorna!