Efter en lång tids inläggstorka här på bloggen så tvingade Radio Örebro mig att blogga idag. Om det var bra eller dåligt får väl någon annan bedöma, men det känns ju som att man bör skriva något på bloggen när man några timmar tidigare svarat ”ja” på frågan ”välkommen Björn Sundin: du bloggar?”…

Radio Örebro ringde mig ungefär när jag var på väg ut att stänga datorn på jobbet och åka hem. De undrade om jag kunde vara med i Rakt på sak och kommentera bloggande. Och eftersom jag aldrig har fått lära mig hur man tackar nej till media (;-) så var jag ju så illa tvungen att svara artigt på Anders Stålhammars frågor om bloggande. Tror att jag skötte mig och svarade någorlunda vettigt på frågorna (om man nu bortser från svaret på frågan om bloggandet, som efter några veckors passivitet kanske kan anses vara på gränsen till oärligt).

Men nu tar jag nya tag igen.

Det har varit tungt ett tag, politiken har inte känts så kul på grund av energiläckage jämförbart med en otätad tvåtaktsmotor på en gisten träeka.

Men efter några dagar med framåtsyftande och hoppfulla utspel från de rödgröna partierna tillsammans med lite tändved i form av osakliga och osmakliga påhopp från Mats Odell (även här) och från den styrande högern i Örebro (som anklagade oss för att ha lämnat efter oss ”ett mörkt arv”) så måste man liksom ta nya tag. Särskilt om man sagt i direktsänd radio att man är en bloggare.