Det är inte alla som har förmånen att kunna peka på tydliga och konkreta resultat av sitt politiska arbete: för de allra flesta handlar det om vardagsslit som inte uppmärksammas alls. Men eftersom jag hade förmånen att fram till årsskiftet vara ordförande i Kultur- och medborgarnämnden i Örebro hade jag också goda förutsättningar att visa att politik leder till resultat. I lördags blev det tydligt, och det var inte bara Andreas Skogmo som hade nära till tårarna… Och ska jag vara ärlig trodde jag nog inte att den där idén hösten 2005 skulle leda så långt… (här kan du följa prisets tillkomst).

I lördags utsågs alltså historiens första vinnare av Millencolin Music Prize vid en fantastiskt trevlig och välarrangerad gala på Satin (tack Mudda och ni andra!). Andreas Skogmo och Districh 19 vann i konkurrens med Martin Stenmarck, Bo Saf och gruppen Witchcraft. Skogmo är en mycket välförtjänt vinnare: han har både lyckats skapa otroligt engagemang i Örebro och göra staden känd i omvärlden (ja, faktiskt i hela världen). Övriga nominerade har lyckats med en av de två sakerna (Bo Saf har exempelvis gjort ett enormt jobb med att stödja rockscenen i Örebro men är inte så känd i resten av landet).

Och visst känns det lite kluvet (jag hade gärna delat ut priset själv), men mest är jag bara så glad. Den tidigare majoriteten i Kultur- och medborgarnämnden (s, v, mp) lyckades skapa ett pris som inte bara kommer att betyda mycket för dem som nomineras och den som vinner: det visar också att Örebro kommun förstår att kulturlivet förnyas och att det görs enorma insatser som många aldrig ser. Dessutom är det viktigt att visa att Örebro är stolta över sin största musikexport någonsin: Millencolin är större än de flesta förstår. När Millencolin skriver om priset på sin hemsida sprids det över världen.