Konstigt nog är det många på högerkanten (Staffan Werme, fp är en, landshövding Mats Svegfors en annan) som nu tycker att det får vara stopp på ”hetsjakten” på borgerliga ministrar. Staffan Werme anser att det hela andas nymoralism och McCartyism (McCarthy ledde jakten på alla med ”vänstersympatier” i USA). Svegfors tycker att det hela fått orimliga proportioner och passar på att påstå att det var ”tämligen triviala handlingar från ett konkurrerande parti” som fp-spionerna letade fram (om han även anser att Watergate-affären var överdriven framgår inte – de handlingar som finns på SAPnet är inte triviala, avslöjar det mesta om s-strategin). Lars Lindström, krönikör i Expressen, skriver om detta. och jämför med den hetsjakt som drevs mot Mats Hulth av SvD för läänge sedan. Då var Cecilia Stegö-Chiló ledarskibent (skrev många av de 30 artiklarna som tidningen då skrev). Chefredaktör var Mats Svegfors. Case closed.
Jag upprepar vad jag tidigare skrivit: jag tycker att det är anmärkningsvärt och olämpligt att bryta mot lagar av politiska skäl. Anders Borg är gammal ordförande för Fria Moderata Studentförbundet och har varit aktiv i Frihetsfronten – extremt nyliberala organisationer som i princip vill avskaffa skatten (nåväl, de vill ha några få procent till försvar och polis). Tycker att det handlar om att granska politiken när man påpekar att den (numera avgångna) kulturministern på grund av politiska principer låtit bli att betala licensavgift. Tycker också att det handlar om politisk granskning att påpeka att nyliberaler har en annan agenda än exempelvis socialliberaler. Var det fel av media att granska Mona Sahlins kvitton, Laila Freivalds lägenhetsaffärer eller Ola Rasks affärer också? Jag tycker inte det – även om det, särskilt i Monas fall, fick trista följder och var klart överdrivet. (Och apropå jämförelserna med Mona Sahlin: Mona fick tillbaka pengar och friades från anklagelserna om fiffel)