Idag presenterade den nya kommunledningen en ”organisationsöversyn” som ska spara 150 miljoner kronor genom att ta bort onödig administration. Vi har påpekat att detta motsvarar 300-450 anställda, vilket är en tredjedel av den administrativa personalen. Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme hade ett exempel på besparingar: att vi har fler som handlägger löner i Örebro än i jämförbara städer. Och det borde vi kanske inte ha, men det finns ju inte 450 överflödiga lönehandläggare att ta bort – inte ens med ”ny teknik”. Så då är frågan: vad är det som ska bort? Är det personal som ringer in vikarier när lärare, undersköterskor eller sjuksköterskor är sjuka? Är det ekonomer som håller ordning på budgeten? Är det tjänstemän som sköter uppföljning och kvalitetsarbete i verksamheten?

Socialdemokraterna har alltid praktiserat ”tuff kärlek” mot den offentliga verksamheten, allt i linje med Gustav Möllers klassiska formulering: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Så självklart ska vi alltid försöka effektivisera den kommunala verksamheten så mycket det går – utan att försämra kvaliteten.

Men. Staffan Werme och de övriga i kommunledningen gör något annat. De sparar pengar genom hastiga nedskärningar och det är något helt annat än att bedriva hållbar och långsiktigt effektiviseringsarbete. Och dessa hastiga nedskärningar görs året efter att Örebro kommun gjorde 300 000 000 kronor i överskott. Dessutom hänvisar Staffan Werme till universitetets framgångsrika besparingar i administrationen. Det finns dock problem med jämförelsen: dels har deras arbete pågått i många år – inte från ett år till ett annat. Och dessutom påstår elaka tungor att deras besparingar hårdast drabbat den ”studentnära” administrationen på institutionerna medan den centrala administrationen växt (man har till och med fått bygga till en våning på huset för att få plats…). Fast om det sista är sant så är det kanske en bra jämförelse med Örebro kommun där högerkoalitionen ökat antalet politiskt anställda…