Vi vilar inte förrän vi har minskat orättvisorna i vården: vi Socialdemokrater kommer aldrig att acceptera att människor får olika bra vård beroende på vilken utbildning de har, var de bor i landet eller var de är födda. Ingen utmaning kan vara viktigare för Socialdemokraterna än att ge varje svensk bra vård utifrån hennes eller hans behov – inte utifrån status eller yrkestitel.

Ungefär så borde Socialdemokraternas viktigaste budskap vara nu och i valet nästa år när det gäller vårdfrågor. När Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm i helgen intervjuas av TT (här är artikeln i Borås tidning) om ojämlikheten i vården blir det – än en gång – uppenbart att vården inte bemöter alla lika. Och inget kunde vara viktigare för oss socialdemokrater att arbeta mot. Intervjun med Holm handlar (såvitt jag kan förstå) om SKLs rapport från i våras om läget i vården (Dagens Medicin beskrev rapporten bra då). Alltså i sak inget nytt. Vilket ju gör det ännu värre: vi vet ju att klassklyftor och andra orättvisor i samhället spelar roll när en person söker vård (liksom det spelar roll i exempelvis skolan). Och det borde vi också prata om. Och göra något åt. Socialstyrelsen pekar på att skillnaderna kan krympas genom aktivt förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Jag hoppas att någon s-landstingspolitiker passar på att agera och uttala sig nu när rapportern om ojämlikheten fått ny uppmärksamhet. Förra gången såg jag, dessvärre, inte tillräckligt många s-politiker ute i den frågan (själv skrev jag inte heller något). Däremot skrev exempelvis moderaten Kent Persson om att ”orättvisorna i vården oacceptabla”. Och det har han ju rätt i. Men även det borde väl sporra oss socialdemokrater att ge oss in i den debatten? För faktum är ju att Kent Perssons parti bidrar till ökade klyftor – och även till ökad ojämlikhet i hälsa (vilket moderaterna skulle upptäcka om de läste på lite i frågan om ohälsa och ojämlikhet). Att låta människor vara arbetslösa längre, att minska deras ersättningar, att låta människor drabbas av nedskärningar i ersättningssystemen (exempelvis sjukförsäkringen och pensionerna) och så vidare ökar ju ojämlikheten.

Jag tror säkert att både Kent Persson och andra moderater vill förbättra vården, men de tycker samtidigt att det är okej att de som har det gott ställt köper sig före kön och när de fått chansen att genomdriva sitt systemskifte så försämras vården i områden med sociala problem medan vården blir bättre i ”rika områden”. Stockholm är ett lysande – och tragiskt – exempel.

För att ta ett exempel: När Filippa Reinfeldt (moderaternas ”tyngsta” vårdpolitiker) får den enkla frågan: ”Ska rika och friska barn få bättre vård än andra?” vägrar hon svara på frågan. Hon vägrar också svara på frågan: “Tycker du att människor ska teckna privata vårdförsäkringar?”.

På frågan Filippa vägrar svara på har vi Socialdemokrater ett rakt och tydligt svar: ”Vård ska ges efter behov, inte efter hur tjock plånboken är”. Det känns i alla fall bra.