När Kommunfullmäktige före lunch idag antog Örebros nya ambitiösa Trafikprogram var det för mig kulmen på två dygn som verkligen rivstartat denna mandatperiod efter valet. I måndags kväll valdes jag som kommunalråd för socialdemokraterna (med ansvar för samhällsbyggnadsområdet), vilket Kommunstyrelsen fastställde igår och idag valdes den nya Kommunstyrelsen. Men viktigast av allt var att Kommunfullmäktige idag antog ett nytt och radikalt Trafikprogram som kommer att fungera som paraply för vårt ambitiösa arbete med att ställa om trafiken i Örebro så att vi tar vårt ansvar för miljö, klimat och trafiksäkerhet samtidigt som vi gör Örebro mer attraktivt (och mer rättvist). Mer om det längre ner.

På Kommunfullmäktige idag fattades också beslutet om att förvärva marken runt Myrö i en jättelik affär (läs mer här). Den affären kommer vara otroligt viktig på lång sikt – om 50-100 år kommer Örebro ha växt dit ut (företagsetableringar längs motorvägen kommer ske snabbare, ElektroSkandia redan om något år). Jag påpekade, när jag inledde ärendet, att det är de långa perspektiven som gäller: 1936 köpte Örebro kommun marken där Sörbyängen idag växer fram – 80 år senare kommer området (nästan) vara färdigt. Och då pratar vi om ett område 3 km från Slottet. På samma sätt ska vi idag vara glada att kommunen köpte Ladugårdsängen 1966 – ett område som 50 år senare i stort sett kommer vara ”färdigbyggt”. Men så långa processer handlar det om – och att kommunen köper marken säkrar Örebros fortsatta växande, underlättar processerna för byggare i Örebro och gör att byggandet både kan komma igång snabbare och bli billigare än om vi lät ”marknaden” sitta på markreserven.

Därför var förvärvet av marken runt Myrö så viktigt. Medan markförvärvet i första hand var viktigt på lång sikt var antagandet av Trafikprogrammet mer omedelbart avgörande. Det är här och nu och snabbt som vi måste stoppa klimatförändringarna.

I det Trafikprogram vi idag antog sätter vi höga mål, vilka kommer kräva stora förändringar och stora åtaganden (här finns hela dokumentet, med ändringar markerade: Trafikprogram för Örebro kommun med beslutade ändringar). Trafikprogrammet har två målsättningar:

1. Av det totala antalet resor i Örebro kommun ska andelen gång, cykel och kollektivtrafik utgöra 60 procent år 2020 (andelen var 44 procent år 2011). Den totala mängden fossilbränsledriven biltrafik ska minska i absoluta tal fram till 2020.
2. Inom Örebro tätort är målet att det ska ta maximalt dubbelt så lång tid att ta buss jämfört med bil, och maximalt 1,5 gång så lång tid att cykla jämfört med bil.

Det ska ske genom en genomtänkt stadsplanering (den klassiska rutnätsstrukturen i staden ska vara vägledande), genom satsningar på nya cykelstråk, genom att vi skapar busskörfält och prioriterar bussarna vid trafiksignalerna. Några citat ur Trafikprogrammet som visar på inriktningen:  ”rationellt att resa på ett hållbart sätt”, ”attraktivitet, tillgänglighet, framkomlighet och säkerhet för gående, cyklister och kollektivtrafikanter”, ”biltransporter ska dock, så ofta som är praktiskt möjligt, ske i låg hastighet och på gåendes och cyklisters villkor.”

Processen runt Trafikprogrammet har varit omfattande, den dialog som Örebro kommun genomförde våren 2013 var sannolikt den bredaste dialog som genomförts i trafikfrågor i någon kommun i landet: antalet svar var enormt (2800 svar!). Läs mer om den här!

Trafikprogrammet är kortfattat och fungerar som ett paraply till andra viktiga strategidokument (parkeringsriktlinjer, cykelnätsplan och så vidare). På de få sidorna ryms dock ett antal viktiga principer, som på sätt och vis innebär perspektivskiften:

• Stadsplanera – inte trafikplanera. Trafiken är en del av stadsplaneringen, gator och annat bidrar till hur staden uppfattas. Gatorna har alltså ett större syfte än att transportera bilar snabbt och enkelt, som annars oftast är fokus (till exempel i statens målsättningar…).
• Trafik är människor – inte fordon. Det viktiga är att människor kan röra sig, men ”rörlighet och framkomlighet är inga självändamål, det viktiga är en god tillgång till det man behöver”.
• Örebro växer, prioritera utrymmessnåla trafikslag. Det innebär i korthet: gång, cykel och buss går före bil.
• Attraktiv kommun och stadskärna. Vi vet att en stad som uppmuntrar gående (och cyklande) är attraktiv, det innebär inte att vi ska stoppa bilarna, men bilarna ska anpassa sig till gående och cyklister – inte tvärtom.
• Viljeinriktning – inte prognoser. Detta är radikalt! Statens planering är prognosstyrd, varje år berättar Trafikverket om hur mycket ny motorväg det behövs, eftersom biltrafiken beräknas öka. Vi säger istället: ”Planeringen ska istället inriktas på att nå målsättningar och ställningstagande i trafikprogram och översiktsplan. Det medför att större tonvikt och hänsyn måste tas till de hållbara transportslagen gång, cykel och kollektivtrafik.”
• Hållbar utveckling och barnperspektivet. Dels att minska vår negativa miljöpåverkan, men även att minska de sociala spänningarna i samhället: ”Det kan till exempel ske genom att bygga ihop staden och öka rörligheten mellan stadens delar. Planeringen ska också ta hänsyn till skillnader i rörelsemönster mellan kvinnor och män, med målet att uppnå ett jämställt transportsystem.” Dessutom ska barnen prioriteras – det ska vara möjligt att bo var som helst som barnfamilj och barn ska kunna ta sig fram i staden.
• Teknikoptimism. Dels måste bilarnas drivmedel bli bättre, men dessutom måste vi pröva nya metoder för människor och gods att förflytta sig: ”Vi ska stimulera användningen av klimatsmarta och effektiva persontransporter i form av till exempel spårtaxi och/eller mer effektiva kollektivtrafiksystem.”

I talarstolen påpekade jag dock att det inte bara handlar om vilka beslut vi fattar politiskt: ”I slutänden handlar det om vilka val vi alla – var och en – gör: när vi står i hallen på morgonen, tar på oss jackan och skorna och ger oss iväg till jobbet: vad väljer vi då? bilen som för många står så bekvämt där utanför dörren, bussen som kräver att vi går till busshållplatsen några hundra meter bort? eller cykeln som kräver ansträngning (men ger oss bättre hälsa och sparar pengar)?”

Idag la vi grunden för att skapa bättre förutsättningar för alla örebroare att göra rätt val.

Varför sätter vi upp dessa ambitiösa mål? Det handlar helt enkelt om rätt stora frågor:

• Rädda världen. Klimatförändringarna är på allvar, vi har ett ansvar för att vända utvecklingen.
• Rädda människoliv. Trafiken måste bli säkrare, och då måste bilarna köra långsammare.
• Trevligare Örebro. Örebro blir trevligare om bilarna inte får dominera lika mycket. Bilen behövs, men ska inte behövas lika ofta: i de flesta fall ska vi inte behöva ta bilen.
• Rättvisare Örebro. Som Enrique Penalosa (fd borgmästare i Bogota, Colombia) sagt: ”Den som färdas på en 30-dollarscykel är lika mycket värd som den som åker i en bil för 
30 000 dollar.”

Här har jag tidigare utvecklat mer tankar om stads- och trafikplanering.