Dagens Medicin berättar att vårdföretagen Carema Sjukvård och Carema Care ska säljas till rikskapitalbolaget Triton. I sak är det väl i och för sig inget större problem: jag tycker inte att företagsnamnet är det viktigaste (det viktiga är att vården håller hög kvalitet, till skillnad från borgerliga politiker – även i Örebro- tycker inte jag, eller S, att ägarformen är det viktiga). Men likväl väcker affären en del frågor.
För det första gäller det den rent företagsekonomiska delen av det hela: är det så lönsamt att bedriva privata vårdföretag i Sverige idag att riskkapitalister tror sig kunna tjäna pengar (nu eller i framtiden) på dem? Är det för att de uppfattar signalerna från moderaterna och andra borgerliga partier om att privat finansierad vård kommer bli vanligare i framtiden?
För det andra gäller det närvaro och engagemang: jag är övertygad av att det finns något positivt med intresserade och närvarande ägare och att allt fler vårdinstutitioner ägs från skattebefriade kanalöar tyder inte riktigt på närvaro och intresse av vårdutveckling.
För det tredje gäller det insyn och öppenhet: Veckans affärer kallar Triton ”Sveriges hemligaste riskkapitalbolag” och det känns inte helt förenligt med övertygelsen om att offentligt finansierad verksamhet ska präglas av öppenhet och ge möjlighet till insyn (har skrivit mycket om det, läs här). Redan idag finns stora problem med insyn och öppenhet i privat driven vård.
Så här formulerade sig den socialdemokratiska Jobbkongressen i dessa frågor: ”Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut vinster genom att göra avkall på kvaliteten i välfärden, eller genom att välja bort medborgare med stora behov.”… ”Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag.”
Det är en klok grund och jag tror – och hoppas – att högre kvalitetskrav efter en röd-grön valseger i höst ska leda till att riskkapitalisterna blir mindre intresserad av svenska vårdföretag.