Etikettarkiv: tillgänglighet

En mer tillgänglig stad (vad jag tar med mig från mötet med Hjärnkraft)

På söndagseftermiddagen deltog jag på et möte med Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, som möttes i dagverksamhetslokalerna i gamla Kliszow-kasernen på I3-området (nostalgi bara det, även om vi tillbringade våra dagar i grannkasernen, Narva).

Lisa Bystedt från Länstrafikens färdtjänstenhet var där för att berätta och svara på frågor om färdtjänsten. Det var lärorikt för både henne, för de andra deltagarna och för mig. Jag tog med mig massor av kunskap – och ett antal idéer som jag vill ta tag i om jag får fortsatt förtroende att leda Programnämnd Samhällsbyggnad (det bygger alltså på att örebroarna i den nordöstra delen röstar för att Örebro ska fortsätta framåt, med Lena Baastad och Socialdemokraterna i kommunledningen). Här är tre frågor som jag framförallt tar med mig:

1. Det borde vara möjligt att på webben (via kartfunktioner på orebro.se, till exempe) se vilka hållplatser som är tillgängliga. I Barcelona är hållplatser som är handikappanpassade utmärkta, självklar borde det vara möjligt för örebroare som har exempelvis en funktionsnedsättning att i förväg se om busshållplatsen (liksom vägen till/från hållplatsen) är tillgänglig. Det borde gå att kombinera både med kartfunktionerna på orebro.se (som behöver utvecklas – det är dock ett lite trögt jobb där kommunen inte är helt överens med Lantmäteriet i alla delar) eller med den kommande felanmälansfunktionen som Tekniska förvaltningen jobbar med.

2.Det borde gå att hitta bättre samordning av färdtjänstresor när många ska till samma ställe, till exempel nämndes hur fånigt det är att flera taxibilar kommer och hämtar vid kursgården, trots att 4-5 personer ska till samma område. Länstrafiken jobbar med det, men det är komplicerat att få till det. Bättre samordning är självklart ett sätt att spara pengar och miljö, men även i många fall ett sätt att öka kvaliteten för resenären. Om man ska åka på kurs eller gemensam utflykt är det rätt troligt att man gärna åker till/från tillsammans med andra.

3. Vi måste fortsätta utveckla metoderna för att samla in synpunkter, förslag och enskilda exempel på problem och hinder. Därför är det viktigt med tillgänglighetspengar till Kommunala Handikapprådet (S vill fördubbla anslaget) och därför behöver vi fortsätta utveckla kommunens kundtjänst. Jag skrev mer om detta i september: ”Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare”. Jag skrev också om tillgänglighetsåtgärder (”Attityder fixar inte gatstenar och trottoarer, Inger”).

Glädjande möte med snöröjsansvariga

Idag på eftermiddagen träffade jag några av dem på Tekniska Förvaltningen som ansvarar för snöröjningen i Örebro kommun. Jag hade bett att få träffa dem för att få höra deras bild av hur vi sköter snöröjningen i Örebro (jag har redan fått höra många örebroares bild via mail, via telefon och via Facebook).

Det var ett nyttigt möte. Att de ansvariga titt som tätt känner sig orättvist påhoppade för brister i snöröjningen kan jag förstå (och jag var tydlig med att om jag bidragit till det så ber jag om ursäkt) – kritiken bör ju nämligen riktas mot oss som är politiskt ansvariga för de ambitioner som snöröjarna följer. Det är inte den enskilde plogföraren som bestämmer när de ska ploga en gata, det är inte den ansvarige tjänstemannen som bestämmer när de ska ringa in snöröjningsorganisationen och det är inte den som svarar i kundtjänst som är ansvarig för att den eller den gatan inte är tillräckligt bra röjd. Ansvaret ligger på oss politiker som fastställt riktlinjerna för snöröjningen. Det där har jag skrivit om tidigare (jag har försökt att konsekvent påpeka detta hela tiden).

Det var också ett glädjande möte eftersom det finns goda förutsättningar att göra Örebro mer framkomligt nästa vinter – även om den blir lika snörik som i år. Mycket har gjorts: man har prioriterat centrum hårdare, prövat att vara riktigt flitiga runt två äldreboenden, man har prövat att samla snöhögar i vissa hörn, att bara lägga snön på ena sidan gatan och en massa annat. Bara dessa extrasatsningar inför denna vinter kostade 2,5 miljon.

Men jag tror att vi ska höja ambitionerna ännu mer, och tjänstemännen har ingen annan uppfattning (har de nog inte haft tidigare heller, det är ju inte de som fattat besluten…). De har tittat på Linköpings riktlinjer, som är mer ambitiösa, särskilt vad gäller cykelvägar. I Örebro röjer vi cykelhuvudleder vid 3-5 cm snö, i Linköping röjer de vid 1cm. I Örebro röjer vi andra cykelbanor vid 5-7 cm snö, i Linköping vid 3cm. Dyrare? Ja, självklart. Men vill vi vara en cykelstad där man inte är tvungen att hänga in cykeln på vintern så måste vi göra det möjligt att ta sig fram. Inte överallt – men vi ska vara tydliga med vilka cykelleder som röjs ordentligt så att cyklisterna kan välja de vägarna till jobb/skola/aktiviteter.

När det gäller felanmälningar och inrapportering av brister pågår ett ambitiöst jobb och jag hoppas att detta arbete, kombinerat med extra informationsinsatser, kan göra att örebroarna till nästa vinter känner att de bättre vet vad de kan förvänta sig på olika vägar/leder och i olika områden. Och att man ser om någon redan rapporterat in en brist eller ett fel, så man kan lägga sin tid på något annat.

Några viktiga punkter jag tar med mig från mötet och i den fortsatta diskussionen:

  • Vi är överens om att prioritera cyklar och fotgängare – det gäller bara att fatta beslut om ambitionsnivån (och självklart att sedan följa upp om besluten ger effekt).
  • Fastighetsägarna är avgörande för hur framkomligt Örebro är, eftersom trottoarer och de flesta gångstråk faktiskt är deras ansvar. Men kommunen borde erbjuda den tjänsten (det har jag skrivit om tidigare) och vi borde påminna och informera mer om det ansvaret, likväl som vi borde informera mer om vilka riktlinjer vi har för snöröjningen och vad man har rätt att förvänta sig. Eftersom alla fastighetsägare får en räkning från Örebro kommun varje månad borde den informationen inte vara så svår att fixa; kompletterat med informationsblad till flerfamiljshus så kan vi i stort sett nå alla örebroare med den informationen flera gånger varje vinter. Vilket jag tror är bra: ju bättre information man har, ju bättre koll får man – och ju större känsla av kontroll får den enskilde. Och människor som har kontroll över läget upplever att man visar dem respekt – och de blir mer nöjda med servicen.
  • Vi måste fortsätta prioritera äldreboenden och andra verksamheter där vi vet att behoven av bra snöröjning är särskilt stora. Sannolikt borde det även gälla i anslutning till skolor och förskolor också (precis som sker i bland annat Karlstad).
  • Ett mer tillgängligt Örebro handlar om en helhet, det tjatar jag om hela tiden. Ett tydligt exempel, som kom upp på mötet idag, är att när vi planerar gång/cykelbanor så måste vi också fundera på hur snöröjningen av dem ska gå till. Om vi väljer att skapa en cykelväg genom en enkel avgränsning av en gata (som på Skolgatan) så får vi problem med snöröjningen och då måste vi också ta ansvar för att skapa lösningar för detta. Och om vi tillåter parkering på gatorna blir snöröjningen svårare – ska vi då frakta bort bilar längre (i Stockholm fraktar de bort till särskilda uppställningsplatser)? Ska vi oftare införa tillfälliga p-förbud på vintern? Sådana val måste vi örebroare fundera över. Vi som förtroendevalda politiker kommer att fatta besluten, men de förutsätter en dialog med så många örebroare som möjligt.

Nåväl. När Programnämnd Samhällsbyggnad sammanträder 1 februari kommer vi att få en ordentlig föredragning av ansvariga tjänstemän. Sedan är det upp till oss som förtroendevalda att fatta beslut om riktlinjer och vilka ambitioner vi ska ha. Jag hoppas att ett sådant beslut kan fattas medan vi fortfarande minns årets vinter men innan planeringen för nästa år måste börja (sannolikt i mars). Jag lär återkomma i frågan…

Ansvarstagande smälter tydligen snabbare än snö

Snöröjning är alltid en aktuell fråga. Men lite särskilt aktuell blir den tydligen när en före detta kommunstyrelseordförande (Staffan Werme, fp) kritiserar bristerna i snöröjningen. Man kan självklart tycka att det är lite näpet att han gör det en dryg vecka efter att han lämnat över ansvaret för bland annat snöröjningen. Eller så kan man ju undra varför han inte gjort något åt detta när han hade chansen, till exempel när han var ordförande i Kommunstyrelsen (för typ 11 dagar sedan)?

Jag gör lite tvärtom. Jag var inte ansvarig för snöröjningen förra året, och det är nog ganska tufft att kräva att jag ska vara ansvarig för eventuella brister i nuvarande snöröjning nu, när jag bara varit ansvarig en vecka. Men istället för att gå och och ”ryta” till, som Staffan Werme upprepar jag vad jag sagt tidigare. Den första fråga jag tog upp som tillträdande kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågorna var att öka tillgängligheten i Örebro. Så här kommenterade jag detta i ett pressmeddelande:

”Snöröjningen i Örebro måste bli bättre, men det innebär inte bara att det behövs röjas mer snö oftare. Det är lika viktigt att titta på var man lägger snön efteråt så att inte personer med rullstol och rollator får problem att ta sig fram. Ibland skapar snöröjningen bekymmer för människor.”

”Jag kommer så fort jag tillträtt att ta initiativ till en ordentlig dialog med företrädare från handikapp- och pensionärsföreningar, liksom andra intresserade örebroare, om hur tillgänglighetsfrågorna i Örebro kan bli bättre även vintertid. Privata fastighetsägare har ansvaret utanför sina fastigheter och det blir ett problem för många örebroare om det inte sköts. Jag vill titta på hur kommunen kan erbjuda dem att vara med i att göra tillgänglighetsfrågorna och snöröjningen bättre för alla.”

Jag tänker ta ansvar för dessa frågor och göra vad jag kan för att förbättra tillgängligheten i Örebro – även på vintern. För när snöhögarna försvinner återstår en massa andra tillgänglighetsfrågor: framkomlighet för rullstolsburna, parfymsprejer på toaletter som ger allergiker problem, hinder för synsvaga och blinda, brist på tolkning för döva eller brister i ljudmiljön för hörselskadade. Vi har massor att göra, och jag vill att Örebro kommun ökar tempot i dessa frågor.

Jag har dock inte – på en dryg vecka – hunnit bjud in till dialog med handikapp- och pensionärsföreningar om detta, men jag kommer att göra det inom kort. Redan på onsdag lyfter jag frågan om hur kommunen driver på och samordnar tillgänglighetsfrågorna med chefer och politiker på Samhällsbyggnadsfrågor. Återkommer efter det.

Ett gott skäl att börja blogga mer regelbundet…

Som bekant finns det många skäl till att blogga. Ska man bli riktigt populär som bloggare ska man blogga ofta och dessutom uppenbarligen helst om saker som borde vara helt ointressanta för andra människor; typ vilka kläder man köper. Det är bara att inse att jag inte klarar något av de kraven…

Andra skäl kan ju vara att man har något viktigt som man vill berätta för andra eller att något viktigt  hänt. Och därför tänker jag bli lite mer regelbunden i mitt bloggande framöver. För dem som är intresserade av Örebros utveckling så borde det också framöver bli mer intressant att följa vad jag skriver här.

I måndags valde nämligen Socialdemokraterna i Örebro mig till nytt kommunalråd och igår offentliggjordes överenskommelsen mellan 7 av partierna i Örebro om hur kommunen ska kunna ledas fram till ett besked om det blir omval eller ej. I uppgörelsen får vi Socialdemokrater bland annat ordförandeposten i Programnämnd Samhällsbyggnad, vilket innebär att jag från årsskiftet leder den nämnd som har ansvar för bland annat stadsplanering, gator, vägar, bussar, fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och mycket annat. Rätt viktiga frågor för många örebroare, med andra ord.

Här kommer jag inte att skriva om kontakter med företag som vill diskutera etableringar i Örebro, men jag tänker försöka skriva om viktiga frågor som jag lyfter, som är på gång eller som diskuteras. Den första fråga jag lyft som ”tillträdande kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor” handlar om tillgängligheten i Örebro; att alla ska kunna röra sig på gator och torg i Örebro – även om man behöver rullstol, rullator eller om man behöver komma fram med barnvagnen.

I tisdags berättade jag (i ett pressmeddelande som är inklippt nedan) att jag vill bjuda in till diskussioner om hur Örebro kommun kan arbeta mer effektivt med att göra staden mer tillgänglig; och just nu är frågan om snöröjningen självklart särskilt aktuell. Jag tycker att Örebro kommun borde ha högre ambitioner inte bara vad gäller hur vi röjer gator, gång- och cykelbanor utan också så att vi ser till att trottoarer och annan mark som ska skötas av enskilda fastighetsägare är framkomliga. Eller som tekniska chefen, Åsa Bellander, sa när vi pratade om det där: ”om inte snöhögar anses vara ’enkelt avhjälpta hinder’ så vet jag inte vad som är ’enkelt avhjälpta hinder'”.

Därför förvarnade jag idag tjänstemännen på Samhällsbyggnadsområdet om att jag, efter årsskiftet, kommer att lyfta frågan om detta. Ska kommunen erbjuda alla fastighetsägare att – mot betalning – sköta snöröjningen på trottoarer och liknande? Hur kan den kommunala snöröjningen bli bättre? Hur kan vi på andra sätt göra Örebro mer tillgängligt – även på vintern?

Jag är tacksam för synpunkter och förslag. Här nedan följer pressmeddelandet som skickades ut i tisdags:

”Prioritera örebroarnas tillgänglighet även på vintrarna

Björn Sundin, tillträdande kommunalråd för Socialdemokraterna, vill att tillgängligheten för örebroarna förbättras på vintern. Framförallt kan snöröjningen ibland snarare hindra vissa människor mer än den hjälper dem.

– Snöröjningen i Örebro måste bli bättre, men det innebär inte bara att det behövs röjas mer snö oftare. Det är lika viktigt att titta på var man lägger snön efteråt så att inte personer med rullstol och rollator får problem att ta sig fram. Ibland skapar snöröjningen bekymmer för människor, säger Björn Sundin som på måndagen nominerades av Socialdemokraterna till nytt kommunalråd för mandatperioden 2011-2014.

Björn Sundin tillträder från årsskiftet som kommunalråd för Socialdemokraterna och kommer att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor. Tillgänglighetsfrågor är en av hans viktigaste frågor.

– Jag kommer så fort jag tillträtt att ta initiativ till en ordentlig dialog med företrädare från handikapp- och pensionärsföreningar, liksom andra intresserade örebroare, om hur tillgänglighetsfrågorna i Örebro kan bli bättre även vintertid. Privata fastighetsägare har ansvaret utanför sina fastigheter och det blir ett problem för många örebroare om det inte sköts. Jag vill titta på hur kommunen kan erbjuda dem att vara med i att göra tillgänglighetsfrågorna och snöröjningen bättre för alla, säger Björn Sundin.”

Attityder fixar inte gatstenar och trottoarkanter, Inger #fb

Idag deltog jag i en debatt om tillgänglighetsfrågor, tillsammans med moderaten Inger Högström-Westerling. Det var ett arrangemang ordnat av Assistansia för att i valrörelsen påminna om att år 2010 var det år då ”enkelt avhjälpta hinder” skulle vara just avhjälpta. Och det behöver man påminna om. Det har nämligen inte gått så väldigt bra.

Örebro är bättre än många kommuner på att göra staden tillgänglig för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Men det finns många, många, många kommuner som är mycket duktigare. Och tyvärr beror Örebros brister till stor del på samma sak som nedskärningarna i välfärden, de missade jobben och den avstannade utvecklingen: en passiv kommunledning har klantat bort de möjligheter som fanns att göra Örebro riktigt tillgängligt.

Att detta är viktigt är de flesta överens om i ord. I debatten blev det dock, än en gång, tydligt att det är sämre när ord ska förvandlas till handling. Moderaten Inger Högström-Westerling menade faktiskt på fullaste allvar att hinder i stadsmiljön i första hand berodde på attityder. Att hon och hennes högerkompisar skar ner de pengar som var avsatta för tillgänglighetsåtgärder i stadsmiljön menade hon inte påverkade saken nämnvärt (man ska i och för sig säga till Inger Högström-Westerlings försvar att hon i ett annat inlägg försökte leda i bevis att dålig framkomlighet på gatsten i city på något sätt kompenserades av att det blev mer pengar över till asfalt på andra ställen – och då hade ju tydligen pengarna någon betydelse i alla fall).

Om vi socialdemokrater får ta över ansvaret för att leda Örebro kommun kommer vi att fördubbla anslagen till tillgänglighetsåtgärder. Det innebär att det kommunala handikapprådet (där representanter för olika handikapporganisationer sitter) får mer pengar att använda för att rätta till hinder och problem i stadsmiljön. Jag menar att det kommer att göra stor skillnad i Örebro. Det gör skillnad, liksom ett tydligt nationellt rödgrönt löfte att i regeringsställning lagstifta om att diskriminering när det gäller tillgänglighet också ska omfattas av diskrimineringslagen (ett löfte som jag inte hört från de konservativa partierna – även om Inger Högström-Westerling försökte låtsas som att de lovat det). I Örebro vill vi socialdemokrater dessutom skapa ett ”lokalt Samhall” som kan ge jobb till människor som står långt från arbetsmarknaden. Det kan bli ett viktigt steg för att ge många människor nya möjligheter och för att skapa jobb och tillväxt i Örebro.