Etikettarkiv: The last republic

Kommentarer

Bowie räddar liv (ny lista med mest spelade)

Lämna en kommentar

Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.

I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”

Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.

Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter/ Kent
7. Töntarna/ Kent
8. Hurricane/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars/David Bowie (kommentar överflödig)

Kommentarer

Snurrar mest just nu (min spellista)

2 kommentarer

Om du är uppmärksam ser du att jag lagt till en ny bild i vänsterkanten på bloggen. Där kan du nu se en lista med de låtar jag för tillfället lyssnar mest på. Genom att klicka på listan kommer du till min ”iMix” på iTunes-store (om du har iTunes) där du kan provlyssna och köpa de låtar du gillar.

Att jag har lagt upp det där beror på att jag –  liksom tusentals andra – gillar att sprida mina favoritlåtar till hela världen. I grunden tror jag att det där är en bra sak: om alla tipsar andra om ny musik som man tror att den personen kan tänkas gilla så tror jag att det är bra för både artisterna och för oss andra. Jag tror att vi alla blir klokare, gladare och mer vidsynta om vi öppnar oss för nya influenser och delar med oss av våra favoriter. Det finns många exempel på när sådant har gjort mig glad (jag har bloggat om några exempel här).

Ett mer nutida exempel är när Dennis K tipsade mig om den fantastiskt bra (men otäckt allvarliga) låten ”You cut her hair” med Tom McRae. Den låten hade jag aldrig upptäckt annars och jag är tacksam för att Dennis tipsade mig om den. Den ligger inte på min spellista ännu, helt enkelt för att jag ännu inte riktigt vet om det går att lyssna på den i vardagliga situationer på stan (t ex när jag cyklar till jobbet med musik i öronen). Den är helt enkelt lite för stark och lite skakande. Texten handlar om en SS-officer som klipper håret på en judisk kvinna innan hon skickas in i gaskammaren. Lyssna på den – den är verkligen bra (och hamnar kanske på listan framöver).

Min ”snurrar-mest-just-nu-lista” innehåller (i alla fall för tillfället) fyra typer av låtar:

  1. Aktuella eller nya låtar som jag gillar men delvis ”lyssnar in mig på” (”Cornerstone”/Arctic Monkeys, ”Let´s make bombs”/The Last Republic, ”Seize the day”/Hoffmaestro & Craa, ”Lovers End”/The Birthday Massacre).
  2. Underbart fantastiska låtar som är svåra att slita sig från (”DLZ”/TV on the radio, ”Turn on me”/The Shins)
  3. Töppgulld-låtar som jag blivit påmind om av olika skäl (betyg 5 i mitt iTunes – jag har betygsatt de flesta låtarna i min samling…): ”Anna”/Hello Saferide, ”Detox”/Millencolin (efter PiP), ”Mannen i den vita hatten”/Kent (efter studentåterträff!), ”Not forever”/Popsicle (efter Schyfferts 90-talsshow).
  4. Bra låtar som jag hittat när jag låtit iTunes slumpmässigt välja ut låtar med betyget 4 eller 5): ”7 Days”/Craig David, ”Destroy everything you touch”/Ladytron, ”Jerk it out”/Ceasar´s Palace, ”Jeremy”/Pearl Jam, ”A design for life”/Manic Street Preachers. Min gissning är att det kommer vara högst omsättning på dessa.

En del tycker nog att det här är helt ointressant. Det har de säkert rätt i… 😉

Kommentarer

Popkulturell kommunikationsskola 1: ”Let´s make…”

Lämna en kommentar

Låt oss göra ett test. Jag skriver ”Let´s make…”. Och du funderar på vilket nästa ord blir.

Eftersom detta alltså är del 1 i Björns populärkulturella kommunikationsskola är frasen hämtad från populärkulturen, närmare bestämt från en låt med den lysande brittiska gruppen The Last Republic.

Nå, vad tror du att nästa ord är? Min gissning är att rätt många som ser de där inledningsorden i samband med musik tänker: ”love” – Let´s make love.

The Last Republics låt heter dock inte det. Den heter ”Let´s make bombs”. Och självklart är det en medveten parafras på ”Let´s make love”. Jag tror inte att The Last Republic tänkt i termer av hur man kommunicerar effektivt, men de har strävat efter att skapa en effekt. Och det fungerar. När man ser låttiteln tänker de flesta på den motsättning de strävat efter: kärlek mot bomber. Med en av mig uppfunnen matematisk term uppnår de alltså en magisk summering: 1+1 är 3 (ni ser vad teoretiskt och oerhört akademiskt upplagd denna kommunikationsskola är! ”Magisk summering!”).

Det handlar om att använda ord och begrepp som undermedvetet säger mottagaren något mer. Att vi som lyssnare själva lägger till ord, sammanhang och tolkningar som bidrar till att vi både bättre kommer ihåg det vi hört eller sett men också att vi tycker att vi är smarta: vi lägger ju själva ihop budskapet och ingen behöver skriva oss på näsan.

Det svåra är självklart att hitta just de där orden, bregreppen eller sammanhangen. Och självklart finns det en hel del människor som förväntar sig något helt annat ord än ”love” i frasen ovan. Men det spelar faktiskt inte heller så stor roll, för när du ser ordet ”bombs” så tycker du att det avviker, att det känns fel. Och då tror jag nog att de flesta ändå kopplar ihop det med begreppet ”Let´s make love”. Så det så.

Ska självklart ansöka om att få examinera och diplomera studenter genom dessa enkla kurser, men till dess får du nöja dig med en mer upplevelsebaserad belöning för att du slutförde denna del i kursen: sök upp The Last Republics låt och lyssna på den. Nu.