Idag har jag censurerat min blogg för första gången. Jag har helt enkelt gett vika för hot.
Ni vet det där fria internet som man pratar om? Där information kan spridas och åsikter vädras? Vill inte göra någon desillusionerad, men det fungerar inte riktigt så. För en månad sedan (på BLOG ACTION DAY) skrev jag om rovfiskningen av haven. Jag berättade om en Filter-artikel som jag läst och jag nämnde namnet på en svensk som deltagit i utfiskningen av haven. Han gillade inte det, och nu är jag hotad med ”rättsliga åtgärder”. För fyra dagar sedan fick jag mail för första gången om detta och då påstod att fiske-miljonären är utsatt för ett ”journalistiskt justitemord”. Som ”bevis” anfördes en artikel som företaget Second Opinion skrivit, på hans uppdrag (och mot betalning). Dessutom bifogades ett pressmeddelande, som du kan läsa här.
Ikväll kom ett andra mail, där skrivs så här: ”Jag får därför meddela att om du inte senast på onsdag denna vecka har tagit bort inlägget från din blogg (och de övriga servrar där det kan ha lagrats) så måste jag, för att försvara mitt namn och min heder, överväga att vidta rättsliga åtgärder. Jag kommer också i nuvarande läge kontakta en juridisk rådgivare för att utreda vilka övriga krav jag kan framställa, såsom krav på dementier etc, för att tillvarata mina rättigheter.”
Jag har ingen lust att processa och konstaterar att inte ens Fredrik Laurin, den seriöse journalist som gjort reportaget i Filter, valt att lägga ut texten på internet (eftersom han inte heller vill hamna i långdragna rättsprocesser). Hör Fredrik Laurin berätta i Sveriges Radios Medierna. Den svenska lagstiftningen garanterar långtgående yttrandefrihet och tryckfrihet. Mitt originalinlägg kan knappast anses strida mot svensk lagstiftning; det finns gott om tidigare domslut som slår fast rätten att skriva (kritiskt) om privatpersoner på webben. Men så är det inte i alla länder. Och därmed kan det jag lagt ut här möjligen tas upp i domstol i ett annat land. Jag vill inte hamna i långdragna rättsprocesser i andra länder heller.
Jag mailade Filter efter att ha fått det första mailet och frågade dem om reaktionerna på artikeln och Helsingborgs-miljonärens svar. Filter svarade och konstaterade att Second Opinion (trots bra betalt) inte kommit fram till ”vad som i realiteten är retoriska undanglidningar”. De konstaterar att de låter saken bero, ”i vetskap om att Filters oerhört välunderbyggda artikel (översatt till engelska) nu cirkulerar bland beslutsfattare, fiskeriövervakare och andra aktiva inom branschen på global nivå.” Så då gör jag det också. Och gläds åt att den nyligen avklarade Jobbkongressen (s) fattade kloka beslut om utfiskningen av haven (läs längst ner på sid 6).
Grundlagsskyddade Helsingborgs Dagblad skriver om fiskefrågor här.