I onsdags deltog jag på mitt första sammanträde med Fastighetsnämnden. Det var inte något normalt möte med några mått mätt. Förutom att två journalister från NA närvarade på hela mötet och att en fotograf sprang runt i rummet i början så var det en märklig känsla i och kring rummet. Anledningen var självklart NAs flerdagarsgranskning av Kommunfastigheters affärer. Det finns två sätt att se det hela på: antingen att jag har otur som tar plats i Örebros för tillfället mest omtalade och granskade verksamhet. Eller så kan man välja att säga att jag har tur som kommer in i verksamheten just nu.
För låt oss vara ärliga: det har funnits brister i kommunens fastighetsförvaltning ganska länge, oavsett namn på förvaltningen. Det har handlat om fördyrade projekt, oklara upphandlingar och missnöje från kommunens verksamhet (hyresgästerna). En del kritik har varit befogad och en del orättvis. En del kritik bör istället riktas mot Örebro kommuns ologiska investeringsprocess, en del bör riktas mot felaktiga/bristfälliga beställningar från den kommunala verksamheten. En del handlar bara om usel ledning (som när KS-ordförande Werme klantar sig, beordrar fram ett nytt kök i Parkteatern och sedan beskyller tjänstemännen för att ombyggnaden blir dyr…).
Oavsett politisk majoritet har den politiska ledningen försökt skaffa sig ett grepp över kommunens samlade fastighetsförvaltning, men som många nuvarande och tidigare ledamöter i nämndledamöter (och andra) kan vittna om har det varit svårt. Jag vet inte vad som är sant och rättvist återgivet men alltför många vittnar om en kultur där en del anställda vägrar underkasta sig politiska beslut och med en allmän ovilja från en del anställda mot rutiner, system och redovisning – sådant som är (eller borde vara) helt självklart i en verksamhet som bekostas med våra skattepengar.
Jag är glad för NAs granskning. Jag tror att det kommer att göra att skattepengarna används mer effektivt och att förskolor, skolor och äldreboenden får bättre lokaler. Jag tror inte att det förekommer fusk, oegentligheter eller annat olagligt i så stor skala att det i sig skulle innebära något större pengaläckage. Det är inte det som är huvudproblemet (även om alla olagligheter självklart ska anmälas och leda till en juridisk process). Huvudproblemet är att det tycks finnas grundläggande systemfel i verksamheten. Det verkar uppenbart att underhållsbehov, utförda upprustningar och annat inte dokumenteras tillräckligt bra. Det mesta tyder också på att de upphandlade ramavtalen (vilka företag man ska handla från, rangordnade i turordning) inte följs som de ska. Och det är helt uppenbart att det finns verkligt allvarliga brister i uppföljning och redovisning.
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller. Och det är ju precis så det är. Varje krona som slösas bort på fel saker innebär en krona mindre för att förbättra förskolan för barnen eller äldrevården för de äldre som behöver vård och service. Det är det allvarliga. Om det skulle visa sig att någon enskild varit inblandad i oegentligheter eller gjort något brottsligt ska det utredas och leda till polisanmälan. Om brott kan styrkas ska personen straffas och om kommunen upptäcker att någon gjort något olämpligt (även om det kanske inte är olagligt) så ska den personen flyttas från sin tjänst. Men det här handlar inte om att stirra sig blind på enskildas hantering. Gör vi det kommer vi missa det viktigaste: att åtgärda brister i systemen.
Jag vet att både förvaltningschefen (Åsa Bellander) och Fastighetsnämndens ordförande (Hannah Ljung, M) håller med mig om vikten att gå till botten med detta och ta chansen att få ordning i rutiner, dokumentation och liknande. Och jag litar på att de kommer att driva det arbetet på ett bra sätt. När vi, om någon tid, tittar tillbaka på våren 2010 och NAs närgångna granskning kommer vi kunna konstatera att en (för många) jobbig period ledde till effektivare användning av skattebetalarnas pengar.