Etikettarkiv: Örebro

Kommentarer

Imponerande lista för ett växande Örebro (som oppositionen inte vill låtsas om)

Lämna en kommentar

Den politiska oppositionen i Örebro (Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna) ägnade huvuddelen av onsdagens Kommunfullmäktige till att kritisera den styrande majoriteten (Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna). Det gör de rätt i, det är deras uppgift.

Men det är lite trist när kritiken är osaklig och – ibland – osann. Rätt ofta är kritiken motstridig också: vi får höra både ”det fattas inga beslut” och ”besluten fattas i hemlighet”. Inget av det är sant: det fattas massor av beslut och processerna är mer öppna än de någonsin tidigare varit. Några exempel:

  • För första gången någonsin är oppositionen med på föredragningarna inför att dagordningen för Kommunstyrelsen fastställs.
  • Nu är sammanträden med Programnämnd Samhällsbyggnad (PNSB) öppna för alla som vill lyssna (det var de inte tidigare).
  • Numera får oppositionen i PNSB hela listorna med de upprag som majoriteten ger till förvaltningen (så öppet var det senast S ledde nämnden, när MP ledde blev listorna hemliga).
  • Numera informerar den politiska ledningen i PNSB oppositionen om ärenden som är på gång (så skedde inte under MP-ledningen).
  • I stora långsiktiga frågor diskuterar vi alltid med åtminstone oppositionsledarna (i allmänhet moderater).

Och dessutom fattas massor av beslut runtom i kommunen, och den styrande majoriteten driver på med hundratals uppdrag till den kommunalan organisationen. Jag ’roade mig’ med att gå igenom dagordningarna från Programnämnd Samhällsbyggnad (PNSB) sedan den styrande majoriteten bildades i nämnder och styrelser (1/9).

Här räknar jag bara upp beslut, större frågor och liknande (alltså inte alla rapporter, informationer, skrivelser eller liknande). På varje sammanträde är det till exempel rapport och diskussion om stadsbusstrafiken.

Programnämnd Samhällsbyggnads sammanträde 6/9 2011:

  • Investeringsplan för kommande år
  • Fritidsgård i Odensbacken, tillfällig förstärkning
  • Öppet fjärrvärmenät, remissvar
  • Vätternvatten, projekt för att säkra Örebros framtida vattenförsörjning
  • Fisktorget, samråd om en framtida ombyggnad (första diskussion)
  • Flextrafik, utredning om utveckling
  • Boendeplanering i Örebro kommande år
  • Trafikplanen, arbete och styrgrupp
  • Remiss om tågtrafik mellan Örebro och Nora (beredning för senare beslut)
  • Förändringar i projektet kring nytt resecentrum
  • Uppföljning av Översiktsplanen
  • Försäljning av mark till Botrygg Bygg AB utgick för ordentlig beredning innan beslut
  • Krav på hårda energikrav vid försäljning av mark utgick för ordentlig beredning innan beslut

Programnämnd Samhällsbyggnads sammanträde 4/10 2011:

  • Remiss om färdtjänst (från regeringen)
  • Styrgrupp för Biokoll (förändringarna inom kollektivtrafiken) las ner för att förtydliga ansvar och beslutsprocess
  • Fisktorget, samråd om en framtida ombyggnad (fortsatt diskussion)
  • Remiss om tågtrafik mellan Örebro och Nora
  • Äldreomsorgsplan, remissvar
  • Vattenplan, arbetet och styrgrupp
  • Taxa för vatten och avlopp
  • Taxa för hushållsavfall

Programnämnd Samhällsbyggnads sammanträde 2/11 2011:

  • Försäljning av mark till Botrygg Bygg AB för byggande av bostäder
  • Taxa för livsmedelskontroll
  • Återuppbyggnad av templet i Sommarro (första diskussion om en eventuell återuppbyggnad av templet som bränts ner)
  • Remiss om program för personer med funktionsnedsättning
  • Budget 2012, beredning, första diskussion

Programnämnd Samhällsbyggnads sammanträde 29/11 2011:

  • Biogasavtal, ändrade avtal för att skapa ordning i dåliga avtal (som tecknades förra mandatperioden)
  • Krav på hårda energikrav vid försäljning av mark.
  • Norrcity, utvecklingsplan. Presentation för att förbereda beslut i januari.
  • Öppna sammanträden, att programnämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten (vilket de inte varit tidigare)
  • Nya odlingslotter och koloniområden, beslut om plan för att skapa hundratals nya odlingslotter
  • Fördjupad översiktsplan för VINNA-området (Vintrosa och Lanna), utställning av plan
  • Fördjupad översiktsplan för Vivalla, start av arbetet

Programnämnd Samhällsbyggnads sammanträde 29/11 2011:

  • Ansökan till Naturvårdsverket om Naturum vid Naturens Hus
  • VA-plan, projektdirektiv (beredning för senare beslut)
  • Rapport om konsultkostnader (svar på fråga från oppositionsföreträdare på tidigare möte)
  • Strukturplan Österport, plan för utveckling av området runt Österplan (tänkt som beslut, blev för beredning för att oppositionen ville ha mer tid)
  • Försäljning av mark för byggande av bostäder
  • Ny kombiterminal för godstrafik i Örebro, projektstart (beredning för beslut i mars)
  • Utvecklingsplan för Norrcity, start av samråd för att få in synpunkter från örebroarna kring förslagen (oppositionen ville vänta med att skicka ut den, vi valde att starta samrådet för att ge mer tid för diskussion)
  • Torgråd för Våghustorget, Stortorget och Våghustorget för att få bredare diskussioner om utveckling av torgen
  • Markförsäljning till bostadsrättsförening (som tidigare haft tomträttsavtal)
  • Tilläggsavtal om leverans av biogas, ännu fler ändrade avtal för att skapa ordning i dåliga avtal (som tecknades förra mandatperioden)

Och på tisdag, 6/3, kommer bland annat följande frågor upp:

  • Säkert och rent vatten, information om arbetet
  • Järnvägens höjdläge, information inför bred diskussion bland örebroarna (samråd skickas ut inom någon vecka)
  • Försäljning av mark för byggande av bostäder
  • Järntorget, principnför användning av torget och kommande utveckling och förändringar
  • Kollektivtrafikprogram, för att styra planeringen av stadsbusstrafiken framöver (som nu görs på länsnivå)
  • Vätternvatten, ställningstagande om hur det fortsatta arbetet ska gå till med att utreda en ev framtida vatternförsörjning från Vättern
  • Förstudie om Nobelbanan, delfinansiering från bl a Örebro
  • Plan för Vatten och avlopp, projektdirektiv
  • Strukturplan Österport, plan för utveckling av området runt Österplan
  • Ny kombiterminal för godstrafik i Örebro, projektstart

Inga beslut säger oppositionen.

Kommentarer

Bra diskussion med studenter om bostäder och talangjakt

Lämna en kommentar

Igår hade Örebro Studentkår bjudit in studenter på Universitetet till en diskussion om studentbostäder, Örebros tillväxt och hur vi gör Örebro bättre. Jag, Adrian Bucher (planarkitekt i Örebro kommun) och Petra Åhlund (projektutvecklare på ÖBO) var där och diskuterade. Sophia Bescher hade sett till att upplägget fungerade och antecknade också från diskussionen. Jag gör det enkelt för mig och klipper in Sophias anteckningar. Först några punkter från diskussionen om ÖBOs planerade bygge i hörnet Rudbecksgatan/Trädgårdsgatan (tomten som rymmer Rudbecks gamla aula och ÖBOs höga studentboende). Den diskussionen handlade om allt från gemensamma lokaler till vilka kläder man har när man går till tvättstugan…:

• Förråd. Viktigt med förrådsmöjligheter även för studenter, studenterna har saker att förvara. Svårt idag att få plats med sina saker. Helst ett förråd i närheten av sin bostad. Kallförråd är okej. Kan tänka sig små ytor till förråd (det går att stapla högt…).
• Tvättstuga i bottenvåning? Oro för att man blir uttittad när man tvättar. Man kanske inte vill lämna sin tvätt obevakad, man blir tvingad att sitta och hålla koll på sin tvätt.
• Aulan skulle kunna bli ett gym. Eller studieplatser. Eller spontanidrottsplats, kunna aktivera sig. Eller ytor för kreativitet, göra musik.
• Bra med garderob/förvaring även i taket!
• Kan det finnas ett större kök, för 10-15 personer, i bottenvåning där man kan göra större middagar med fler studenter? Ett allrum som går att hyra och kanske kan användas till studieplats.
• Är det möjligt med uteterass på taket?

Om var studenter vill bo och hur vi kan göra för att få fler studenter att stanna kvar i Örebro eft studierna (hur Örebro blir vinnare i den globala talangjakten):
• Några menar att studenter vill bo i närheten av universitetet, eller i alla fall nära andra studenter… Universitetet är huvudsakliga arbetsplatsen. Det är där man vill plugga, inte i hemmet.
• Universitetet måste marknadsföras bättre. Guldkornen i Örebro är inte tillräckligt kända. Närhet och storlek är det positiva.
• Närhet till studielokaler behöver inte vara just på universitetet. Skulle likväl kunna vara i stan.
• Måste bli bättre på att behålla kompetensen. Måste skapa jobb. Fler jobb än bara lagerjobb. Bredda sektorerna. Vilken är nästa stora marknad?
• Planera för bostäder som studenterna kan ta när de är färdigutbildade.
• Studenter vill kunna göra bostadskarriär under sin studietid. Kommunen borde vara mer aktiv i att ordna fram andra bostäder till studenter så att de stannar kvar i kommunen.
• Ju större lägenheter, desto lättare att starta vuxenlivet.
• Att bo nära universitetet är viktigt för att få den sociala samvaron.
• Mycket svårt idag att gå från studentlägenhet till ”vanlig lägenhet”. Speciellt när man är en målgrupp som inte har mycket kapital.
• Man blir örebroare när man får något att bry sig om. Satsa på studenter som vill driva saker, som vill påverka och engagera sig. Kommunen borde bli bättre på det. Lyfta kreativa människor och ge dem verktygen och stöttningen.

Vi konstaterade att den här typen av diskussioner borde bli vanligare, till exempel kring aktuella detaljplaner och liknande. Utställningar på detaljplaner borde vara utställda på universitetet.

Fler förslag? Andra synpunkter?

Kommentarer

Millencolin, Mustasch och en vänstertatuering…

Lämna en kommentar

Jag  har ju bloggat kilometerlånga texter om Millencolin Music Prize tidigare (här första inlägget, efter Millencolings spelning i Conventum 2005) och nöjer mig med att konstatera att det är en fantastisk känsla att dela ut ett pris som man själv kommit med idén till, gett utredningsuppdrag om, som man själv klubbat igenom i Kultur- och medborgarnämnden och som man själv varit med att utforma statuter och organisation runt. Och att göra det tillsammans med de alltid lika trevliga Millen-killarna gör det inte sämre.

Så idag nöjer jag mig med några korta punkter från gårdagen:

Välförtjänta vinnare av årets MMP: Campus 48H, som skapade Sveriges största studentfestival av den insomnade Festivalborg.

Lyckat arrangemang: av Janne Larsson och Kimmo Kirvesmäki (männen bakom bland annat Metallsvenskan) som – återigen – lyckats med fantastiska bokningar och att få til ett lysande arrangemang.

Mest glada i politik: När vännerna föste fram mig mot Mustasch merchandise-bord där bandet signerade och frågade: ”kan vi inte få ta en bild av er med kommunalrådet”, var det mest en dålig ursäkt för dem att själva få smyga med (ping Ullis Sandberg) men det blev väldigt trevligt. De frågade omedelbart vilket parti och när jag svarade S jublade de och bekräftade att det var ”rätt”. Trummisen Jejo Perković visade sin halstatuering med texten ”The left side is the right side” och sångaren/gitarristen/ledaren Ralf Gyllenhammar berättade att nu var det dags att rösta S igen.

Bubblande känslor: att dela ut MMP, som jag ”uppfann”, i Kulturhuset som jag var med i arbetet med att skapa 2005-2006 och där se flyers om Ung Peng, som jag också var med och skapade, blir nästan lite för mycket. Man blir ohälsosamt stolt…

Lyckad renovering: Kulturhuset har nu fått bättre akustik (plattor, akustikputs, draperier med mera) och en ordentlig ljud- och ljusanläggning som är permanent. Därmed har det blivit som vi drömde 2005: en fantastisk lokal för lagom stora konserter där många olika arrangörer kan stärka Örebro som musikstad. Allt det där är resultat av både ihärdigt arbete i föreningen Kulturhuset och från tjänstemännen på Kultur- och Fritidsförvaltningen (särskilt Christer Moll och Ulf Lindin, båda var med redan när vi startade 2005)

Bästa spelningen: Jag får antagligen några ovänner bland mina vänner, men jag tyckte ju att Franky Lee var bäst igår kväll. Det kan ju å andra sidan bero på att jag köpt alla deras skivor och lyssnar på dem rätt ofta – medan jag aldrig lyssnar på Mustasch. Tills nu, då.

Bilderna har jag lånat av Sophia Bescher.

Kommentarer

Vi ska utveckla busstrafiken (lugn, månadskorten blir inte dyrare…)

2 kommentarer

Det kommer att bli dyrare att åka buss i Örebro – om man inte köper månadskort. Under året kommer taxorna att höjas, men månadskorten (för unga och för vuxna) ska inte förändras och vi kommer att göra vad vi kan för att hålla nere priset på familjebiljetter. Anledningen är att vi vill utveckla busstrafiken – den ska bli bättre.

Vi vill att det ska gå snabbare att åka buss, vi vill få fler att lämna bilen hemma och vi behöver mer resurser för att utveckla busstrafiken. Därför höjs inte priset för månadskortet, vare sig för ungdomar eller vuxna. Övriga priser höjs utan att för den skull överstiga jämförbara kommuner. Dessutom håller vi nere priset på familjebiljetter så att det blir lättare för familjerna att åka buss in till city och handla.

Den omläggning av linjenätet som genomfördes år 2010 innebar att bussen blev mer tillgänglig för örebroarna. Omläggningen, tillsammans med andra förändringar inom busstrafiken, innebar en del barnsjukdomar. De flesta av dessa är nu åtgärdade. Fokus för bussåret 2012 kommer därför att bli ökad service och kvalité för resenärerna.

Men det går inte att åstadkomma med dagens situation; där busstrafiken går med underskott och vi inte har råd att göra viktiga nysatsningar (med en världsekonomisk kris som påverkar den kommunala ekonomin är det inte heller särskilt rimligt att kräva att busstrafiken ska få mer på bekostnad av vård, skola eller omsorg).

Vi har utmaningar. Cirka 5% av antalet resor i Örebro kommun sker idag med kollektivtrafik. Vi vill att biltrafiken ska minska och att fler resor ska ske med buss.

Om vi ska lyckas med det behöver det bli mer attraktivt att ta bussen framför bilen, tröskeln till att välja bussen måste minska. En attraktivare busstrafik handlar om bättre service mot sina resenärer. Därför blir fokus under 2012 att förbättra servicen och kvalitén.

För att det ska lyckas behövs ökade resurser till stadsbussen. Kvalitetsarbete kostar. Idag är Örebro, i jämförelse med lika stora kommuner, en billig busstad. Därför kommer taxorna att höjas i Örebro – fast månadskorten kommer som sagt inte att bli dyrare.

Att månadskortet inte blir dyrare, trots att allt annat i samhället blir dyrare, markerar tydligt att vi vill locka bilisterna att lämna bilen på garageuppfarten. Det tyngsta argumentet för att locka bilisterna till stadsbussarna är dock att utveckla busstrafiken genom tätare turer och korta restider.

Det arbetet kommer att gå vidare och vi kommer att lägga en hel del kraft under året på att försöka få del av örebroarnas förslag på hur busstrafiken kan förändras. Jag skrev om det i december och fick in ett antal konkreta förslag. Här är en sammanfattning av de förslagen (läs allihop här).

  • ”Bättre plogat och upplyst till busshållplatserna.”
  • Fler busskurer ”(varför sitter tidtabellen på insidan av kuren? Om det är många i kuren så är det omöjligt att se tiderna. Sätt ÄVEN upp en tidtabell som är vänd så att den går att läsa bakom kuren.)”, ”Oftast får det inte plats så många i själva kuren, dessutom så står en del på väldigt öppna platser som gör att det bla blåser en del.”
  • ”Korten borde självfallet kunna laddas hemma.”
  • SL delar med sig av ”turlistor och annat som öppen data och någon klurig person (jag tror inte det är SL själva) har byggt en app som heter ”Res i Sthlm”” som via gps-positionering berättar hur man enklast tar sig från punkt A till B.
  • ”konstigt att jag inte kan åka från Österplan till resecentrum utan byte. Flera stora linjer går förbi här men när jag behöver resa med väskor till tåget kommer jag inte dit jag vill men det kanske bara var min tur att dra det korta strået i linjedragningstombolan:) Bara en reflektion.”
  • ”gör det enklare att betala och hålla koll på kort och saldo.”
  • ”Jag tror att närhet och frekvens är viktigast.” ”Bilen står nära hemmet och åker hela vägen. Dessutom avgår den när som helst. Det är detta bussen konkurrerar mot.”
  • Bättre utformade bussar så ”att det blir bättre för dom som åker”: ”större golvyta åt passagerare” och ”utåtgående dörrar som gör det enkelt att gå på många samtidigt”.
  • ”elektroniska tavlor som visar i realtid hur långt det är till nästa buss allt hur långt det är till nästa buss för varje linje.”
  • För att folk ska slippa åka bil till externhandelscentrum: ”en ”ringlinjebuss” och en station som möjligjorde hemkörning av varor?”

Jag har skrivit tidigare om utveckling av busstrafiken i Örebro: här och här och här och här och här och här och här och här …

Kommentarer

Konkret utvecklingsplan för Norrcity

Lämna en kommentar

Idag presenterade kommunledningen (S, C, KD) det förslag på utvecklingsplan för Norrcity som Programnämnd Samhällsbyggnad nästa vecka väntas besluta skicka ut på samråd under våren (februari-maj). Nu finns en hel mängd konkreta förslag på förändringar om hur Norrcity ska kunna utvecklas på kort och lång sikt.

Och även om en del nog kan tycka att det tar mycket tid så handlar det om om en ovanligt snabb process: efter att den nuvarande (höger)oppositionen stoppat alla åtgärder under våren 2011 (då Örebro styrdes av ett sjuparti-samstyre) kunde jag, direkt efter omvalet, ge uppdrag om att inleda utvecklingsarbetet. Ett drygt halvår senare finns alltså ett väldigt lättillgängligt, konkret och intressant dokument som vi hoppas att många örebroare ska vilja diskutera. Här finns det förslag som nu skickats ut inför Programnämndens sammanträde i nästa vecka: läs, fundera och diskutera – och hör av dig med förslag!

Klipper in mitt förord i utvecklingsplanen:

”Vi är 7 miljarder människor på jordklotet. Enligt FNs prognoser kommer över 6 miljarder människor att bo i städer om mindre än 30 år. Problemet är att vi har byggt städer som är anpassade för 3 miljarder. Utmaningen är stor.

Mer och mer tillkännager sig människor till urbaniteten. Fler och fler flyttar in till våra städer, och fler använder staden. Det ställer krav på oss att bygga hållbart och tillgängligt. Lika viktig som den ekologiska hållbarheten är den sociala hållbarheten. Det är i möten mellan människor som frön till ny kunskap och nya insikter skapas. I möten bryts barriärer mellan ”vi” och ”dom” ner.

Genom att bejaka, uppmärksamma och besluta utifrån örebroarnas önskningar och behov kan vi få en levande stad. Men det är genom många människors enskilda handlingar, som stadsbilden växer fram.

De som varit med ett tag minns Norrcity som en blomstrande stadsdel där man flanerade och träffade vänner och bekanta. Där man handlade på varuhuset EPA eller hängde på Loftet. Det som en gång förändrats går att förändra igen. Genom att vi nu tar ett brett grepp för Norrcity – en stadsdel som har hamnat lite på efterkälken – så möter vi både dagens och morgondagens örebroare.

Norrcity kan bli en stadsdel som skapar möten mellan människor och som erbjuder service. En stadsdel som kan blomstra och vara porten in till Örebro och resten av vår fantastiska stad. En stadsdel som möter utmaningen i ett Örebro som växer – och där fler vill bo inne i staden.”

Kommentarer

Håkan Juholt är inte min statsministerkandidat

34 kommentarer

Ibland passar musiken väldigt bra till ens känsla. I lurarna när jag cyklar till tåget den här morgonen hör jag Bob Hund sjunga:
”Ligger här och tänker ut,
hur vi ska få vårt land på fötter bäst,
jag vill att allt ska bli som vanligt,
men ändå är det det som jag fruktar mest”
(Nu är det väl revolution på gång)

Det sker strax efter att jag till TV4 bekräftat att jag inte har förtroende för Håkan Juholt som statsministerkandidat. Detta efter att jag sent igår kväll uppdaterade min Facebookstatus efter att ha sett Håkan Juholt förneka att VU-mötet som pågår på partihögkvarteret på Sveavägen diskuterar hans uppdrag och framtid. Hela Sverige vet att Socialdemokraternas högsta ledning diskuterar partiledarens uppenbara oförmåga att leda det socialdemokratiska partiet; men partiledaren påstår att så inte är fallet. Där någonstans kände jag att jag inte kunde hålla tyst längre: det var dags att tala ur skägget.

Jag vet att en del partikamrater är arga på mig. De tycker inte att man ska kommentera partiledarens prestationer offentligt, att hela frågan om förtroendet för Juholt är en mediakampanj, att debatten om Socialdemokratins framtid ska hållas ”internt”. (Ingen är dock i närheten av den här bisarra konspirationsteorin: http://komigenuva.wordpress.com/2012/01/19/storkapitalets-springpojkar-vill-ha-bort-juholt-for-ett-ja-till-europakt/).

Fram till nu har jag inte offentligt kommenterat om jag har förtroende för Håkan Juholt. Jag har kritiserat dåliga beslut, suckat över märkliga utspel och länkat till kritiska artiklar. Men jag har faktiskt till och med undvikit att länka till artiklar som kräver Juholts avgång. Fram till nu. För nu får det faktiskt räcka.

Håkan Juholt och partiets ledning (Verkställande Utskottet i synnerhet) måste ta ansvar för det allvarliga läget för Socialdemokratin. Det känns inte som de gör det.

(Mer om min syn på det allvarliga läget och de politiska utmaningar vi står inför här: http://bjornsundin.speedhost.me/2011/12/men-vi-tar-det-har-pa-allvar-va-fb/ )

Det är möjligt att jag kommer få skäll för detta. Det är möjligt att det finns de som anser att jag förbrukar mitt förtroende som kommunalråd i och med detta. Det är möjligt att detta påverkar eventuella ”karriärmöjligheter”. Det är möjligt. Men jag bryr mig inte om det just nu. Det här handlar om två saker: För det första att jag tror att det finns en möjlighet för Socialdemokratin att vända utvecklingen – om Håkan Juholt inte längre är vår statsministerkandidat. För det andra att jag inte kan leva med mig själv om jag inte gjorde det jag tror är nödvändigt nu, för det handlar inte bara om en tillfällig svacka; jag är övertygad om att vi står vid en punkt i svensk historia där det står och väger. Jag tror att ett fortsatt fritt fall för S (för det är det vi bevittnar nu) kommer att innebära att vi förlorar vår centrala roll i svensk politik. I storstäderna är S nu tredje största parti, efter Moderaterna och Miljöpartiet. Jag tror att det är vad som väntar om inget händer.

Och där knyts cirkeln till Bob Hund. De flesta skulle nog anse att Bob Hund med sin konsumtionskritik, samhällskritik och allmäna radikalitet borde vara ”vänster”. Det kanske de uppfattar sig som (jag vet inte), men i tv-dokumentären om bandet för några veckor sedan syntes Miljöpartimärket överallt. Om inte Socialdemokraterna förmår vända utvecklingen och börja bygga upp det raserade förtroendet och beskriva vad vi vill göra med samhället så är det förmodligen Gustav Fridolin som är nästa rödgröna statsministerkandidat (om det nu kommer finnas något rödgrönt alternativ – det är ju inte säkert).

Håkan Juholt var aldrig min partiledarkandidat. Men jag höll det där för mina närmaste, utåt sa jag att jag ”trodde att det här kunde bli bra”. För det är så vi gör. Det är så vi brukar göra. Det var så vi gjorde.

Men det var så vi gjorde på den tiden då det var självklart att en partiledarkandidat för Socialdemokraterna hade tillräcklig kompetens för uppdraget. Då det var självklart att en socialdemokratisk statsministerkandidat visste hur man gör när man leder. Då det var fullkomligt självklart att Socialdemokraterna var Sveriges största parti. På den tiden.

Bob Hund sjunger: ”jag vill att allt ska bli som vanligt, men ändå är det det som jag fruktar mest”

Det blir aldrig ”som vanligt”. Och tur är väl det. Men vi måste tillbaka till att Socialdemokraterna presenterar en statsministerkandidat som inger förtroende. Då kan vi antingen byta partiledare (och statsministerkandidat) eller så kan vi skilja uppdragen åt; behålla Håkan Juholt som partiledare men lansera en annan statsministerkandidat (Margot Wallström har nog inte fått frågan om att ”bara” bli statsminister…). Det valet får väl VU göra; alternativet är att vi ger upp valet 2014, nationellt. Om en ny partiledare ska väljas ser jag för övrigt två huvudkandidater: Carin Jämtin och Mikael Damberg. Kanske tillsammans?

På cykeln för någon timme sedan följdes Bob Hund-låten av The Donnas ”Who invited you?”. Det kändes också ganska passande.

Kommentarer

Ett kommunalråd som återkopplar bättre

2 kommentarer

I fredags skrev jag om år 2011, om att jag lyckats träffa väldigt många människor som fått chansen att föra fram det de vill till mig (min ovetenskapliga beräkning visade på 1380 personer, exklusive alla kommunala möten), att jag varit rätt duktig (inte tillräcklig, återkommer till det) på att svara på mail från örebroare som hört av sig om olika frågor (åtminstone cirka 200 stycken, har inte räknat exakt)

Det där är viktigt för mig. Om jag inte lyckas med att göra politiken mer tillgänglig för örebroarna finns ingen poäng för mig med att fortsätta med politiska uppdrag. Jag vill att fler ska känna att de kan nå ansvariga politiker med synpunkter, idéer och förslag – och jag vill få del av andras åsikter. Alltså måste jag fundera en del på hur jag gör det där bättre.

Jag har en ”princip” om att inte tacka nej till möten om någon vill träffa mig. Tidigare har det handlat om att jag helt enkelt har ett förtroendeuppdrag och att folk har ”rätt” att träffa den de betalar skattepengar för. Men under året har jag ju insett alltmer att det helt enkelt inte går att veta i förväg vilka möten som är bra och vilka som inte är det. Det är tur att man bokar in möten lite på chans ibland, för ibland är det just de mötena som är mest givande.

Men en klar nackdel med de välpackade veckorna med möten från morgon till kväll är att jag inte  hinner följa upp annat. Till exempel hinner jag inte återkoppla tillräckligt bra. Låt mig ta ett exempel ur verkligheten…

Förra julen fick jag ett mail från en man i Rynninge. Han tog kontakt med mig efter att jag delat ut blad i brevlådorna där han bodde och han insåg att hans fråga (om ett långtorg i området, vem som skulle sköta det) låg på mitt ansvarsområde. Jag svarade honom direkt med vad jag tyckte i princip, och påpekade att jag inte visste något om just det här exemplet, men att jag skulle återkomma när jag visste mer. Jag mailade sedan tillbaka till  honom när jag fått mer information (det verkade lösa sig som han ville) och berättade om att det skulle ordnas ett möte i frågan (det var redan planerat av tjänstemännen).

Men jag har ingen aning om vad som hänt sedan dess. Jag har helt enkelt inte haft tid att gå igenom de där hundratals mailen som jag besvarat för att följa upp vad som hände senare. Det där är kanske ingen katastrof. Men det finns några skäl till att den där återkopplingen ändå är viktig:

  1. Det kan ju tänkas att den örebroare som hörde av sig och fick svar tycker att jag borde återkomma, och därför blir besviken när jag inte gör det.
  2. Det kan tänkas att personen som hörde av sig inte vågar höra av sig en gång till, att den tycker att den stör i onödan.
  3. Det är rätt troligt att den som en gång hört av sig till en ledande politiker berättar det för andra; alltså är det en viktig budbärare till andra örebroare om att man faktiskt kan få kontakt med ledande politiker.

Därför behöver jag förbättra min återkoppling. Hittills har min tillgänglighet i huvudsak byggt på följande delar, som inte är särskilt innovativa eller speciella:

  1. Jag svarar på mail (fast det kan dröja för länge ibland) och jag ringer tillbaka (så gott jag kan, telefontid är en bristvara).
  2. Jag bokar in möten med dem som hör av sig och vill träffa mig.
  3. Jag bloggar om större frågor så att folk kan bilda sig en uppfattning om hur jag resonerar.
  4. Jag berättar om mycket av det jag gör på dagarna i korta inlägg på Twitter och Facebook. Därmed kan den som vill följa aktuella frågor som diskuteras, och lämna synpunkter på dessa.
  5. Jag svarar på insändare så gott jag hinner (både då de riktas till mig och då de berör ”mitt” område).
  6. Dessutom deltar jag självklart i aktiviteter som Socialdemokraterna ordnar: möten, seminarier, dörrknackningar och annat.

Under 2012 tänkte jag dessutom:

  1. Skicka veckomail till dem som vill ha, där jag berättar om aktuella frågor och som gör det lättare för människor att höra av sig med frågor kring både detta och annat som de funderar på. Därmed kan mannen i Rynninge enkelt återkomma, och den som hört av sig om Skebäcksbron för ett halvår sedan får veta att något nu faktiskt hänt.
  2. En gång i veckan bokar jag in en tid i samband med lunch, fika eller liknande som jag informerar om i veckomailet. Då kan den som vill ansluta utan att det är så dramatiskt.
  3. Jag ska regelbundet dela ut blad som bjuder in folk att höra av sig.

Nu är jag tacksam för synpunkter på detta: andra förslag? finns bättre sätt? Att det kommer ta tid inser jag (det måste ordna sig, jag får skapa luckor i kalendern mer regelbundet). Jag inser också att det fortfarande återstår att i högre grad söka upp dem som inte hör av sig på egen hand (mycket av det är dock aktiviteter som Socialdemokraterna ordnar).

Kommentarer

2011 i backspegeln: träffat 1380 personer, fler återstår

2 kommentarer

I ett sista desperat försök att komma ikapp och starta ”på noll” på måndag, när verksamheten drar igång på allvar för 2012, åkte jag till jobbet på eftermiddagen och tillbringade några timmar med att rensa mail och kontor. Det gick väl sådär: fortfarande återstår massor av mail att läsa, svara på eller arkivera och fortfarande återstår stora travar papper. Det ledde mig dock till några slutsatser, och till en väldigt ovetenskaplig genomgång av vad jag åstadkommit under 2011. Först några slutsatser:

  1. För den mentala hälsan och för familjens skull ska jag i högre grad åka till jobbet några timmar en lördag (eller sitta en timme till på kvällen) än att småfixa med mailen tillsammans med familjen.
  2. Jag har under 2011 verkligen försökt tillämpa min ”princip” om att inte tacka nej till möten om någon vill träffa mig. Det har inneburit att veckorna blivit alldeles för fulltecknade (så att mailsvarande och återringande till folk som sökt mig blivit lidande). Det har dessutom inneburit fullchokade veckor som tar slut på all kraft. Under 2012 måste jag behålla luckor i almanackan genom att försöka boka in färre och kortare möten, annars kommer jag inte hinna svara i tid till folk som hör av sig via mail eller telefon, till exempel.

Sedan något om vad jag åstadkommit på ett för mig väldigt viktigt område; att vara tillgänglig för örebroare som har synpunkter och att ta del av så mycket åsikter, förslag och idéer som är möjligt:

  1. Under 2011 har jag besvarat ungefär 200 mail till örebroare som hört av sig om olika frågor. Jag har då bara räknat dem som jag ordningssamt sparat i särskilda mappar, jag har inte lagt tid på att gå igenom alla tusentals mail i sända-mappen (det vore kvalificerat slöseri med tid). Ibland har flera av de där mailen gått till en och samma person (i t ex en mailväxling, inte heller det har jag lagt tid på att sortera) men å andra sidan så tillkommer en massa andra mail som jag nu missat och dessutom alla kommentarer och meddelanden på Facebook och Twitter, som också ofta rör kommunrelaterade frågor som jag har ansvar för.
  2. Under 2011 har jag träffat uppskattningsvis 1380 personer.  När jag säger ”träffat” så är det antingen en och en eller i ett sammanhang där de kunde ta upp det de ville ta upp. Jag har alltså inte räknat kommunala sammanträden och liknande. Jag räknade så här: jag tittade i kalendern för var femte vecka (det blev 9 veckor eftersom jag gjorde uppehåll i juli) och räknade hur många jag ungefär träffat på varje möte jag haft den veckan. Sedan tog jag det gånger 5,78 (52 veckor delat på 9 veckor). Ska kanske påpeka att jag under våren var deltid föräldraledig, vilket drog ner snittet tillsammans med den hektiska tiden kring omvalet. Jag har för övrigt inte heller räknat de aktiviteter som var en del av valrörelsen, där vi ju samtalade med tusentals och åter tusentals örebroare.
  3. Under 2011 har jag skrivit oräkneliga mängder inlägg på Twitter och något färre på Facebook om vad jag gjort på dagarna. Väldigt många av dessa (särskilt på Facebook där jag ju har fler som ”följer mig”) har lett till vidare diskussioner om aktuella frågor och ärenden som har gett mig kunskap om vad andra örebroare tycker, och som informerat andra örebroare om vad som är på gång.

Jag tycker alltså att jag lyckats rätt bra med att göra mig som kommunalt förtroendevald mer tillgänglig för örebroare (jag tycker nog i och för sig att jag, tillsammans med övriga i majoriteten, gjort mycket bra vad gäller konkreta politiska beslut också, men det tar vi någon annan gång…). Men jag vet att jag har mycket mycket kvar. Och detta år som kommunalråd med ansvar för ett område som Samhällsbyggnadsområdet – som väldigt många har åsikter om och konkreta frågor kring – har lärt mig otroligt mycket om många olika saker. Men framförallt har jag insett att jag inte är tillräckligt bra på att återkoppla till dem som hör av sig. Men det tänkte jag återkomma till en annan dag.

(Och för den som undrar: inlägget skrevs tidigare idag, jag publicerade bara sent på kvällen, mellan två avsnitt av vår favorit-seriemördare Dexter.)

Kommentarer

Är barns uppväxt en hård fråga?

Lämna en kommentar

Brukar inte skriva ord-för-ord-manus men gjorde det idag, till min inledning i debatten om Samhällsbyggnadsområdet. Så jag lägger ut det manus jag inte riktigt höll mig till…:

När jag växte upp så var idrott när vi barn i kvarteret spelade fotboll på gräsplanen bakom husen eller spelade landhockey på gatan med hemmasnickrade mål. Så var det för väldigt många andra här inne också, tror jag.

Det där skulle jag vilja att fler barn fick uppleva. Att alla barn fick uppleva det. Gräsplaner, trygg gatumiljö, kompisar att leka med, en aktiv fritid, grönområden nära där man bor.

Och ska vi vara ärliga så kommer ingen gå upp idag och säga att det där var det dummaste de hört. Ingen kommer argumentera emot att det är viktigt att barnen har en bra uppväxt, med aktiv fritid, grönområden och trygga områden.

Alltså borde vi ganska lätt kunna enas om att samlas för Örebros bästa. För barnens bästa. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler.

Fast det kommer vi inte ägna den här debatten åt.

Vi kommer att diskutera hur stora besparingar som är rimliga att göra på Samhällsbyggnadsområdet. En del oppositionspartier kommer vilja spara mer, ta bort fler miljoner från detta område.

Jag skulle säga att de därmed sparar på förutsättningarna att ge barnen just den där uppväxten som vi nog är rätt överens om att vi vill bidra till att skapa. Och jag skulle säga att de därmed minskar förutsättningarna för att vi ska ha råd med viktiga satsningar inom skolan, förskolan, vården och omsorgen.

Samhällsbyggnadsområdet handlar i korthet om två frågor:
För det första: Hur kan vi använda våra gemensamma skattepengar till bibliotek, fritidsgårdar, föreningsbidrag, kulturskola, idrottsanläggningar och mycket annat så att vi därmed skapar ett så tryggt, utvecklande och attraktivt Örebro som möjligt?
Och, för det andra: Hur bygger vi Örebro så att det skapar bästa möjliga förutsättningar att växa och ge nya resurser just till fritidsgårdar och föreningsbidrag, men också till skola, förskola och omsorg?

På ingen av dessa frågor är svaret att betong är viktigare än barn.
På ingen av dessa frågor är svaret att asfalt är viktigare än äldrevård.
På ingen av dessa frågor är svaret att mindre satsningar på barn och ungdomars fritid gör Örebro bättre för barn och unga.

När vi nu under kommande år satsar på ett växande Örebro som ger bättre möjligheter för alla, och särskilt för barn och unga, så är det mycket som ska göras:
– Det ska bli fler helgöppna fritidsgårdar och förstärkt fritidsverksamhet för 10-12 åringar.
– Satsningar på trygghet, med bättre belysning, nattvandrare och trygghetsjour och prövar flexibel nattbuss, där resenärer kan stiga av mellan två hållplatser för att komma närmre hemmet.
– Vi utreder förutsättningarna för ett nytt bibliotek och en fullstor fotbollshall i Vivalla.
– Vi förbättrar busstrafiken och engagerar fler kring hur Örebro kan bli en ännu bättre cykelstad.
– Arbetet med att förbättra Norrcity fortsätter och vi lyssnar på – och bryr oss om – cityhandelns förslag på förbättringar.
– Vi underlättar för fler att bygga billigare villor som fler människor ska ha råd med och vi ser till att det blir fler studentlägenheter.
– Vi har återstartat arbetet med Truckstop och fortsätter arbetet med att underlätta för växande företag att skapa nya jobb och tillväxt.
– Vi gör det lättare att sopsortera och vi höjer kvaliteten och informerar bättre om snöröjningen.

Om jag vore riktigt naiv skulle jag nu tro att oppositionspartierna skulle gå upp och säga: ”Vi hade fel, klart vi inte ska låta bli att satsa på mer öppet på fritidsgårdarna. Klart vi inte säger nej till fritidsverksamhet för 10-12åringar. Klart vi inte säger nej till ett nytt stadsbibliotek.”

Och eftersom jag tror att vi ganska lätt skulle kunna enas om en massa förslag för att göra Örebro bättre för de barn som växer upp här så slutar jag inte hoppas och tro på det. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler barn och unga.

Det ska bli spännande att höra vad som sägs i den här debatten…

Kommentarer

200 logistikföretag kan bli många fler

1 kommentar

Örebroregionen ligger bra till. För logistikföretag är läget mellan Stockholm och Oslo, med goda förbindelser till hela norden och via flyg till resten av världen, ett av de bästa lägena i Sverige. Därför finns också över 200 logistikföretag i regionen. Det skapar massor av jobb och utveckling i regionen, och bidrar till finansieringen av skolor, förskolor och äldrevård. För alla länder är logistikbranschen viktig (i de flesta OECD-länder utgör den mellan 10 och 17 %) men för Örebroregionen är den helt avgörande. För övrigt är den rätt viktig för konsumenterna också; logistik utgör en tiondel av kostnaden för en vara, så effektiva transporter och kort lagerhållning bidrar till lägre priser (nåja, eller högre vinster för företagen…).

En delegation med representanter från Örebro, Kumla, Hallsberg, de båda kombiterminalerna i länet, flygplatsen, Regionförbundet har varit i Zaragoza i några dagar för att studera hur de gjort för att skapa Europas största logistikcentrum. Tre slutsatser som jag tar med mig från studieresan:

1. Förbättrad infrastruktur. Även om den viktigaste infrastrukturen är på plats finns förbättringar som bör göras. Dels borde flygplatsen ha järnvägsförbindelse, i synnerhet för gods. Dels behöver vi flytta dagens terminal i Örebro (som ligger på gamla ASG-terminalens tomt), helst ut till Törsjö vilket skulle ge fantastiska möjligheter både för frakttrafiken och för den fortsatta utvecklingen av resecentrum (dessutom skulle det förbättra livsmiljön för alla boende på norr…).

2. Det behövs mer forskning och utveckling kring logistik och transporter. Örebro Universitet är ett väldigt bra universitet som ligger i framkant på många områden; men tyvärr är inte logistik och transporter ett av dessa områden. Ett bra sätt både för att utveckla regionen och för att koppla ihop universitetet med näringslivet på ett bättre sätt vore att utveckla logistikforskning och utbildning på universitetsnivå. Till exempel är ZLCs mastersprogram en bra förebild.

3. Logistikregionen måste bli tydligare. Mycket är på plats och när regionen ska presenteras för intresserade investerare och etablerare blir de imponerade av hur mycket som finns. Och även om PLAZA givetvis är mycket mer utbyggt och mycket större än Örebroregionen så är en del av deras koncept ganska enkelt att kopiera rakt av: att tydligt marknadsföra ett område som helhet i alla kanaler man kan. Då handlar det både om annonsering, deltagande på mässor och kontakter med investerare och etablerare. Det mesta av detta görs redan idag, men genom att göra det lite tydligare kan vi få ännu större effekt. Det andra är att kommunerna bör planlägga mer mark och tydligare sälja in den till intresserade genom att peka på helheten.

Många jobb i logistikbranschen är viktiga för regionen eftersom de ger nya möjligheter för många som står långt från arbetsmarknaden, har låg utbildning eller av andra skäl har svårt att konkurrera om jobben. Men jobb i logistikbranschen är inte bara lågkvalificerade, som en del tror; forskning, utveckling och vidareutbildning är helt avgörande för logistikföretag som vill växa.

Därför är det viktigt med utbildningsmäkleri och annat för att matcha företagens behov av vidareutbildning för sina medarbetare, och sådant jobbar Cityakademin med. Men det behövs också mer insatser inom forskning och utveckling. Och där har Örebroregionen en del att göra; och en hel del att lära av Europas största logistikcentrum; PLAZA i Zaragoza (Spanien).

Zaragoza började skapa sitt logistikcentrum PLAZA år 2000 Och idag är det Europas största, med en yta på nära 13 miljoner m2. På området finns logistikföretagen, med lager, packning och distributionssystem. Men där finns även flygplats, kombiterminal (för omlastning av gods från tåg till lastbil) och service och rekreation för de över 10 000 anställda i området. Och där finns även forskning, i form av Zaragoza Logistics Center (ZLC), ett samarbete med MIT (Massachus Institute of Technology). MIT är ett av världens främsta universitet inom sitt område.

Zaragozas läge är unikt bra, motorväg och järnväg (både snabbtåg för passagerare och frakttåg) passerar på vägen mellan Barcelona och Madrid, flygplats (numera den 3e största fraktflygplatsen i Spanien). Inom en radie av 30 mil har de 25 miljoner människor. Det är detta läge som de utnyttjat genom investeringarna i PLAZA, och det har varit framgångsrikt. Forskning som gjorts på de ekonomiska effekterna av PLAZA visar detta; logistiksatsningen har gett ekonomiska effekter som är jämförbara med de större spanska hamnarna (Barcelona, Valencia).

Örebros läge är jämförbart med Zaragoza (fast vi har inte fullt så mycket befolkning inom räckhåll…) och vi borde ta ytterligare steg för att stärka Örebroregionens position inom logistik. Då krävs ännu mer investeringar i infrastruktur (industrispår till järnvägen, flytt av kombiterminalen i Örebro och annat), mer mark i bra logistiklägen och marknadsföring. Men det krävs också mer forskning och utveckling, och där finns mycket att göra. Regionens satsning på logistik har ännu inte gett tillräckliga effekter i ett utvecklat samarbete mellan universitetet och företagen. Det krävs mer inom utbildning (både på gymnasienivå och eftergymnasial nivå) men det krävs också forskning och utveckling, kopplat till universitetet.

Zaragoza Logistics Center (ZLC) jobbar konsekvent med kopplingen till företagen, och samarbetet underlättas av närheten – att de finns i samma område. ZLC har två Masters-program (upp till ett år, 30+30 studenter som mest), kopplade till företagen och jobbar intensivt med att studenterna ska få jobb efteråt (alla får jobb). Kopplat till ZLC finns 25 forskare, antingen på heltid eller gästföreläsare. På eftermiddagarna kommer studenter som till vardags är anställda på företagen i området till ZLC för föreläsningar och studier, så att de hela tiden kopplar universitetsutbildningen till sitt dagliga jobb. Företagen är involverade även i en ”advisory board”, och alla forskare vet att de måste ha kontaktpersoner i företagen för att kunna vara framgångsrika i sin forskning. Att ZLC är på plats ger också trovärdighet, och har till och med lockat företagsetableringar till Plaza. En ökad satsning på forskning och utveckling inom logistik och transporter är därför helt avgörande för en fortsatt utveckling av logistikregionen i Örebroregionen.

Örebroregionen har unika förutsättningar för att stärka sin position i den svenska logistikeliten. Studieresan till Zaragoza var bra både för att ge inspiration och för att vi tydligare ska se allt vi har på plats i Örebroregionen redan idag. Att åka bort är ibland ett väldigt bra sett att se vad man har på hemmaplan…