Innan jag åkte iväg till Austin, Texas skrev jag att denna resa: ”kan bli den mest utmanande och framgångsrika tjänsteresa jag någonsin åkt på. Eller så blir det ”bara” en intressant och lärorik resa där jag får förmånen att skryta om Örebros framgångsrika arbete när det gäller miljö, energi, klimat och natur…”. Jag överdriver verkligen inte om jag påstår att det blev både och. Seminarierna på SXSW ECO höll också överlag en hög klass (referat om dem nedan).
Vi har mycket att lära av Austin, men vi har också mycket att berätta om vad vi gör framgångsrikt. Det jag framförallt presenterat denna vecka har handlat om naturvård, vindkraftsatsning, energisparande, trafikplanering och stadsplanering. (Se länken ovan för de presentationer och de fakta jag pratat om (och i vissa fall visat), materialen är på engelska).
Jag har träffat en otrolig mängd personer som är intressanta för Örebro att ha kontakter med. De flesta av dessa möten har skett mer eller mindre oplanerat, eller som min vägledare Bijoy Goswami kallade det: ”the southby way” (Festivalen South By Southwest, SXSW, kallas i dagligt tal ”South by”). För det är precis som Johannes Nilsson och Anders Damberg (männen bakom Live At Heart) påpekat innan: kontakterna skapas på plats, genom att en person man träffar introducerar en till en annan eller att man stöter på en person på gatan, på väg till något helt annat. Det är ”the southby way”: man planerar en massa, men det allra mesta blir helt annorlunda. Men oftast mycket bättre.
Och eftersom USA inte direkt är känt för att uppmuntra ödmjukhet och blygsamhet så måste jag också påpeka att jag faktiskt gjort ett väldigt bra jobb… Genom att ligga på, presentera mig och Örebro för främlingar på mingel och fester och genom att vara lite halvfräck och föreslå möten för personer som inte riktigt förstår varför de ska träffa just mig har jag många kontakter, idéer och uppslag med mig hem.
Men det är ett faktum att resan inte skulle varit möjlig utan tips och kontakter förmedlade av Anders och Johannes. Och utan Bijoy Goswami hade mina dagar inte blivit lika framgångsrika. De som träffat Bijoy vet att jag inte överdriver om jag beskriver honom som en ständigt leende, glädjespridande evangelist i engagemang. En av de austoniter jag träffade beskrev honom som ”Austins inofficiella borgmästare” och det är verkligen otroligt hur många som känner Bijoy – Austin är trots allt en miljonstad.
Utan Bijoy hade jag inte vetat att den person vi träffade på väg till konferensens efterfest på tisdagen jobbade med att hålla ihop ett nätverk för städer som ligger långt framme i klimat och miljöfrågor (honom ska jag följa upp kontakten med, klart att Örebro ska vara en av de städerna…). Inte heller hade jag blivit presenterad för den högste ansvarige för interaktivitets-delen på SXSW-festivalen (numera den största delen) som jag också fick chansen att beskriva Örebros ambitioner för. Och det var självklart Bijoy som introducerade mig för Grover Bynum som på 45 minuter vräkte ur sig en rad förslag på vad som borde göras och lovade att själv ta initiativet och föreslå samarbeten mellan Örebro och SXSW.
Men den blivande toppolitikern (?) Brigid Shea (val i november, Shea är demokratisk kandidat i en av Austins stadsdelar) hade jag inte träffat om inte jag själv tagit initiativet. Brigid Shea är tydligt profilerad i miljö- och naturfrågor och känd för sin kamp för att rädda ett naturområde. Shea är en av alla som blivit imponerade av Örebros arbete med naturvård – med Rynningeviken som ”our proudest example”.
Några ord om Rynningevikens betydelse i hela detta: Att Bijoy (och andra som besökt Örebro) blivit fascinerade av omvandlingen av den gamla soptippen till ett fantastiskt naturreservat är inte så konstigt. Men tack vare att de blivit så imponerade så har berättelsen spridit sig, och när Bijoy i september träffade Mats Rosenberg som kunde ge hela berättelsen förstärktes detta ytterligare. Ovanpå detta så gjorde Atlas Copco (med hjälp av Soul och Richard Kennet) en vacker film (6 minuter lång) om ”The amazing transformation of Rynningeviken”. Den filmen hade många i Austin redan sett (den finns på YouTube och Bijoy, jag och många andra hade länkat den i förväg). Men DVDn med filmen var också ett av de mest fantastiska visitkort jag någonsin haft: jag lämnade över denna snyggt designade DVD i vilken jag lagt i material om våra planer för ett internationellt center för landskapsrestaurering och länkar till mer information om andra delar av Örebros arbete med miljö, natur och klimat.
De personer jag träffat kan bli avgörande på ett antal områden:
1. Ambitionen bör vara att Örebro ska presentera åtminstone arbetet med naturvård och naturreservat, med Rynningeviken som lysande exempel, på nästa års SXSW ECO. Det är ingen tvekan om att många skulle vilja höra det. Egentligen skulle vi faktiskt kunna varit med på rätt många av årets seminarier och tillföra goda exempel på områden som diskuterades, men man ska väl inte överdriva ambitionsnivån…
2. Vi kan stärka Live At Heart genom att utöka samarbetet med SXSW. Möten med personer på ledande positioner inom SXSW-organisationen kan underlätta det, liksom att vi nu börjat bygga en mer officiell relation, tillsammans med de personkontakter som redan finns mellan Örebro och Austin. Det skulle kunna handla om medverkan på seminarier eller annat.
3. Vi kan stärka Live At Heart genom att lägga till en ny del: Live At Heart ECO. I samband med Live At Heart (kanske någon dag innan?) skulle Örebro kunna ordna en miljö/klimat/ekologi-konferens med internationell medverkan i både paneler och bland deltagarna. Genom kontakterna med SXSW och Austin kan det förmodligen underlättas. Att Örebro har mycket att berätta om råder ingen tvekan om, men vi skulle på det sättet också kunna knyta till oss ännu mer kunskap på området (samtidigt som vi marknadsför Örebro). Detta är självklart också bra för tillväxten – fler människor som konfererar i Örebro skapar fler jobb.
4. Vi kan utveckla vårt arbete med naturvård, naturturism och med naturskolan genom kontakter i Austin (och i USA). Raden är lång av imponerade amerikaner som efter denna vecka (och några av dem sedan tidigare) vill veta mer om hur Örebro gör och gjort när det gäller investeringar i naturvård och för att göra naturområden mer tillgängliga. Men det är fullkomligt självklart att vi har mycket att lära av de amerikanske städer och organisationer som jobbar mycket med dessa frågor. Ett antal av de personer jag träffat är värda att följa upp av det skälet, och kan framöver göra Örebro ännu bättre.
5. Vi kan marknadsföra Örebro mer som den föregångare vi är inom klimatarbete, miljö och naturvård. Jag träffade ett antal journalister som på olika sätt bevakar miljöfrågor och som nu fått en första presentation av vad Örebro gör – men som självklart bör komma till Örebro och göra reportage…
6. Örebro bör sträva efter ett mer organiserat samarbete med City of Austin. Austin är inte bara en av USAs mest kreativa städer utan också den amerikanska stad med den kraftigaste jobbtillväxten. Man har också höga ambitioner i hållbarhetsfrågor. Vår förhoppning är att öppna för ett samarbete som både gynnar enskilda företag i Örebro och som ger Örebro extra skjuts framåt. Avfallshantering (sopsortering och återvinning, till exempel) är ett område som Austin är intresserade av, liksom hållbar trafikplanering och arbetet med att öka cyklandet. Här är kontakterna med City of Austin självklart avgörande och det visade sig att vi kanske redan kan tänkas ha något att bygga på: när Austin bygger upp en ”företagsby” för återvinning och avfallshantering vill de ha fler företag. I Örebro råkar det ju finnas några företag som jobbar med just sånt.
Lite mer om några av det trettiotal personer jag presenterat Örebro för och diskuterat möjliga samarbeten:
• Måndagens träff och middagsutflykt med Ron Suman, en av ”höjdarna” inom SXSW, var inte bara otroligt trevlig utan också väldigt nyttig för flera av punkterna ovan. Ron har jobbat med musikfestivalen nästan sedan den startade (den har funnits i 29 år), och är numera ansvarig för försäljning och marknadsföring. Det var många timmars intressanta samtal om hur de byggt upp festivalen, vad som väntar Live At Heart, vilka problem SXSW står inför (t ex 40 000 besökare på tusentals arrangemang under en vecka, där många förväntar sig att de ska kunna få plats på allt…), om Austin och Örebro, om miljöarbete och om hur de byggt upp ”systerfestivalerna” (SXSW ECO; en om utbildning och en om entreprenörskap, SXSW V2V i Las Vegas). Det är samtal som vi kommer ha mycket nytta av (och som dessutom var väldigt trevligt – inramningen var SXSW ECOs välkomst-middag på en farm i Austins utkant). Ron introducerade mig också för projektledaren för SXSW ECO (som kom ihåg att jag skickat in ett förslag på ett seminarium…). Vi skulle ha fortsatt kontakt.
• Söndagskvällens samtal med Steve Golab, som nu efter 20 år som entreprenör inom massor av olika verksamheter, bestämt sig för att ”börja om” och fundera på vad han ska göra med resten av sitt liv. De som träffat Steve (han var i Örebro under Live At Heart) vet att han är en tänkare som vill engagera sig för utveckling och gemenskapande i sin stad – och som funderat en del på hur Örebro kan komma vidare och skapa starkare nätverkande och mer ansvarstagande för staden. Hans resonemang om att få fler att inte definiera sin verksamhet som ”for profit” utan ”for progress” är värt att fundera vidare på…
• Samtalet (och det inledande mailandet) med Bert Haskell och Ellen Struck på Pecan Street Research Institute var intressant, men framförallt visade det på hur viktigt det är att söka inspiration och kontakter på andra ställen i världen. Eftersom ÖBO redan idag är otroligt långt framme när det gäller energieffektivisering och systematiskt arbete med att minska förbrukning i bostäder och lokaler är det självklart av intresse att ÖBOs arbete marknadsförs till andra. Men just för att ÖBO kommit så långt blir det också intressant att ta del av vad andra spjutspetsprojekt gör. Pecan Street jobbar bland annat med stadsdelen Mueller (blandad stadsdel som växer fram där den gamla flygplatsen låg) (läs mer här) och de resultat de får där och på andra ställen kan ÖBO ha nytta av i sitt arbete. På samma sätt kan det vara av intresse för arbetet med vindkraft och sol i Örebro.
Under själva konferensen (SXSW ECO) hann jag självklart med ett antal seminarier. De mest intressanta var:
• The Power of Positive: Stories of Grassroots Change: Å ena sidan måste vi öka medvetenheten om klimathotet, men å andra sidan, påpekar Sylvia Rowley, visar forskning att många människor tenderar att (oftast omedvetet) välja att ifrågasätta hotet hellre än att ifrågasätta sitt sätt stt leva. Ett sätt att hantera det är engagerande och personliga filmer om människor som gör insatser för miljön. Neil Cairns påpekar: för det första handlar det alltid om lokalt engagemang, för det andra handlar det alltid om innovation, och då kommer ofta någon snart att se ett sätt att tjäna pengar på lösningen. Ett exempel visas av Russell Beard, som visar ett filmklipp om ett företag i New York som återvinner fett som används till biodiesel och till glycerin…
• Patterns of Biophilic Design: Vi mår bättre om vi upplever naturen, ser natur eller ser mönster ur naturen. Det är det ‘biophilic design’ handlar om (spännande svenska arkitekter på området är http://www.urbio.se som jobbar med ‘biofil stadsutveckling’). Det är ett skäl till att vi i Örebro satsar pengar på Microparker och ett viktigt skäl till att grönskan är så viktig – i alla delar av staden. Bill Browning berättade om ett försök där man flyttade skrivborden på en arbetsplats så att alla såg ut genom fönstren, ut på natur. Att möblera om resulterade i 299% avkastning på investeringen (investeingen var ju dock rätt liten, några timmars ommöblering är ju inte så dyrt…). Men poängen är att det är lönsamt att ta vara på det naturen gjort att vi gillar: därför är ‘grönska’ (det handlar inte bara om träd och grönska, det handlar om djur,vatten, mönster ur naturen o s v),viktigt för produktivitet, för tillfrisknande. Bra exempel: Paley park in new York, liten park mellan hus med ‘Vattenvägg’.
• Activating Digital Communities to Drive Change: Det har hänt otroligt mycket på bara tio år, påpekar Andrew Paryzer från Blue State Digital (världens skickligaste digitala ‘kampanjmakare’, bl a bakom Obamas kampanj). Genom den Facebook-kopplade app de gjorde 2012 nådde de 1 miljon väljare som i sin tur nådde uppåt 100 miljoner väljare, som de påminde om att gå och rösta. Chris Thomas från The Sierra Club (kunder hos BSD) påminner om att det centrala är att orkestrera kanalerna: social media, events, direktbrev, e-mail osv. Genom sina kanaler fick de ut uppåt 100 000 personer på gatorna i The Climate March i september. Så tänk om vi kunde använda sådan kunskap riktigt effektivt i klimatarbetet? Tänk om vi kunde utöka ‘Klimatsmart Vardag’ både i antal och i metoder/kanaler? Tänk 1000 örebroare som deltar, och raskt kommer varenda örebroare att få ta del av deras insatser/ansträngningar dagligen. Ungefär som vi tänkte från början kring ‘Klimatsmart vardag’ (det vi kallade ‘Klimatfamiljer’)”.
• Breaking Down Barriers, Creating Access to Nature: ‘Om politiker säger att det inte behövs pengar för att ge fler tillgång till natur, så gömmer de pengarna för något annat’ – George Bristol skräder inte orden. George och Jennifer Bristol berättade om arbetet för att fler barn och unga i Texas ska få komma ut i naturen, hur viktigt det är för integration, för välmående och för städers utveckling. De argumenterade för stadsnära naturområden, markköp och mycket annat som gjorde det självklart för mig att prata med dem efter föreläsningen och bjuda in dem till Örebro…
• Solving Big Problems through Creative Design: Otroligt intressant när Paul Dillinger, produktutvecklingschef på Levi Strauss & co, berättar om vilken komplex process de gått igenom för att minska vattenförbrukningen vid jeanstillverkningen, hur de jobbar för att göra kläderna återvinningbara och så vidare. För att folk ska kunna låta t-shirts hänga och torka (istället för att torktumla) förstärker de axlarna för att slippa ‘bulor’ efter hängarna, för att slippa ‘doppa’ tyget så många gånger för rätt färg använder de teyck för att tränga igenom tyget, för att bli av med polyester i fickor och liknande går de över till laser och ljus för att skapa ‘slitage’. Som alltid: innovation och produktutveckling är förutsättningar för klimatarbetet.
• Adaptation: Redesigning Cities for Climate Change: ”Även om vi idag lyckades sätta stopp för de höga koldioxidutsläppen, kommer klimatförändringarna fortsätta och extremt väder och katastrofer kommer fortsätta vara problem. 1995 drabbades Chicago av en värmevåg, men trots dödsoffer uppmärksammades det inte så mycket. 35 000 människor dog i värmevågen i Europa 2003, som varade tre veckor, i Chicago dog hundratals människor under tre dagar, lika höga dödstal som i Frankrike 2003. Men Chicago lärde sig inte av misstagen, ’en värmevåg kan väl inte döda människor…?’ Så Europa var inte förberett. Och sen kom orkanen Sandy till New York. Och Katrina. Och… Eric Klinenberg, professor i Sociologi, är fängslande och engagerande och har studerat hur städer försöker anpassa sig till katastrofer som följer av klimatförändringarna. Han konstaterar att de som drabbas värst av naturkatastrofer är de som redan har det värst: dödligheten är högre för dem som lever i fattigdom och utanförskap. Men det spelar dessutom avgörande roll hur staden är planerad: en stark social infrastruktur gör samhället mer motståndskraftigt mot naturkatastrofernas härjningar. I områden med gemensamma ytor och mötesplatser (som är attraktiva) dog färre chicago-bor i värmevågen, eftersom äldre och mer sårbara sökte upp de gemensamma platserna (och undvek att dö av värmen, ensamma i sin bostad). Områden där de ’gemensamma ytorna’ mest var övergivna platser drabbades hårdare av värmevågen, och fler dog i dessa områden (andra faktorer lika). På samma sätt var det i New York efter orkanen Sandy, där samlingsplatser (t ex surfklubbar) blev platser där räddningsarbete (mycket frivilligt) skedde. Stadsodling, mötesplatser och social infrastruktur (tillsammans med säkra elledningar/lokal elproduktion och trygga kommunikationsnät…) är viktigare för att skapa motståndskraftiga städer än skyddsvallar.”
• Urban Renewal and Resilient Design: ”Nette Compton påpekar att grönska på skolgårdar och liknande fungerar som vattenreservoar och därmed minskar konsekvenserna vid kraftiga skyfall och översvämningar. Och även om vi är rätt duktiga på sånt i Örebro (i alla fall när vi planerar nytt) så kunde hennes bilder på asfaltsytor runt skolor ha varit tagna i Örebro… Där har vi en utmaning: kanske en skolgårdssatsning med förutsättningen att den ska öka grönskan (vid sidan av krav som vi tidigare ställt, om delaktighet från elever, föräldrar och lärare)? Ryan Gravel utgår från ’sprawl’ som utgångspunkten och grunden för många problem och att vi måste se helheten. Han berättar om The AtlantaBeltline som både förbättrar folkhälsan, skapar mötesplatser, utnyttjar döda ytor, ökar grönska och binder ihop staden.”
Själva resan jag varit på började alltså i våras, då Örebro kommun fick en förfrågan från Austins ”International Economic Development Manager” som undrade om inte städerna Örebro och Austin borde diskutera samarbeten, som ett nästa steg i det utbyte som redan sker mellan Live At Heart och Austins motsvarighet South by Southwest-festival (SXSW). Särskilt intressant bedömdes det vara att diskutera samarbete kring miljö, natur- och klimatfrågor.
Kort om Austin, Texas:
- Med sina dryga 820 000 invånare är Austin USAs 13:e största stad och av tidningen Forbes rankat som den mest framgångsrika storstadsregionen i USA när det gäller jobbskapande.
- Har den högsta ekonomiska utvecklingen bland städer i USA och Europa. Den kreativa sektorn i Austin har ökat med 25 procent de senaste fem åren, medan andra sektorer har ökat med 10 procent.
