När några av kollegorna på kansliet för några år sedan pratade om Twitter registrerade jag mig så klart och började pröva mig fram: vad kan man egentligen ha för nytta av meddelanden bestående av 140 tecken?

Vi var många som prövade, tröttnade och blev väldigt sporadiska användare av Twitter.

Men ikväll visade Twitter verkligen varför det är så genialt med korta snabba budskap. Genom att ha ett öga på Twitterflödet under kvällen har jag haft rätt bra koll på den egyptiske diktatorn Mubaraks avgörande (?) tal till nationen (och till världen i övrigt). Liveuppdateringar har avlöst varandra och verkligt seriösa analyser och tips på nyhetskällor har varvats med fantastiskt dräpande ironi.

Några exempel för dem som inte förstår poängen med Twitter:

Mohamed elBaradei (oppositionsledare, tidigare chef för IAEA): ”Egypt will explode. Army must save the country now”. Jag är inte expert på Egyptisk politik men misstänker att den typen av uttalanden spelar viss roll för utvecklingen i Egypten (och i resten av arabvärlden). Och vips; när jag uppdaterar Twitter så har CNN utnämnt detta till ”breaking news”.

Rapporter från nyhetskanaler:
”CNN: Egyptian Ambassador to US ’Mubarak has no power’ ”
”Senior U.S. official: #Mubarak decision ”not what we were told … or wanted to happen” http://on.cnn.com/f9CPes”,
”Obama watched Mubarak’s speech on board of Air Force One on his way back to the White House. There will be security meeting now”,
”Reuters : The Egyptian army council is having a meeting a statement will come soon !! Statement no.2”

Kort sagt: man får rätt bra information om läget och oerhört snabba rapporter om utvecklingen.

Fördelen med de korta meddelandena är ju att man enkelt får del av väldigt mycket, och att det inte är så komplicerat att reagera på någon annans inlägg, ställa en fråga, sprida vidare och på andra sätt vara en aktiv del i flödet. Själv är jag på många sätt en snyltare på Twitter: jag tar del av nyheter, tips och länkar men bidrar sällan med något annat än uppdateringar om mina egna förehavanden. Kanske ska jag förändra det där; jag är väldigt imponerad av Cory Booker (borgmästare i Newark, New Jersey, USA) som använder twitter till en verklig dialog med en massa av sina väljare, och funderar på hur jag ska kunna använda det mer aktivt framöver.

Men sedan ska man inte sticka under stol med att det är rätt underhållande också. Under kvällen då så mycket stått på spel i Egypten har ironin flödat på Twitter. Dels genom en ”tråd” (kallat hash-tag, som en typ av kategorisering av inlägget) kallad #whyMubarakwaslate där spydiga förslag på varför diktatorns tal dröjde så länge (populärt tema: han var tvungen att kolla öppettiderna på de schweiziska bankerna…). Kvällens två favoriter var dock inte från den tråden:
@promemorian (Jonas Morian): ”Mubaraks tal i sammanfattning: ’Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär’ ”

@politikern (John Johansson): ”Mubbe ba: Jag har pratat med min familj och med min fru och det där är historia, nu vänder vi blad”

Twitter finns på www.twitter.com