Nej, det var inte regeringen som beslutade att lägga ner SAAB. Men det sätt Reinfeldts regering pratat ner SAABs förutsättningar, och den passivitet som präglat regeringens handlande är förmodligen världsunikt. Och för det ska regeringen kritiseras. Det har nämligen förts fram andra förslag, det röd-gröna regeringsalternativet har krävt agerande och vi socialdemokrater har presenterat konkreta förslag.

Det är inte tänkbart att den tyska regeringen någonsin skulle prata skit om Opel på det sätt som Maud Olofsson med flera gjort om SAAB. Och tänk om Barack Obama pratat skit om något amerikanskt bilmärke… Därför har Peter Eriksson (mp) rätt när han kritiserar regeringen: ”Detta är ett stort misslyckande för regeringen och Maud Olofsson. När det fanns en möjlighet att medverka till att få fram en långsiktig ägare, så valde man att ligga lågt och inte göra någonting. När Olofsson till sist engagerade sig var det för sent”.

Nu sörjer vi SAAB, lider med de tusentals människor som drabbas när verksamheten läggs ner. Men nästa år tar vi nya tag. Samhällets uppgift är att underlätta för de arbetslösa att få nya jobb. Svenskarnas viktigaste uppgift i september nästa år är att rösta bort en regering som lägger armarna i kors när de kan rädda jobb i Sverige, som raserat arbetslöshetsförsäkringen och som sparkar på de sjuka som redan har det tufft.

Reinfeldts allians lovade att minska antalet anställda i statens myndigheter. På tre år har de lyckats minska antalet anställda i statens myndigheter med 0,5 procent per år. Det har lett till 3383 färre anställda i statliga myndigheter (enligt SCB). När det gäller att minska antalet jobb har regeringen varit mer framgångsrik när det gäller svensk bilindustri. SAABs nedläggning riskerar leda till 8000 arbetslösa.