Det är inte så förvånande att ”KIF-problemen” (eller ”KIF-räddningen”, beroende på vilket perspektiv man har…) skapar reaktioner. Vi konstaterade innan vi bestämde hur vi skulle göra att vi skulle få kritik hur vi än gjorde.
Antingen skulle vi få kritik för att vi lät Örebros just nu mest framgångsrika damidrottslag gå i konkurs och bli nedflyttade (medan vi tidigare räddat både ÖSKs fotbollsherrar och herrlag i ishockey). Eller så räddar vi KIF och får kritik för att vi slösar skattepengar på elitidrottslag som inte får ihop ekonomin.
Dessutom kom snabbt kritiken från andra idrottslag som anser att de också borde få ekonomiskt stöd från kommunen; att Örebro kommun (som många andra kommuner) borde införa ett elitstöd till idrotten (det har vi inte idag). Samtidigt som andra menar att alla skattepengar som går till idrotten bör gå till barn, ungdom och bredd.
Damned if you do, damned if you don’t.
Många som hör av sig har förståelse för att det inte är så lätt att fatta denna typ av beslut, medan andra anser att det är fullständigt självklart vilket beslut som är det rätta.
Några tycks tro på de påståenden som Kommunstyrelsens förre ordförande, folkpartisten Staffan Werme, nu sprider: att det är jag som bestämmer i dessa frågor och att det är mina preferenser som styr. Att Werme vräker ur sig sådana dumheter är oförskämt i sig, att det dessutom kommer från honom – som på egen hand konstruerade stödfördelningar och fattade beslut om ombyggnader för kommunala pengar – är osannolikt fräckt. Men inte förvånande.
Detta handlar självklart inte om ”mina ingivelser”: jag kan inte på egen hand besluta sådant. Vi har i majoriteten (i Kommunstyrelsen) kommit fram till att detta är den lösning som på sikt är bäst för Örebro.
Jag klipper in några av mina svar på frågor jag fått under eftermiddagen:
– Att rädda idrottslag från konkurshot/hot om nedflyttning är verkligen ingenting jag skulle önska att Örebro kommun ägnade sig åt. Alternativet är i detta fall (och i tidigare liknande fall) dock värre, menar vi.
– Det är inte helt enkla saker detta: å ena sidan en helt orimlig upptrappning inom vissa idrotter där spelarlöner och värvningar skapar osunda ekonomiska spiraler. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– Men alternativet är konkurs och nedflyttning och i detta fall (liksom tidigare med ÖSK och hockeyn) har vi bedömt att det är ett bättre sätt att förvalta skattepengarna att ge lån/’villkorat kapitaltillskott’ som vi har förhoppningar att någon gång kunna få tillbaka än att föreningen går i konkurs vilket innebär mindre intäkter till kommunen (hyror mm), mindre uppmärksamhet för Örebro, färre arrangemang/matcher för örebroarna osv.
– Örebro kommun ger jämförelsevis väldigt lite till elitidrotten (men vi ger mycket till barn/ungdom/breddidrott), men tyvärr innebär den upptrappning som sker inom elitidrotten ökade krav på kommunalt stöd. Det är helt klart ett problem, som jag tycker idrotten borde arbeta mer aktivt mot. Å andra sidan anser flera andra elitlag att Örebro kommun borde införa ett regelrätt elittidrottsstöd.
– Nu finns helt klart en risk att fler föreningar kommer springande men det hoppas vi förhindra genom att vara mycket tydliga och mycket tuffa i våra motkrav.
– Upptrissade spelarlöner, värvningar för fantasisummor och annat är avigsidor i elitidrotten som bör motverkas. Men det är inte lätt att göra det från en kommunal nivå: det kräver att idrotten agerar och skärper sina egna regelverk annars kommer upptrappningen bara att fortsätta. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– I detta fall tycker jag man kan konstatera att det vore rätt anmärkningsvärt om Örebro kommun lät det mest framgångsrika damidrottslaget gå i konkurs, efter att ha räddat herrlag som haft problem (ÖSK, Örebro hockey, ÖIK).
Jag försöker ständigt påminna mig själv, och andra, om Gustav Möllers gamla maxim ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” för jag tycker verkligen så. Men det är inte alltid självklart vilken lösning som sparar mest pengar eller ger mest resultat för Örebro. I detta fall är vår bedömning att detta är det bästa alternativet, men jag inser att många inte håller med om detta.