Etikettarkiv: Kent Persson

Samhällsbyggnad

Kent Persson (m) och ansvar

Lämna en kommentar

Tidigare har både Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) ljugit ihop påhopp om socialdemokraternas politik. Nu har Kent Persson anslutit sig till den taktiken (misstänker att de blir mer och mer oroliga nu när valet närmar sig). Han har slängt handskarna och försöker ge sig på både mig och Lena Baastad i någon slags bakgateslagsmålsutmaning. Tänkte inte försöka ge igen (tycker boxning i boxningsring verkar tillräckligt farligt), utan tänkte nöja mig med att ge tre exempel på varför Kent Perssons angrepp om att vi inte kan ta ansvar klingar så falskt. Tomma tunnor skramlar mest, som bekant.

  1. Ansvarstagande för länets utveckling.
    När vi fick den idéstudien om spårvagnar eller expressbussar i Örebro som vi tidigare beställt, diskuterade vi hur vi skulle hantera det. Idéstudien är en allmän handling, så att hemlighålla den var vare sig möjligt eller önskvärt. Hur skulle den då presenteras? Vi enades om att det mest lämpliga var att presentera den för Programnämnd Samhällsbyggnad (i tisdags) och direkt efter presentera den för media. Vi enades också om att vårt budskap skulle vara samlat: att studien är intressant, att vi ska diskutera den med örebroare och länsbor i höst och att det är ett projekt som ligger långt fram i tiden och som bygger på att Örebro är beredda att finansierar det. Detta budskap var viktigt eftersom det sedan en tid diskuterats hur ansvaret för kollektivtrafiken i länet ska förändras från årsskiftet. Att i den diskussionen lägga in cirka 50 miljoner mer per år för Örebros stadstrafik vore inget bra sätt att underlätta samtalen i länet. Oron framfördes bland annat från Kent Persson. 

    Dagen före presentationen gick Kent Perssons ”koalitionskamrat” Miljöpartiet ut och sa att de ville ha spårvagnar, och dagen efter sa Kent Perssons eget parti samma sak. I valet mellan att hålla ihop länet och att få uppmärksamhet inför valet valde Kent Persson och hans partikamrater uppmärksamheten. Intressant sätt att ta ansvar.

  2. Ansvarstagande för norrcitys utveckling.
    Inför mötet om norrcity i onsdags försökte jag samla de politiska partierna bakom några få punkter för att visa att kommunen menar allvar och att vi är beredda att göra insatser för att sätta fart på norr. Ska något hända så handlar det nämligen om ett samspel mellan kommunen, fastighetsägarna, handeln och många fler. Vi var inte överens om att öppna Storgatan för långsam biltrafik och korttidsparkeringar så det tog jag bort efter att ha fått nej på det. Men jag gav mig inte. Fyra punkter blev kvar, som inte borde vara kontroversiella: Gör Järntorgsgatan mer välkomnande mot Resecentrum, bygg ett brett övergångsställe från Resecentrum till Fredsgatan, inled planeringen för att göra Östra Bangatan och Järnvägsgatan mer attraktiva och starta arbetet för ett utbyggt resecentrum (som vi redan är överens om). Då bröt Kent Persson in i diskussionen och beordrade stopp: det skulle inte bli några gemensamma ställningstaganden före valet. Handlare och fastighetsägare skulle inte få besked. 

    Det jag inte visste då var att anledningen, än en gång, var att Kent Persson och hans ”koalitionskamrater” valde att få uppmärksamhet i media före att ge besked om norrcitys utveckling; de hade pressträff där de presenterade sina idéer. Intressant sätt att ta ansvar.

  3. Ansvarstagande för förtroendet för kommunen.
    Fredrik Persson (mp) är ordförande i byggnadsnämnden. I den rollen hanterar han varje månad bygglovshandlingar och andra myndighetsbeslut. Ändå har han valt att skriva ett säljbrev till företag som han uppmanar att annonsera i en tidning som handlar om ”Örebros framgångsrika cityomvandling” (Peter Dahlgren bloggar om det här). Det är som om tillståndsutskottets ordförande (som beslutar om alkoholtillstånd) skulle skriva säljbrev till krogar om att annonsera i en tidning om hur bra Örebros nöjesliv är. Få krogar skulle nog säga nej till en annons… 

    Tilltaget skapade oro även bland tjänstemän i kommunen som fått frågor från dem som fått säljbrevet om vad kommunen menar med detta säljbrev. Frågan ställdes till Kent Persson som svarade att han inte förstod problemet eftersom Fredrik Persson ju är Byggnadsnämndens ordförande. Intressant sätt att ta ansvar.

 

Kent Persson är en trevlig och klok politiker. Han har alltid haft uppdrag som oppositionspolitiker och har gjort det bra, det har varit möjligt att komma överens med oppositionsföreträdare Persson. Men han har aldrig haft ett ledande uppdrag där han har ansvaret för helheten. Det är ytterligare ett skäl till varför Lena Baastad bör få förtroendet att leda Örebro kommun. Hon vet nämligen hur man tar ansvar.

För när Kent Persson slängde handskarna och gav sig in i samma bakgatuattacker som några av hans ”koalitionskompisar” tidigare startat, så var det inte bara handskarna som föll till marken. Föll gjorde även ”statsmanna-masken”.

 

Och för dem som undrar över de märkliga nyheterna om Swedols utökade satsning i Örebro: jag har aldrig sagt att det innebär vare sig 70 jobb eller något annat – jag har hänvisat media till företaget själva angående eventuella nyanställningar. Ett missförstånd om vad det var Swedol skulle bygga rörde till det ytterligare: deras centrallager finns i Örebro sedan flera år, företagets tillväxt i Norge är positiv men förändrar inte namnet på lagret i Örebro.

Kommentarer

Försmådd friare eller revanschlysten roddare?

2 kommentarer

Idag meddelade miljöpartisterna i Örebro att de inte är intresserade av att samarbeta med några andra än Örebros högerpartier. Självklart har de inte frågat sina väljare vad de tycker – den absoluta majoriteten av dem som röstar på miljöpartiet förväntar sig nämligen att mp ska samarbeta med ”vänsterpartier” (enligt vallokalsundersökningar och andra undersökningar).

I ett slag så klarnade förutsättningarna inför höstens val ordentligt i Örebro (samtidigt blev de dock mer komplicerade för väljarna). Och i ett slag så blev alternativen i kommunvalet så mycket tydligare. Och så mycket viktigare.

Det var självklart bra att miljöpartiet, före valet, berättade hur de ser kommande års samarbete. Det gjorde de ju inte förra gången – då trodde (nästan) alla att de skulle fortsätta samarbeta med socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag minns exempelvis ett möte dit endast S, V och MP bjudits in och där värdarna berättade att det berodde på att de närvarande ändå bara var intresserade av ”vänsteralternativet”. Den inbjudne miljöpartisten, Fredrik Persson, sa ingenting annat – trots att han nog redan då bestämt att han ville samarbeta med högern.

Men för de örebroare som ser miljöpartiet som ett vettigt alternativ i valet så blev det mer komplicerat – de måste få tydlig information om att det röd-gröna samarbetet är brutet i Örebro – av miljöpartiet. Och för socialdemokraterna och vänsterpartiet blev det också lite krångligare – vi måste vara tydliga inför väljarna om att vi gärna samarbetar med miljöpartiet nationellt, men att vi i Örebro dessvärre inte står på ”samma sida” som miljöpartiet.

Så hur ska vi socialdemokrater uppträda i valrörelsen? Ska vi fortsätta agera den försmådde friaren som övergivits men fortsätter fjäska som om den uppvaktade kanske ska komma att ändra sig om friaren bara fortsätter tjata tillräckligt mycket? Eller ska vi agera som den revanschlystna roddaren som stämmer upp en peppande sång, böjer ner huvudet och tar ett fastare tag om årorna?

Egentligen känner jag mig mer som den försmådde friaren. Jag gillar miljöpartiet, tycker att deras politik bidrar till att göra politiken bättre – även den socialdemokratiska politiken förbättras av mp-samarbetet. Om jag idag skulle vara tvungen att välja ett annat parti att rösta på i riksdagsvalet så skulle det nog faktiskt bli miljöpartiet (sorry, Murad och andra trevliga vänsterpartister). Och flera av de aktiva miljöpartisterna i Örebro känner jag som engagerade entusiaster som vill göra Örebro bättre. Men tyvärr väljer miljöpartiet i Örebro hellre högerpolitik än vänsterpolitik. Och när de nu gjort det valet återstår inte mycket annat för oss än att böja ner huvudet och fortsätta framåt. De har gjort sitt val, och jag hoppas (och tror) att de nästa mandatperiod får vänja sig vid att sitta i opposition medan vi leder Örebro tillsammans med Murad Artin och vänsterpartiet.

Miljöpartiets val gjorde ju nämligen alternativen mycket tydligare:

  • antingen väljer man en politik som utvecklar Örebro och skapar nya jobb – eller så väljer man att fortsätta dagens stopp och slösa-politik där utveckling stoppas och där skattebetalarnas pengar slösas bort genom slarviga och tveksamma beslut.
  • antingen väljer man ett Örebro som för första gången i historien leds av en kvinna (Lena Baastad)  – eller så väljer man ett grabbstyre där Staffan Werme, Kent Persson och Fredrik Persson utgör makttrojkan (idag finns maktcentra i högerkoalitionen hos Staffan och Fredrik, men jag utgår från att Kent Persson inte kommer att släppa makten på samma sätt som nuvarande toppmoderaten Inger Högström-Westerling gjort).
  • antingen väljer man en kommunledning som faktiskt bryr sig om att fråga örebroarna (exempelvis genom regelbunden dörrknackning och andra dialogformer – som både V och S ägnar mycket tid åt) – eller så väljer man att fortsätta dagens bunkerstyre, där inget sker i öppenhet utan allt sker i förhandlingar i slutna rum och där inte ens 10 000 insamlade namn med krav på folkomröstning räcker för att de styrande ska bry sig.
  • antingen väljer man en majoritet som använder skattepengar till att investera i Örebros framtid – eller så låter man dagens högermajoritet fortsätta rea ut gemensamma tillgångar, dra ner på skolunderhåll och spara in på personal i äldrevård, skola och förskola.

Valet är tydligt. Och jag är hellre roddaren som tillsammans med många andra människor tar nya tag än den försmådde friaren som fåfängt fortsätter fjäska. Nu kommer jag att lägga ännu mer kraft på att samtala med örebroarna om alternativen. Och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Vårt mål om att få 45 procent av örebroarnas röster är inte orealistiskt, och eftersom jag tror att vänsterpartiet i Örebro också kommer att göra ett bra val tror jag att det räcker till att få ett tydligt mandat att leda Örebro.

Om några månader tror jag att miljöpartiet kommer att ångra sitt val. Dels för att deras högerkurs i Örebro kommer att kosta dem många röster (jag tror att fler än man tror nu reagerar mot mps val). Och dels för att deras val placerar dem i opposition. Vi har gång på gång bett att få samtala om framtida samarbete med miljöpartiet i Örebro, men de har inte varit intresserade. Dagens besked var tråkigt men inte överraskande. Nu vet vi förutsättningarna, så nu är det bara att köra.

Och eftersom jag redan kryddat med några halvtaskiga liknelser, kan jag lika gärna avsluta på samma sätt:
Som Jake och Elwood Blues skulle ha sagt: ”Det är 142 dagar kvar till valet. Vi har en stark politik, nästan hälften av platserna i Kommunfullmäktige och vi har massor av väljare att samtala med. Det är mörkt, men det är bara för att vi har solglasögon. Hit it!”

Kommentarer

En regering helt utan egen vilja?

10 kommentarer

[REV] Idag fattade regeringen beslut om att ge klartecken för den rysk-tyska gasledningen i Östersjön. Efter många års diskussioner bortsåg regeringen från de relevanta invändningarna om miljöproblem och säkerhetspolitiska risker (den ryska regeringen har sagt att försvaret av gasledningen är en prioriterad uppgift). Den röd-gröna oppositionen är kritisk mot beslutet, precis som vi varit tidigare. Det verkar dock som om de ryska ledarnas påtryckningar gett resultat, regeringen vek sig. Extra pinsam är miljöminister Carlgrens slarviga hantering av sanningen.

Nu är det fascinerande att läsa regeringshyllarnas påståenden om att ”regeringen har följt regelverket”, ”En S-V-MP-regering hade fattat samma beslut” (från David Persson, C, på Twitter) eller ”Regering hade inget val” (så i citat, Kent Perssons blogg, M). Kent Persson fortsätter: ”Säkert kommer oppositionen att gnälla och försöka göra politik av detta.” Kul att kunna se att oppositionen fått helt nya företrädare…: Carl B Hamilton (fp) är nämligen inte nådig i sin kritik mot regeringen (här även i debattinlägg på Newsmill)

Kan bara hålla med Peter Strobl när han kommenterar på Kents blogg: ”Du skriver att oppositionen kommer att gnälla och göra politik av detta. Kent det här ÄR politik!”…”Kanske är det så som du skriver, att det går i praktiken inte att ta ett annat beslut. Men vad som går är att uttrycka är sin oro eller känslor inför ett svårt beslut.”

Regeringen borde skämmas. Och det borde deras hyllningskörer göra också.

Kommentarer

Utgå från våra värderingar – jämlik vård

2 kommentarer

Vi vilar inte förrän vi har minskat orättvisorna i vården: vi Socialdemokrater kommer aldrig att acceptera att människor får olika bra vård beroende på vilken utbildning de har, var de bor i landet eller var de är födda. Ingen utmaning kan vara viktigare för Socialdemokraterna än att ge varje svensk bra vård utifrån hennes eller hans behov – inte utifrån status eller yrkestitel.

Ungefär så borde Socialdemokraternas viktigaste budskap vara nu och i valet nästa år när det gäller vårdfrågor. När Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm i helgen intervjuas av TT (här är artikeln i Borås tidning) om ojämlikheten i vården blir det – än en gång – uppenbart att vården inte bemöter alla lika. Och inget kunde vara viktigare för oss socialdemokrater att arbeta mot. Intervjun med Holm handlar (såvitt jag kan förstå) om SKLs rapport från i våras om läget i vården (Dagens Medicin beskrev rapporten bra då). Alltså i sak inget nytt. Vilket ju gör det ännu värre: vi vet ju att klassklyftor och andra orättvisor i samhället spelar roll när en person söker vård (liksom det spelar roll i exempelvis skolan). Och det borde vi också prata om. Och göra något åt. Socialstyrelsen pekar på att skillnaderna kan krympas genom aktivt förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Jag hoppas att någon s-landstingspolitiker passar på att agera och uttala sig nu när rapportern om ojämlikheten fått ny uppmärksamhet. Förra gången såg jag, dessvärre, inte tillräckligt många s-politiker ute i den frågan (själv skrev jag inte heller något). Däremot skrev exempelvis moderaten Kent Persson om att ”orättvisorna i vården oacceptabla”. Och det har han ju rätt i. Men även det borde väl sporra oss socialdemokrater att ge oss in i den debatten? För faktum är ju att Kent Perssons parti bidrar till ökade klyftor – och även till ökad ojämlikhet i hälsa (vilket moderaterna skulle upptäcka om de läste på lite i frågan om ohälsa och ojämlikhet). Att låta människor vara arbetslösa längre, att minska deras ersättningar, att låta människor drabbas av nedskärningar i ersättningssystemen (exempelvis sjukförsäkringen och pensionerna) och så vidare ökar ju ojämlikheten.

Jag tror säkert att både Kent Persson och andra moderater vill förbättra vården, men de tycker samtidigt att det är okej att de som har det gott ställt köper sig före kön och när de fått chansen att genomdriva sitt systemskifte så försämras vården i områden med sociala problem medan vården blir bättre i ”rika områden”. Stockholm är ett lysande – och tragiskt – exempel.

För att ta ett exempel: När Filippa Reinfeldt (moderaternas ”tyngsta” vårdpolitiker) får den enkla frågan: ”Ska rika och friska barn få bättre vård än andra?” vägrar hon svara på frågan. Hon vägrar också svara på frågan: “Tycker du att människor ska teckna privata vårdförsäkringar?”.

På frågan Filippa vägrar svara på har vi Socialdemokrater ett rakt och tydligt svar: ”Vård ska ges efter behov, inte efter hur tjock plånboken är”. Det känns i alla fall bra.

Kommentarer

Ghezali fri – vad säger Kent Persson?

Lämna en kommentar

När Mehdi Ghezali för en dryg månad sedan greps i Pakistan var en del snabba att döma. För inte kan man väl vara oskyldig om man är muslim och är i Pakistan på resa, typ. Nu har Ghezali och de andra svenskarna släppts. Efter hårda förhör (inte orimligt att gissa på tortyrliknande behandling) har alltså de pakistanska myndigheterna ansett att det inte finns skäl att hålla dem inspärrade längre, inte ens tuffa förhör tycks räcka till åtal. Jag vet inget om de gripna svenskarnas skuld. Inte heller vet jag om Ghezali är oskyldig nu, eller tidigare. Det enda jag vet är att alla har rätt att få sin sak prövad innan de är dömda, och därför tycker inte jag att misstankar räcker för att döma någon – inte ens i den offentliga debatten. Så frågan är vad säger moderaten Kent Persson denna gång? Förra gången skrev han ”Men många, liksom jag, funderar på var han verkligen oskyldig förra gången? Visst kan slumpen falla sig så att en oskyldig blir gripen en gång, men knappast två.” Om Kent Persson är riktigt logisk så borde han väl nu skriva: ”Visst kan slumpen falla sig så att en skyldig frias en gång, men knappast två.” Eller? Själv har jag ingen aning: jag tycker nämligen att det är ganska klokt att det hålls ordentliga rättegångar, i vanliga domstolar, innan folk döms.

Kommentarer

Övertoner förändrar inte fakta: (m) vill ha sänkta löner

5 kommentarer

Expressen skriver idag om regeringens ”hemliga plan” om att sänka lönerna. Planen var visserligen inte så hemlig, men innehållet är likväl tydligt: Anders Borgs statssekreterare Per Jansson listar i en Powerpoint-presentation ”fördelarna med regeringens jobbskatteavdrag”. Enligt Expressen lyder ett av argumenten: ”Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen”.

För den som undrar är reservationslönen den lägsta lön som en arbetslös kan tänka sig att acceptera ett jobb för. När reservationslönen sjunker innebär det kort sagt att lönerna pressas neråt. Punkt. Slut.

Men nu darrar givetvis de ”nya moderaterna”. ”Attans”, säger partistrategerna (m), ”nu börjar media berätta om den politik vi för. Var ska detta sluta?” Och sanningen är självklart att om media fortsätter rapportera så kommer svenska folket se vad målet för den moderata politiken är: att sänka de lägsta lönerna (en verklig valvinnare, särskilt i kombination med de höjda hyror, som en Örebro-moderat så sent som i onsdags efterlyste i Örebro). För att förhindra det där så tar nu propaganda(m)inisteriet i så de spricker: Örebro-moderaten Kent Persson skriver ”Kvack, kvack, avliva tidningsankan innan det blir pinsamt”. ”Krohniskt” skriver ”det är vänstern som vill sänka lönerna”. Henrik Elamson skriver (på min Facebook-sida): ”Har man bläddrat lite i Nek A, Makro förstår man hur det hänger ihop. Tidningsanka skulle någon bildad person kunna kalla detta…..”. ”Apelsineld” låtsas försöka vara tålmodig pedagog i sitt inlägg ”så tar vi det här med lönerna”.

Men övertonerna förändrar inte fakta: Moderaterna vill ha sänkta löner för dem som tjänar minst. Att, som de moderata propagandisterna, påstå att det inte spelar någon roll vad lönen är – att det viktiga är vad man har kvar efter skatt är att spela dum. Alla ersättningssystem baseras på lönen – inte på vad man får i plånboken. Därmed är lönenivån viktig för pensioner, a-kassa, föräldraförsäkring och alla andra ersättningar som moderaterna sänkt eller vill sänka. Erik Laakso förklarar det här på ett bra sätt här.

Kort sagt så är det ju så att arbetslöshetsförsäkringen (till exempel) räknas på bruttolönen vilket gör att sänkta löner leder till sänkt ersättning vilket leder till sänkt lön. Vilket också är själva syftet med moderaternas politik. Apelsineld” är den som är tydligast i sin syn på detta. Så här skriver han: ”Bakom oviljan att riva ner sådana strukturella hinder finns en obefogad rädsla för att förekomsten av lågt avlönade arbeten kommer att pressa ner hela lönebilden. Jag noterar att Erik Laakso återigen citerar det välvilliga men helt verklighetsfrånvända ’Fackliga löftet'”

Eftersom moderaterna tycker att det är ett problem att det finns för få lågt avlönade arbeten, och vill skapa en större låglönesektor; varför säger de inte det istället? Ja, vad tror du?

Kritiken mot att Expressen kallar planen ”hemlig” har dock en poäng. Det är ju inte hemligt bara för att så få uppmärksammat det. Jan Zetterqvist citerar en intervju med Fredrik Reinfeldt i Ekot 2006-08-15:
”Reportern: Sedan vill ni sänka ersättningen som man får från a-kassan ifall man blir arbetslös och din chefekonom Anders Borg har sagt att så småningom värker sänkta ersättningsnivåer igenom systemet och det blir nya jobb eftersom lönebildningen påverkas vilket leder till lägre löner. Det är ju väldigt många olika faktorer som kommer att leda till lägre löner. Hur låga kommer de att bli tror du?
Fredrik Reinfeldt: Återigen vi sänker inte löner i Sverige. Då får man möjligen diskutera med Anders Borg hur han tänkte.
Reportern: Effekten blir ju ändå sänkta löner.
Fredrik Reinfeldt: Nej, vi sänker inte löner i Sverige utan det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt.”

Vad Reinfeldt menar när han säger ”det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt” är, uttryckt med enklare ord: det är bättre med lägre löner.

Det fackliga löftet lyder så här: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupaste insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!”

En för alla, alla för en eller ”verklighetsfrånvänt citat”? Jo, det beror ju på vilka politiska åsikter du har.

Kommentarer

Sent ska syndaren vakna

1 kommentar

[REV] Idag kovände regeringen. Igen. Storstilat ska nu kommuner och landsting få ökade statsbidrag efter att regeringen i många år skurit ner. Och självklart kovänder de borgerliga Örebro-politikerna: nu hyllar de regeringens kloka agerande”. Det hade varit bättre om de framfört de åsikterna tidigare, då hade en del av krisen kunnat avvärjas. Regeringens satsning är för lite och för sent. Så här sa några borgerliga politiker i Örebro tidigare:

”Enligt Örebros kommunalråd Staffan Werme (FP) ska man inte överskatta betydelsen av ett höjt statsbidrag.” …”Han säger också att det går att spara på exempelvis skolan utan att försämra kvaliteten, eftersom elevkullarna minskar i hela landet.” (NA 090319)

”Nu handlar det dock om att hålla i hatten när snålblåsten fortsättar. Ekonomin i stat, kommuner och landsting måste vara i balans, det är ingen lösning att ha stora underskott i offentliga finanser.” (Kent Persson, m, försvarar regeringen för att de inte återställer/höjer statsbidragen).

Dagen efter, när jag ser kommentarerna i NA, inser jag att jag måste be om ursäkt. Staffan Werme vänder inte alls: ”Vi hade klarat oss ändå”, säger han till NA. Även om jag verkligen ifrågasätter hans resonemang, så måste jag medge att han i alla fall är konsekvent. Han vill verkligen inte få hjälp – han vill inte slippa göra nedskärningar. Eller som signaturen ”Bratwurst” skriver i NAs kommentarsfält: ”Vi klarar oss ändå … ganska roligt uttryckt med en skola som saknar många miljoner för att kunna bedriva en bra verksamhet … med en äldrevård som saknar ännu fler miljoner för att kunna ta hand om de gamla.. ” Jag håller med Bratwurst, jag håller inte med Werme.