Etikettarkiv: järnväg

Helhetsgrepp för ett centralt område i ett växande Örebro

Örebro växer och vi behöver både förtäta inne i stadskärnan och bygga ut större sammanhängande områden (fortfarande nära tätorten). Vi planerar för de nya stora stadsdelarna och när vi om några år börjar sälja mark för byggande av Södra Ladugårdsängen och andra stora stadsdelar kommer det förhoppningsvis innebära att vi tar viktiga steg i riktning mot verkligt hållbara stadsdelar. De stora nya stadsdelarna behövs verkligen i ett Örebro som växer med cirka 1800 invånare per år (år 2018/2019 är vi 150 000 örebroare).

Men det enklaste sättet att bygga en hållbar stad är att förtäta i den befintliga stadskärnan. Därför är det stora projektet som går under namnet ”Pulsådern i den hållbara staden – från Svampen till Gustavsvik” så viktigt. Vi räknar med att kunna skapa 500 000 kvadratmeter byggrätt i området, vilket motsvarar cirka 6000 bostäder eller cirka 20 000 kontorsarbetsplatser. I den arkitekttävling som vi genomfört fick vi in många spännande idéer, illustrationen nedan visar ett idéförslag på det framtida resecentrum:

Idag beslutade Programnämnd Samhällsbyggnad att skicka ut den fördjupade översiktsplanen för järnvägsområdet mellan Svampen och Gustavsvik på samråd. Fram till januari hoppas vi att örebroarna, fastighetsägare, organisationer och andra skickar in synpunkter om detta dokument – för de vägval vi gör i detta område inom kommande år kommer att forma framtidens Örebro. (Vill du se mer spännande bilder, ladda ner den presentation som jag, Hannah Ljung (c) och Behcet Barsom (kd) gjorde på pressträffen om projektet).

Ambitionerna med ”Pulsåders-projektet” är höga:

  1. Det handlar om att skapa ett mer attraktivt och effektivt resecentrum, som gör det möjligt att öka andelen som åker buss eller tåg.
  2. Vi ska skapa en större stadskärna (som börjar vid Svampen respektive vid Gustavsvik/Södra infarten).
  3. Vi ska göra entréerna till Örebro mer välkomnande.
  4. Vi ska öka byggandet – skapa mer mark för byggande av kontor, verksamhet och bostäder.

Vi gör några andra viktiga ställningstaganden:

  1. Resecentrum ska vara kvar på nuvarande plats och utvecklas.
  2. Södra station ska vara kvar (även om det i framtiden troligen huvudsakligen kommer att vara som regionaltågstation).
  3. Järnvägen blir kvar i nuvarande läge –  inte i tunnel eller på bro (tunnel kostar cirka 4 miljarder, och vi kommer att få in en bråkdel av det på markförsäljning)
  4. Vi ska bygga nytt längs järnvägen.
  5. Östra Bangatan grävs inte ner men blir stadsgata och därmed kopplas resecentrum närmare till city, samtidigt som barriäreffekten mellan öster och väster minskas.
  6. Vi vill skapa gång och cykelstråk längs Östra Bangatan samt på väster sida av järnvägen (idag finns ingen naturlig förbindelse mellan Södra station och resecentrum och att ta sig från södra delen av city till resecentrum med cykel eller till fots är rätt krångligt).
  7. Vi ska bevara parkerna.

När vi nu går in i nästa steg i dialogen med örebroarna om detta jätte-projekt är det värt att påminna om att upplägget och ambitionerna med projektet hänger ihop med vem som leder kommunen. När projektet startades kritiserades det från några av oppositionspartierna (som också röstade nej till det) och senare har det hånats för att vara bortkastade pengar. Folkpartiet har till exempel påstått att vi slösar pengar på att utreda självklarheter i och med att vi utredde frågan om järnvägens höjdläge – detta trots att det i den gällande översiktsplanen (från 2010, då folkpartiet ledde kommunen…) står följande: ”Nedgrävning, överdäckning eller upphöjning av järnvägen ska därför utredas.” Vilket vi alltså gjorde nu – huvudsakligen av ett skäl: osäkerheten om järnvägens framtida höjdläge hindrade byggande längs järnvägsstråket genom stadskärnan. Så länge frågan om järnvägens höjdläge inte var avgjord kunde inga detaljplaner kring området närmast järnvägen tas fram och utvecklingen stannade i stadskärnan. Men sådana detaljer har ju inte Folkpartiet i Örebro brytt sig om tidigare, så varför skulle de göra det nu…

Många kommer lystet kasta sig över skisser och illustrationer (precis som jag gjorde…) men ännu viktigare är egentligen att tycka till om i vilken ordning förändringarna bör ske. Att vi inom några år ska ha ett nytt effektivt resecentrum som rymmer både ökad tågtrafik och busstrafik är kanske det allra viktigaste och mest brådskande (ambitionen är ett nytt resecentrum år 2017), men det finns gott om andra förslag som också bör göras. Men allt kan inte göras samtidigt, det krävs tuffa prioriteringar mellan alla dessa önskvärda förändringar. Av alla förslag på bilden nedan bör en prioriteringslista skapas; där en del kan göras de närmaste 5 åren och övrigt får göras de tio åren därefter. Vad vill du prioritera?

 

 

 

 

 

Järnvägens framtid: ”Ickebeslut” eller ett av de viktigaste besluten på länge?

Jag har verkligen inte bloggat tillräckligt på senare tid. Ett tecken på det är att jag inte skrivit en enda rad om ett av de mest avgörande beslut som Kommunfullmäktige fattat på många många år…

Kommunfullmäktige i förra veckan beslutade nämligen att slutligen avgöra frågan om järnvägens läge genom Örebro: och järnvägen kommer inte att grävas ner.

Därmed kan vi sätta ordentlig fart med förändringarna längs med järnvägen. Nu kan vi släppa fram byggande ända fram till järnvägen (nästan: det krävs fortfarande ett lite väl tilltaget säkerhetsavstånd samt beredskap för framtida ytterligare spår). Det innebär att planerna för den gamla postterminaltomten nu kan genomföras, att vi kan detaljstudera byggande runt södra stationen och på andra platser längs järnvägen där byggnader skulle minska barriäreffekten mellan väster och öster och bidra till att Örebro växer i city (som är det mest klimatsmarta sättet för en stad att växa).

Skälen till beslutet att låta järnvägen ligga kvar i ytläge är flera, men helt avgörande är kostnaden. Nedgrävning av järnvägen skulle kosta minst 4 miljarder, eller drygt 100 miljoner per år (förmodligen mycket mer). Dessutom försvåras framtida utbyggnad så att det blir svårt att få plats med fler järnvägsspår när tågtrafiken ökar på grund av ökande befolkning och för att fler väljer tåg före flyg och bil.

En del har hävdat att förslaget inte är tillräckligt utrett. I NA menade en skribent att det i framtiden sannolikt kommer ”ett förbud mot farligt gods på järnväg genom stadsbebyggelse”. Örebro kommun skulle hellre se att godstrafiken gick på en ny järnväg utanför tätorten, men inte mycket tyder på att det kommer att ske inom de närmaste 10-20 åren. Istället kommer allt fokus vara på att få dagens järnväg upprustad, och kompletterad med ny järnväg för persontrafik. I diskussionen om järnvägen genom Örebro har vi självklart en tät dialog med Trafikverket, som instämmer i att ytläget är det lämpligaste.

Andra (till exempel Kommunstyrelsens före detta ordförande, Staffan Werme, fp) har hävdat att Kommunfullmäktige fattade ett icke-beslut. Att vi ju ändå inte ändrade något. Det är ett inte så lite fräckt påstående när det kommer från politiker som tidigare varit ansvariga för styrningen av Örebro kommun. Sanningen är ju nämligen att den förra kommunledningen (ledd av Werme) argumenterade en hel del för en nedgrävning. De argumenterade så mycket om detta att många blivit osäkra på vad som kunde göras kring järnvägen.

Det vi gjort är att vi – för första gången någonsin – utrett frågan. Trots att frågan om nedgrävning diskuterats i kanske 40-50 år så har ingen tagit reda på vad det skulle kosta och innebära. Därför är jag otroligt stolt över att Örebro kommun nu utrett och fattat beslut, och att vi gjort det i en öppen process där örebroarna kan ta del av alla underlag.

Säkert finns mer man kunde studerat, men underlag för beslutet är omfattande. Läs alla underlagen här

Det finns en bred politisk enighet om detta beslut, det enda några ifrågasatt är alltså varför vi överhuvudtaget utredde frågan. Jag tycker dock att det är bra att vi gjort det: nu kan vi fatta detta avgörande beslut utan att i framtiden behöva fundera på om vi verkligen visste vad vi gjorde.

Och apropå frågor som ställts och felaktigheter som sprids (av Werme med flera):

  • Jag har aldrig varit drivande till att gräva ner järnvägen (tvärtom), frågan drevs av den tidigare majoriteten och skapade osäkerhet när det gäller nybyggen nära järnvägen. Därför beslutade vi oss för att frågan skulle avgöras – en gång för alla.
  • Utredningen har kostat kommunen totalt ca 1,4 miljoner, varav 1,2 miljoner är arbetstid för kommunens tjänstemän. Detta är redovisat och finns med vid beslut.
  • Vi kommer att jobba mer aktivt för att skapa ett nytt godsspår utanför stadskärnan, men järnvägen (för persontrafik) vill vi ha kvar igenom staden – det gör att fler kan åka tåg och det vill vi. Om några år hoppas vi ha en länspendel Nora-Laxå (med stopp i Hovsta, Örebro central, Södra station) och då kan fler lämna bilen hemma när de ska åka till jobbet.
  • Självklart ska vi fortsätta arbeta för Nobelbanan och en snabb järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo (under 3 timmar är möjligt på kort sikt, ännu snabbare med ny järnväg över Karlskoga).
  • Om vi har 100 miljoner per år (eller 730 kronor/invånare/år) så satsar jag hellre det på nya hus, bättre skola, trygg vård eller utbyggd förskola. Som det ser ut nu skulle en nedgrävning leda till att de flesta ”nya skattekronor” som vi får på grund av att Örebro växer skulle gå till nedgrävningen.
  • Jag tror att en nedgrävning av Östra Bangatan är mycket mer intressant än en nedgrävning av järnvägen. Det skulle minska ”barriäreffekten” mer än nedgrävd järnväg. Men även det är dyrt…
  • En nedgrävning av järnvägen gör det mycket svårt att utöka spårkapaciteten genom Örebro. Det är ett av skälen till att Trafikverket svarat NEJ på frågan om vi bör gräva ner.
  • Godstrafiken har inte utretts särskilt, men ingår i helhetsbedömningen. Vi skulle helst se att godstrafiken gick utanför staden, men i dagsläget är staten inte intresserad av att vara med och betala det. Den dagen godstrafiken går utanför staden minskar för övrigt behovet av att gräva ner järnvägen eftersom mycket buller försvinner då.

Med tanke på de olika uppfattningar som finns, och alla de frågor som ställts kring detta, tycker jag att det är bra att Örebro kommun – för första gången – utrett det som diskuterats i kanske 40-50 år. Hade det varit bättre att fatta beslut utan utredning?

Jag är stolt över att jag varit en del i detta historiska beslut. Nu återstår det viktiga: att ta konsekvenserna av beslutet och fortsätta bygga ihop Örebro: att minska barriären mellan väster och öster, att skapa utrymme för fler boende och fler företag, att skapa bra förutsättningar för tågtrafiken i framtiden (nytt resecentrum!) och så vidare. Resan har bara börjat, men beslutet om järnvägens höjdläge var en förutsättning för att vi ens skulle kunna lämna perrongen.

Klarar tågtrafiken vintern?

Ägnade förmiddagen idag åt ett ”avstämningsmöte” som SJ och Trafikverket bjudit in kommunerna i Mälardalen till. Eftersom jag bestämde mig för att åka tåg (det går – oftast – att jobba på tåget, det går inte i bilen) så inleddes förmiddagen 6.56 i Örebro, trots att mötet började först 9.30. Det går dock inga tåg efter 6.56 från Örebro som är i Eskilstuna före 9.30. Så bil hade kanske varit mer rationellt, vilket väl belyser en del av tågtrafikens problem…

Trafikverket och SJ presenterade sina analyser, hur arbetet går till (att det krävs jättelååång framförhållning för spårarbete till exempel). Och de framhöll det grundläggande problemet: vi kör mycket mer tågtrafik på de spår som för väldigt länge sedan byggdes för väldigt lite tågtrafik. Och de har rätt: staten har satsat alldeles för lite på järnvägen under mycket lång tid. Att Reinfeldt-regeringen är särdeles usel på att satsa på infrastrukturen i landet (drabbar järnvägen hårdast) gör inte detta bättre, men en hel del skuld ska också falla på tidigare socialdemokratiska regeringar.

SJ och Trafikverket beskrev situationen som att deras medarbetare nu förstår att ”det handlar om deras jobb”. Kriskänslan är spridd och de åtgärder som de gör i år är rejäla (menar de själva) och bör komma tillrätta med en hel del av de problem som varit de senaste två vintrarna.

Några punkter i korthet:

  • Förbättrad kapacitet och bättre planering för att hålla spåren rena: extra snöskottare, allmänt högre beredskap från 1 november.
  • Satsning på bättre trafikinformation: fler monitorer med information, ”spejare” som berättar vad man faktiskt uppfattar på perrongen (hör man högtalarna mm), fler plattformsskyltar, bättre prognoser, automatiska högtalarutrop.
  • SJ inför en särskild vintertidtabell med färre trafiksatta tåg främst på långa och medellånga sträckor för att ha fler tåg i reserv. Normalt rullar 34-35 av de 42 dubbeldäckarna, under vintern ställs ytterligare 5 av dessa i reserv. Syftet är att ha tåg att sätta in vid fel och problem. Och det ska inte betyda ytterligare indragna avgångar i Mälardalen på pendlartid (in till sthlm på morgonen, ut från sthlm på em), det är långa sträckor som tas bort. Detta ska också underlätta perioden efter vintern, då tågen varit trasiga tidigare år (som en följd av vintern).
  • Utökad verkstadskapacitet (mer reparationer på helger och nätter), bättre planering av underhåll, utökade lager av material/reservdelar.Bättre kapacitet för avisning, och för att förebygga istäckning (ungefär som flygplanen gör). Det är rätt viktigt: ett X2000 kan ha 20 ton is med sig, varav mycket lossnar i växlar och på spårområden.
  • Teknikförbättringar: förstärka och göra tågen mer krocktåliga (moderna tåg håller till exempel inte för en älgkrock, de gamla gör det). Förbättring av reparationsmetoder, bättre krocktålighet, säkra dörrsystem och toalettsystem. Dessutom påbörjas upprustning av X12 (motorvagnarna som går Arboga-Eskilstuna).
  • Förstärkt trafikledning, och förstärkning av service och beredskap både på stationer och kundtjänst. Bättre trafikinfo bland annat genom en app till smartphones där man kan bevaka ”sin sträcka” (info om förseningar via sms finns redan idag.
  • Tydliga besked om hur stor förseningen beräknas bli istället för att flytta fram avgångstiden några minuter i taget.

SJ och Trafikverket bedömer att dessa åtgärder bör göra situationen bättre under kommande vinter. Och vi intygade alla att vi hoppas att de har rätt. För vi ser ju vad som händer nu när förtroendet för tågtrafiken är på så låg nivå: folk tar bilen istället, folk byter jobb om de kan för att slippa pendla, folk flyttar till storstäderna istället för att pendla till jobb i storstäderna. Allt det där påverkar självklart förutsättningarna för Örebro och andra kommuner i Mälardalen, liksom i andra delar av landet. Dessutom försvårar det arbetet för att ta ansvar för miljön och klimatet. Och slutligen påverkar det en massa örebroare och andra som inte får sina liv att gå ihop.

Vi kommunföreträdare som var där var olika optimistiska till att förändringarna kommer att ge resultat men vi var helt eniga om hur viktigt detta är. Tågtrafiken måste kämpa tillbaka förtroendet från stora grupper medborgare. Låt oss hoppas att åtgärderna gör att tågtrafiken klarar kommande vinter bättre. För så där jättemycket mer förtroendekapital har inte SJ/Trafikverket råd att förlora.