Idag ägnade vi en heldag åt diskussioner om hur äldrevården ska utvecklas i Örebro. Eller rättare: idag ägnade vi oss bitvis åt att, politiker och verksamhetsföreträdare tillsammans, prata om hur Örebro kan bli bättre att leva i för äldre. Men eftersom Örebro kommun av oklara anledningar bestämt sig för att allt måste mätas och att allt viktigt måste stå med i budgetdokumentet (har bloggat om det förr…) så kom rätt stor del av diskussionen att handla om vilken färg det ska vara på plupparna (röd, gul eller grön?) och om vilka ”riktvärden” som ska gälla på cirka 110 områden: är vi nöjda om 80% är nöjda med maten? Är vi nöjda om 80% är nöjda med bemötandet? Är vi nöjda med att varannan är nöjd med hur ofta de får komma ut från vårdboendet?

Dagen hade blivit så oändligt mycket bättre om vi pratat mer om maten, bemötandet och promenaderna. Om vi gjort det skulle jag ha lämnat konferenslokalen med mer kraft. Nu innebar dagen ett enormt energiläckage: är det någon som tror att undersköterskan, arbetsterapeuten eller sjuksköterskan läser igenom 110 ”riktvärden” och försöker översätta det till sin egen verksamhet?

Egentligen tror jag att jag skulle kunna nöja mig med ett enda mål: ”att all verksamhet i Örebro kommun ska arbeta med någon typ av förbättringsarbete (till exempel genombrottsmetoden), som all personal deltar i”. Då kunde personalen faktiskt få ta fram vad de vill uppnå, hur de ska göra det och utvärdera hur det gick.

Ska man prata mer om kvalitet så får man prata mindre om något annat; till exempel kan man ju låta bli att prata så mycket om färgade pluppar och ”riktvärden”. Att ”leda” en verksamhet är faktiskt inte samma sak som att mäta resultat i olika typer av undersökningar. Men att någon sådan omsvängning skulle ske under nuvarande högermajoritet, är ju rätt osannolikt. Det där med att leda och styra är ju inte riktigt deras grej. Det är tråkigt, och det är dyrt för skattebetalarna.