Idag på eftermiddagen träffade jag några av dem på Tekniska Förvaltningen som ansvarar för snöröjningen i Örebro kommun. Jag hade bett att få träffa dem för att få höra deras bild av hur vi sköter snöröjningen i Örebro (jag har redan fått höra många örebroares bild via mail, via telefon och via Facebook).

Det var ett nyttigt möte. Att de ansvariga titt som tätt känner sig orättvist påhoppade för brister i snöröjningen kan jag förstå (och jag var tydlig med att om jag bidragit till det så ber jag om ursäkt) – kritiken bör ju nämligen riktas mot oss som är politiskt ansvariga för de ambitioner som snöröjarna följer. Det är inte den enskilde plogföraren som bestämmer när de ska ploga en gata, det är inte den ansvarige tjänstemannen som bestämmer när de ska ringa in snöröjningsorganisationen och det är inte den som svarar i kundtjänst som är ansvarig för att den eller den gatan inte är tillräckligt bra röjd. Ansvaret ligger på oss politiker som fastställt riktlinjerna för snöröjningen. Det där har jag skrivit om tidigare (jag har försökt att konsekvent påpeka detta hela tiden).

Det var också ett glädjande möte eftersom det finns goda förutsättningar att göra Örebro mer framkomligt nästa vinter – även om den blir lika snörik som i år. Mycket har gjorts: man har prioriterat centrum hårdare, prövat att vara riktigt flitiga runt två äldreboenden, man har prövat att samla snöhögar i vissa hörn, att bara lägga snön på ena sidan gatan och en massa annat. Bara dessa extrasatsningar inför denna vinter kostade 2,5 miljon.

Men jag tror att vi ska höja ambitionerna ännu mer, och tjänstemännen har ingen annan uppfattning (har de nog inte haft tidigare heller, det är ju inte de som fattat besluten…). De har tittat på Linköpings riktlinjer, som är mer ambitiösa, särskilt vad gäller cykelvägar. I Örebro röjer vi cykelhuvudleder vid 3-5 cm snö, i Linköping röjer de vid 1cm. I Örebro röjer vi andra cykelbanor vid 5-7 cm snö, i Linköping vid 3cm. Dyrare? Ja, självklart. Men vill vi vara en cykelstad där man inte är tvungen att hänga in cykeln på vintern så måste vi göra det möjligt att ta sig fram. Inte överallt – men vi ska vara tydliga med vilka cykelleder som röjs ordentligt så att cyklisterna kan välja de vägarna till jobb/skola/aktiviteter.

När det gäller felanmälningar och inrapportering av brister pågår ett ambitiöst jobb och jag hoppas att detta arbete, kombinerat med extra informationsinsatser, kan göra att örebroarna till nästa vinter känner att de bättre vet vad de kan förvänta sig på olika vägar/leder och i olika områden. Och att man ser om någon redan rapporterat in en brist eller ett fel, så man kan lägga sin tid på något annat.

Några viktiga punkter jag tar med mig från mötet och i den fortsatta diskussionen:

• Vi är överens om att prioritera cyklar och fotgängare – det gäller bara att fatta beslut om ambitionsnivån (och självklart att sedan följa upp om besluten ger effekt).
• Fastighetsägarna är avgörande för hur framkomligt Örebro är, eftersom trottoarer och de flesta gångstråk faktiskt är deras ansvar. Men kommunen borde erbjuda den tjänsten (det har jag skrivit om tidigare) och vi borde påminna och informera mer om det ansvaret, likväl som vi borde informera mer om vilka riktlinjer vi har för snöröjningen och vad man har rätt att förvänta sig. Eftersom alla fastighetsägare får en räkning från Örebro kommun varje månad borde den informationen inte vara så svår att fixa; kompletterat med informationsblad till flerfamiljshus så kan vi i stort sett nå alla örebroare med den informationen flera gånger varje vinter. Vilket jag tror är bra: ju bättre information man har, ju bättre koll får man – och ju större känsla av kontroll får den enskilde. Och människor som har kontroll över läget upplever att man visar dem respekt – och de blir mer nöjda med servicen.
• Vi måste fortsätta prioritera äldreboenden och andra verksamheter där vi vet att behoven av bra snöröjning är särskilt stora. Sannolikt borde det även gälla i anslutning till skolor och förskolor också (precis som sker i bland annat Karlstad).
• Ett mer tillgängligt Örebro handlar om en helhet, det tjatar jag om hela tiden. Ett tydligt exempel, som kom upp på mötet idag, är att när vi planerar gång/cykelbanor så måste vi också fundera på hur snöröjningen av dem ska gå till. Om vi väljer att skapa en cykelväg genom en enkel avgränsning av en gata (som på Skolgatan) så får vi problem med snöröjningen och då måste vi också ta ansvar för att skapa lösningar för detta. Och om vi tillåter parkering på gatorna blir snöröjningen svårare – ska vi då frakta bort bilar längre (i Stockholm fraktar de bort till särskilda uppställningsplatser)? Ska vi oftare införa tillfälliga p-förbud på vintern? Sådana val måste vi örebroare fundera över. Vi som förtroendevalda politiker kommer att fatta besluten, men de förutsätter en dialog med så många örebroare som möjligt.

Nåväl. När Programnämnd Samhällsbyggnad sammanträder 1 februari kommer vi att få en ordentlig föredragning av ansvariga tjänstemän. Sedan är det upp till oss som förtroendevalda att fatta beslut om riktlinjer och vilka ambitioner vi ska ha. Jag hoppas att ett sådant beslut kan fattas medan vi fortfarande minns årets vinter men innan planeringen för nästa år måste börja (sannolikt i mars). Jag lär återkomma i frågan…