Etikettarkiv: demokrati

Kritik är sunt, men ska jag verkligen vänja mig vid personangrepp?

Jag har full respekt för de som, av olika skäl, är oroliga för att skidåkningen i Storstenhöjden (och övriga Kilsbergen) är hotad. Jag vill också säkra skidåkningen. Jag har också full respekt för alla som vill att beslut ska gå rätt till: jag håller med om det.

När demonstranter samlas på Stortorget så går jag därför, tillsammans med Hannah Ljung (c) och Behcet Barsom (kd), ut för att möta och prata med dem som är oroliga eller har frågor. Därför försöker jag också både besvara de mail jag får och svarar på frågor på den Facebooksida med rubriken ”Rädda Storstenshöjden” som skapats (att den sidan skapats av en folkpartipolitiker och att folkpartiets anställda använder sidan som en kampanjplats bortser jag ifrån).

Men jag ska ärligt säga att jag inte mådde särskilt bra av det där. Jag mådde inte heller särskilt bra av att läsa diskussionerna om vilka ramsor man skulle använda eller vilka plakat man skulle göra.

Det är inte det att jag inte tål kritik. Tro mig, att ta emot kritik med gott humör får man vänja sig vid som ledande politiker. Och kritik är ju sunt, liksom politisk debatt och öppenhet. Men jag hoppas att jag aldrig vänjer mig vid personangrepp. Jag hoppas att det aldrig blir normalt med demonisering av personer som tycker annorlunda. Och jag hoppas att det aldrig blir okej att oppositionspolitiker på ett närmast besatt sätt jagar ett ansvarigt kommunalråd, som person.

Och det är där någonstans frågorna uppstår: Är det värt det? Måste man avskärma sig och sluta bry sig för att stå ut som ledande politiker? Är det någon som vill ha sådana förtroendevalda?

Och det är då man har svårt att undvika frågorna om vissa av oppositionspolitikernas roll:
– Några av arrangörerna kallade till demonstration på ”Tahir-torget”/Stortorget och hade sedan slagord/plakat om bristande demokrati och ramsor mot mig som person. Känns den jämförelsen smaklig?
– Flera ramsor handlade om att jag ska börja tänka, att jag behöver en demokratikurs, att jag (personligen) förstör skidbackar. Är den typen av personangrepp okej för oppositionen?

Jag vet att den där typen av personangrepp inte är representativa för de örebroare som oroar sig för skidåkningens framtid. Jag vet att de flesta av dem som är med i Facebookgruppen ”Rädda Storstenshöjden” eller som mötte upp på Stortorget inte står bakom personangrepp och övertoner. Jag vet det. Men det kändes inte bra för det.

PS
Och när det gäller sakfrågan konstaterar jag att vårt viktigaste ansvar är att förvalta skattepengarna och se till så att vi får mesta (och bästa) möjliga verksamheter för dessa pengar. Därför står vi upp för Örebro kommuns ståndpunkter i detta – vi kan inte acceptera vilka affärsuppgörsler som helst. I övrigt upprepar jag några punkter som vi pratat om (och som jag skrivit på bloggen några gånger tidigare, till exempel här och här):

Skidåkningen säkrad
– Kommunen har investerat i en anläggning som gör det möjligt att pumpa ut vatten och skapa snö. Förutsättningarna för att bedriva skidverksamhet i backen har aldrig varit bättre än denna vinter.
– Arrendeavtal med Storstenshöjden i Örebro AB gäller fram till år 2020. Avtalet garanterar skidåkning och annan friluftsverksamhet.
– Kommunen ska inte driva backen. Försäljning av skidbacken ska bli av. Kommunen kommer att gå ut med en förfrågan så att fler aktörer kan anmäla intresse.
– Vi tar ansvar för skattebetalarnas pengar. Vi är inte beredda att sälja ut allmänhetens egendom till villkor som innebär ett oansvarigt hanterande av skattebetalarnas pengar.

Kort bakgrund:
Örebro kommun har sedan 2008 velat sälja skidanläggningen i Storstenshöjden till företaget Storstenshöjden i Örebro AB. Trots goda förutsättningar för skidåkning valde motparten att inte skriva under avtalet.
Örebro kommun har gjort många eftergifter i förhandlingarna men i några frågor kan inte kommunen sträcka sig längre. Några exempel:
– Längre avtalstid än 20 år är inte acceptabelt för kommunen (de 49 år som Storstenshöjden i Örebro AB föreslog i Nyttjanderättsavtalet är otänkbart).
– Om Örebro kommun ska ingå ett så långvarigt avtal om vattenförsörjning till skidanläggningen vill vi ha möjligheten att godkänna en ny part vid en eventuell försäljning. Det sa Storstenshöjden i Örebro AB nej till.

Mannen med guldbyxorna (90 miljoner mer? Oops!)

Många intressanta ärenden på Kommunfullmäktige idag, men i pengar räknat var inget större än fråga 8: ”Utökad borgen till Örebroporten Fastigheter AB för nybyggnad av bussdepå”. Och den frågan låter ju kanske inte så kul…

Och kul är den inte. Men allvarlig. Beslutet i Kommunfullmäktige var vi inte oense om – självklart ska det helägda kommunala fastighetsbolaget Örebroporten få borgen för lånet som krävs för att bygga den nya bussdepån. Vad som däremot är pinsamt är att borgen ges för en summa som det inte finns täckning för i några andra beslut. Det finns avsatt 80 miljoner för bygget, men i handlingen kring borgens-beslutet framgår att Örebroporten bedömer att ”investeringskostnaden för bussdepån uppgår till 170 mnkr” (miljoner kronor). Ooops. 170 miljoner kronor.

Då ställde vi frågan: vem har fattat beslut om det? Vem har lovat att betala hyran för en så stor investering? Och vi fick inga svar. Inga alls. Sanningen är nog att kommunledningen, än en gång, gett muntliga anvisningar till tjänstemännen att köra på. Att de återigen missat att fatta beslut på det sätt som lagen, reglementet eller demokratin kräver.

Häromdagen sa Staffan Werme att Örebro egentligen inte behövde mer pengar från staten. Idag visar det sig att kommunledningen inte har någon koll på varför bussdepån nu kostar cirka 90 miljoner mer (och att inga beslut verkar ha fattats). Det är rätt uppenbart att Örebro kommun är lyckligt lottade: det är inte alla kommuner som har så gott ställt att de inte behöver 100 miljoner. Inte många kan ”tappa bort” 90 miljoner kronor. Men om Örebro nu leds av män med guldbyxor – kunde de inte satsa några kronor på att, till exempel, rusta slitna skolor?