Det verkar som om Centerpartiet verkligen verkligen verkligen vill byta nisch. De vill slippa vara ett politiskt parti och istället bli en utomparlamentarisk rörelse (oklart med vilket syfte, men det kanske märks med tiden). Centern har lyckats göra sig av med sina tidigare kärntrupper (ibland kallas de där tidigare kärntrupperna för ”hörnlundarna” men deras förebild, Börje Hörnlund, har redan lämnat Centern).
De försvann när Centerpartiet, med hjälp av all världens pengar, såg till att förlora sin själ. Så långt lyckades alltså den utomparlamentariska strategin. Och nu har de trappat upp ansträngningarna. Det är min spaning.
Jag ska först av allt medge att jag kan ha fel: det kan vara så att Centerpartiet faktiskt inte vill åka ur riksdagen. Det kan också vara så att de slåss för sitt politiska liv. För det är klart att de också vet att de centerpartistiska kärnväljarna numera är klart färre än fyra procent, som Göran Eriksson skriver om i SvD . Och att slåss för sitt liv må få folk att reagera kraftfullt, men inte alltid så genomtänkt.
Men likväl står jag fast vid min spaning: Centern gör nog allt detta avsiktligt. Och eftersom en spaning ska innehålla tre exempel (enligt upplägg i Sveriges Radios Spanarna) kommer här mina tre exempel som visar varför Centerpartiet förmodligen redan i höst kommer att ramla ur riksdagen, byta partiledare och inleda en lång självkritisk ökenvandring:
- Det är riskabelt att försöka klara sig på en enda fråga, Centerpartiet försöker göra företagarfrågor till sin fråga men klarar inte granskningen särskilt bra. De har skapat mer krångel, höjt arbetsgivaravgiften och får underkänt av företagarorganisationer som brukar stödja Centerpartiet och den övriga högern (Alliansfritt Sverige illustrerar det lysande här). Och med tanke på att de samtidigt glömt bort eller svikit tidigare ståndpunkter om kärnkraften (förut mot, numera för), uranbrytning (tidigare mot, numera för), landsbygden och regionalpolitiken (brydde sig tidigare, numera ointresserade) så kan man ana vartåt det lutar.
- Extremt dålig koll på kandidater: som om hela tiden ber om uppmärksamhet. Och då syftar jag inte på den senaste stjärnan: riksdagskandidaten som tror att judarna är ansvariga för såväl andra världskriget som 11:e september-attackerna (han var tydligen väl känd för att vara konspirationsteoretiker och hysa rätt märkliga åsikter men i det här fallet handlar det nog om dålig research, även om man kan tycka att någon borde läst hans tidigare uttalanden innan han flyttades upp på listan). Den ambitiöse pressekreteraren på centerpartiets riksdagskansli, Jonas Pettersson, är klart mer signifikativ. Ni minns kanske honom: stjärnskottet som briljerade med att kalla Miljöpartiet för fascister, liknade SVT vid Gestapo och ”granskade” byggnadsarbetare som han anklagar för att vara lata. För Jonas Pettersson är rätt logisk, när man tänker efter:
- CUF doppar näsan i onyttigheter. Centerpartiet må vara ett av västvärldens rikaste partier, och ungdomsförbundet CUF har tydligen råd att satsa 3 miljoner kronor på helt vansinniga kampanjer. Men det lär inte hjälpa. Iklädda gröna näsor bevisar centerungdomarna att kunskaper, samhällsintresse och seriositet inte står så högt i kurs inom Centerpartiet längre: CUF bryr sig uppenbarligen mer om rubriker än om att presentera genomtänkt politik. Därför kör de sin kampanj på temat ”fuck facket”. Kampanjen är egentligen ett tillräckligt skäl till varför Centern inte borde klara riksdagsspärren, så den spaningen borde räcka. Alliansfritt Sverige kopplar kampanjen till den rara centerpartist som vill förbjuda svärord, Sjölander sågar innehållet som (om man vill vara snäll) tyder på att CUF missförstått det mesta (vill man vara elak så ligger det nära till hands att säga att de verkligen är pajaser – vilket en del tyder på).
När jag tänker på Centerpartiets partistrateger och de reklambyråer de uppenbarligen använder kommer jag att tänka på Pengabrorsans lysande tolkning, ”En pajas på timlön”, som handlar om tuffa villkor på arbetsmarknaden. Fast Moneybrother tar ställning mot tuffa villkor. CUF tar ställning för tuffare villkor. Moneybrother är populär. Det är inte CUF. De är de verkliga pajasarna på timlön.
