Jag tror inte att det var särskilt smart av Socialdemokraterna (och Vänsterpartiet) att tacka nej till kvällens debatt i Agenda. Men det är inte samma sak som att jag tycker att kritiken är felaktig. Tvärtom: jag tycker SVT beter sig som de värsta kvällstidningsmakare och jag tycker att S och V (och MP) har rätt i kritiken.

Men nu har det blivit en debatt om debatten – med Sverigedemokraterna (SD) som mediala vinnare. Och dessa dagar kanske Socialdemokratin hade behövt lite fokus på några vettiga politiska förslag, istället för korkade utspel om villkorade medborgarskap och avslöjanden om felaktiga hyresbidrag till partiledaren.

Men i sak tycker jag alltså att det är rimligt att tacka nej när SVT går regeringens ärenden (än en gång) när det gäller debatter. Det som händer när man på bild visar Ohly, Romson/Fridolin och Juholt på bild bredvid SDs Jimmie Åkesson är nämligen att man präglar vår hjärna. Vi kan låtsas att vi fattar beslut grundat på fakta, men det är bara för att vi lurar oss själva. I verkligheten är vi alla präglade av förutfattade meningar, bilder, ordkopplingar och annat. Och en bild på SD bredvid S, V och MP stärker den bild som Reinfeldt i alla sammanhang vill framföra: ”vi tar ansvar, men oppostionen – i S, V, MP och SD – är mot”.

I februari skrev jag en krönika i NA om det där: rubriken var ”Ingen vill ha fel (vår olydiga hjärna)” och jag skrev så här: ”’Jag visste det!”’tänker de flesta av oss nästan varje dag, när vi till exempel läser om ny forskning. Men i många fall handlar det om att vi låter bli att läsa det som pekar på att vi kan ha fel eller så bryr vi oss helt enkelt inte om de fakta och argument som talar mot det vi ”redan vet”. Det kallas för ”kognitiva fördomar” och är helt normalt. Att det är normalt gör det dock inte mindre problematiskt.”

Jag redogjorde för forskning på området och en studie som gjordes inför presidentvalet i USA 2004. Läs gärna mer i krönikan, som finns här, men i korthet kom forskarna – genom att studera deltagarnas hjärnor med magnetröntgen – fram till att de som kallade sig ”demokrater” gillade vad John Kerry sa, trots att de påhittade citaten som presenterades var orimliga. De som sa sig vara ”republikaner” gillade de påhittade citaten från George W Bush. Men alla reagerade på det orimliga i citaten från ”opolitiska” kändisar (Tom Hanks med flera) som också visades. Hjärnan reagerade mer eller mindre automatiskt – utan reflektion och överväganden. Hjärnan belönade sedan den automatiska reaktionen. Drew Westen beskriver det så här i boken ”The political brain”: ”Dessa belöningsfunktioner är i princip de som aktiveras när drogberoende får sin ’fix’” (min översättning).

SVT har – massor av gånger – accepterat när regeringen vägrat debattera och varje partiledardebatt föregås av massor av överväganden om allt från bordsplaceringar till talartid till utfrågare. Att SVTs ledning denna gång inte fattar bildsymboliken i att S, V och MP ska stå ”på samma sida” som SD är självklart orimligt (om de inte förstår symboliken borde de avgå allihop – då har de inget på ett bildmedium att göra). Självklart vet de vad de gör. Och det är det som är så allvarligt.

Staffan Dopping skriver klokt om debatten om debatten här.

Regeringen Reinfeldt vill framställa det som att de styr landet och att det finns fyra oppositionspartier i riksdagen. Sanningen är att regeringen Reinfeldt får stöd från SD i mer än 8 omröstningar av 10. I sak är de alltså helt beroende av SD. Det vet självklart SVT, men de bryr sig inte.

Att SVT inte bryr sig (för jag hoppas innerligt att de inte medvetet hjälper regeringen – ni vet parollen om ”fri television”?) är illa nog. Att de dessutom använder nyhetsinslag för att raljera över ställningstagandet som S och V gjort är än värre. Det var därför jag i fredags, efter att ha sett Aktuellts 21-sändning, skickade ett argt mail till Aktuell. Så här skrev jag på Facebook: ”Har just skickat ett väldigt argt mail till Aktuellt på Svt. Att S och V väljer att hoppa av debatten kan man ju skoja om, om man vill – men inte om man är en ”fri” nyhetsredaktion. Deras uppgift är rimligen att berätta om nyheter, inte att raljera och låta sverigedemokrater visa upp leksakshinkar i nyhetsinslag. Kunde jag säga upp prenumerationen skulle jag göra det, får sluta titta på Aktuellt istället.”

Aktuellt valde alltså dels att raljera över S och V, dels valde de att låta SD visa upp inköpta leksakshinkar (med vilka de ville visa på ”sandlådedebatt”). SVT gjorde sig till en nyttig idiot i det politiska spelet. Inte särskilt snyggt för en nyhetskanal som är oberoende av makten. Så även om jag alltså tycker att det var åtminstone en smula otaktiskt att tacka nej till debatten så blir jag topptunnor rasande på SVTs agerande.

Frågan handlar alltså inte om huruvida väljarna är kloka nog att veta att S och SD inte är kompisar; det handlar inte om att ”väljarna är dumma”. Väljarna är inte dumma och det handlar inte om fakta. Det handlar om bilder, sammanhang och refererenser som är nästan omöjliga att försvara sig mot eftersom de inte sker i medvetandet. Om alla beslut var grundade på fakta skulle detta vara något helt annat. Men så fungerar alltså inte vår hjärna. Det handlar inte om att vara klok eller dum, det handlar om hur allas våra hjärnor fungerar.