Lyssnade på Mona Sahlin i Almedalen igår och genom att listigt nog vänta ett dygn med att blogga missar jag alla mätningar som placerar Mona som etta i bloggosfären… Men likväl är hon etta. Mona alltså. Det är bara att instämma i vad Marit Bergman sa under sin konsert (som föregick Mona på scenen): ”Kul att vara här, vi har ju något att fira – att Sverige om ett år kommer att få sin första kvinnliga statsminister.”

Och Mona var bra. Kanske inte var något av hennes topp-fem-tal, men det är helt klart en taggad partiledare vi har. Började med att hylla demokrati-kämparna i Iran, fortsatte med att önska samling för miljö och jobb under Sveriges tid som ordförandeland i EU, berättade om de röd-gröna förslagen för att investera i framtiden och påpekade det (för de flesta, fast inte alla…) självklara: hon kommer – till skillnad från vår nuvarande statsminister – inte att sakna sin föregångare när hon tillträtt…

Snart bara ett år kvar, känner mig som en löpare på väg upp ur startblocken. Fast en löpare med semester, om det finns sådana…