Började på fredagkvällen i Hjalmar Bergman teatern och fick se en helt otrolig dansföreställning av Kompani Raande-Vo. Det var mitt livs första dansföreställning och, som jag sa till Lena Josefsson (ledare och koreograf för Raande-Vo), jag lär ju bli besviken på nästa dansföreställning jag ser: Raande-Vo är helt enkelt helt otroliga. Än en gång gladde jag mig åt att vi från och med nästa år satsar 700 000 kronor per år för att danskompaniet ska kunna etablera sin verksamhet i Vivalla. Det handlar om en danstrupp av yttersta världsklass som vi – förhoppningsvis – kommer att kunna se repetera i Vivalla nästa år. Nu återstår att se till att statens kulturråd och att landstinget också bidrar med pengar. Annars kan hela projektet falla.
Efter dansföreställningen på fredagskvällen gick jag till Konserthuset där jag fick följa alla framträdanden på Stora scenen. Jag fick äran att presentera såväl Svenska Kammarorkestern, gruppen Coy och båda årets Talangen-vinnare. Dessutom dansare och musiker från Kulturskolan och från estetprogrammet på Risbergska. Hela kvällen var det fullt i hela Konserthuset och Örebros kulturliv visade verkligen upp både bredd och spets (visst hade det varit kul med User och Millencolin också… de senare avslutade just sin Europa-turné med två spelningar i Tyskland och en i Göteborg i helgen).
På lördagen var det Slottet som gällde där Bokmässan pågick. Jag hade glädjen att få dela ut hederspriset till Hjalmar Bergmans minne till Monica Wahlgren som startade och etablerade Bokmässan på Örebro slott. En fantastisk entreprenör med ett till synes outsinligt engagemang. Till min stora glädje lyckades vi verkligen överraska henne – hon blev faktiskt riktigt rörd över att få detta pris: kanske det finaste kulturpriset man kan få i Örebro.
I övrigt hann jag läsa alldeles för lite i Nick Hornbys ”Fallhöjd” men jag och Karin lyckades i alla fall se två riktigt bra filmer under helgen: Älskade hundar (rätt rå och realistisk – och mycket bra) och en både vacker och gripande kinesisk film om en ung man som återvänder till sin hemby tio år efter att han gav sig iväg till universitetet (helt utan flygande krigare… men dessvärre även utan en titel i min hjärna just nu…).