Hade för en gång skull bokat biljett på tågresan till Stockholm: och hamnade bredvid samma tjej både till och från Stockholm. Vad slumpstatistiker säger om det törs jag inte ens tänka på, men det visade sig bli en mycket intressant hemresa (ditresan satt vi båda försjunkna i tidningar). Hon är snart färdig lärare med inriktning på förskola och yngre åldrar. Vi pratade om allt möjligt men två tankar som vi pratade om funderar jag på att gå vidare med, och båda handlade egentligen om kopplingar och utbyte mellan vården och den pedagogiska verksamheten i förskola och skola:

1.  Ökad kunskap om hygien i förskolan. Min medresenär berättade att det inte ingår hygien som en del i lärarutbildningen (med fokus på förskola – att kalla den förskollärarutbildning vore lättare, men tydligen heter det inte det längre…). Vi var överens om att det borde göra det. Det vore förmodligen både bra för barnen, föräldrarna, personalen, folkhälsan och för samhällsekonomin (tänk vad många sjukdagar som beror på smittor som skulle kunna förebyggas på förskolorna). Det finns goda exempel på sådant arbete, och jag har hört att någon förskola i Örebro jobbar med det (har hört om det på lokalradion men hittar inget på nätet nu – UNT nämner dock projektet i den här artikeln). Här har Socialstyrelsen skrivit om det. Och Härryda kommun som haft ett projekt om detta.

2. Inflytande i demensvården. Min medresenär brann verkligen för att låta barn ha inflytande i förskola och skola, och det är något som många förskolor arbetar med. Men hennes erfarenhet av när en äldre anhörig vårdades för demens var att hennes delaktighet och inflytande var minimalt. Hennes tanke var lika enkel som genial: varför inte utbyta erfarenheter mellan äldrevården och förskolan: om en ettåring kan ha inflytande över sin dag är det självklart att en 80 årig kvinna med demens kan ha det. Det handlar ju inte om att planera årets verksamhet – det handlar om att vara delaktig i val varje dag, för att växa och för att må bättre.