Socialdemokraternas valrörelse bygger på samtalet. Och för att vara övertydligt brukar jag påminna mina partikamrater om att samtal innebär både att lyssna och prata.

När man lyssnar och pratar uppstår nämligen något nytt; man kan gemensamt komma till en ny förståelse. Det är ofta så nya idéer föds och det är definitivt så det måste gå till om man vill bli överens och nå ömsesidig förståelse. Självklart kanske du tycker.

Visst. Men ta en titt på vykortet här bredvid. Det låg i postfacket en dag.

Någon har ansträngt sig och letat fram ett vykort, uppenbarligen fast besluten att dela med sig av sina åsikter. Sedan har denne någon (gissningsvis en man) gått och köpt ett frimärke. Och för att visa att han bryr sig om andra människor rotar han fram ett klistermärke som visar att han bidragit till Hjärt- och lungfonden. Sedan letade han fram adressen till oppositionskansliet i Örebro kommun, för det var uppenbart till oss (Socialdemokrater och Vänsterpartister) han ville framföra sina tankar. Och sedan satte han sig att fundera på vad han skulle framföra. Och det gick väl sådär.

”Sätter er på ashlet. Ni vill bara tjäna pengar o skiter i oss andra” skrev han. Jag vet inte riktigt vad han hoppades uppnå med uppmaningen att vi skulle ”sätta oss på arslet”. Egentligen tycker jag självklart att han har fel, ingen av oss som jobbar på oppositionskansliet gör det för att tjäna pengar. Det hade jag gärna framfört till honom, och så hade han kunnat förklara vad han menade. Men tyvärr. Han undertecknade inte vykortet. Svårt att uppnå ett samtal då.

PS Hans vykort kom faktiskt till nytta på ett oväntat sätt: posten hade stämplat fel sida så frimärket gick att återanvända. Men inte ens den oväntade intäkten behöll jag privat: inte heller jag jobbar politiskt för att tjäna pengar.