Det är inte så förvånande att ”KIF-problemen” (eller ”KIF-räddningen”, beroende på vilket perspektiv man har…) skapar reaktioner. Vi konstaterade innan vi bestämde hur vi skulle göra att vi skulle få kritik hur vi än gjorde.
Antingen skulle vi få kritik för att vi lät Örebros just nu mest framgångsrika damidrottslag gå i konkurs och bli nedflyttade (medan vi tidigare räddat både ÖSKs fotbollsherrar och herrlag i ishockey). Eller så räddar vi KIF och får kritik för att vi slösar skattepengar på elitidrottslag som inte får ihop ekonomin.
Dessutom kom snabbt kritiken från andra idrottslag som anser att de också borde få ekonomiskt stöd från kommunen; att Örebro kommun (som många andra kommuner) borde införa ett elitstöd till idrotten (det har vi inte idag). Samtidigt som andra menar att alla skattepengar som går till idrotten bör gå till barn, ungdom och bredd.
Damned if you do, damned if you don’t.
Många som hör av sig har förståelse för att det inte är så lätt att fatta denna typ av beslut, medan andra anser att det är fullständigt självklart vilket beslut som är det rätta.
Några tycks tro på de påståenden som Kommunstyrelsens förre ordförande, folkpartisten Staffan Werme, nu sprider: att det är jag som bestämmer i dessa frågor och att det är mina preferenser som styr. Att Werme vräker ur sig sådana dumheter är oförskämt i sig, att det dessutom kommer från honom – som på egen hand konstruerade stödfördelningar och fattade beslut om ombyggnader för kommunala pengar – är osannolikt fräckt. Men inte förvånande.
Detta handlar självklart inte om ”mina ingivelser”: jag kan inte på egen hand besluta sådant. Vi har i majoriteten (i Kommunstyrelsen) kommit fram till att detta är den lösning som på sikt är bäst för Örebro.
Jag klipper in några av mina svar på frågor jag fått under eftermiddagen:
– Att rädda idrottslag från konkurshot/hot om nedflyttning är verkligen ingenting jag skulle önska att Örebro kommun ägnade sig åt. Alternativet är i detta fall (och i tidigare liknande fall) dock värre, menar vi.
– Det är inte helt enkla saker detta: å ena sidan en helt orimlig upptrappning inom vissa idrotter där spelarlöner och värvningar skapar osunda ekonomiska spiraler. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– Men alternativet är konkurs och nedflyttning och i detta fall (liksom tidigare med ÖSK och hockeyn) har vi bedömt att det är ett bättre sätt att förvalta skattepengarna att ge lån/’villkorat kapitaltillskott’ som vi har förhoppningar att någon gång kunna få tillbaka än att föreningen går i konkurs vilket innebär mindre intäkter till kommunen (hyror mm), mindre uppmärksamhet för Örebro, färre arrangemang/matcher för örebroarna osv.
– Örebro kommun ger jämförelsevis väldigt lite till elitidrotten (men vi ger mycket till barn/ungdom/breddidrott), men tyvärr innebär den upptrappning som sker inom elitidrotten ökade krav på kommunalt stöd. Det är helt klart ett problem, som jag tycker idrotten borde arbeta mer aktivt mot. Å andra sidan anser flera andra elitlag att Örebro kommun borde införa ett regelrätt elittidrottsstöd.
– Nu finns helt klart en risk att fler föreningar kommer springande men det hoppas vi förhindra genom att vara mycket tydliga och mycket tuffa i våra motkrav.
– Upptrissade spelarlöner, värvningar för fantasisummor och annat är avigsidor i elitidrotten som bör motverkas. Men det är inte lätt att göra det från en kommunal nivå: det kräver att idrotten agerar och skärper sina egna regelverk annars kommer upptrappningen bara att fortsätta. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– I detta fall tycker jag man kan konstatera att det vore rätt anmärkningsvärt om Örebro kommun lät det mest framgångsrika damidrottslaget gå i konkurs, efter att ha räddat herrlag som haft problem (ÖSK, Örebro hockey, ÖIK).
Jag försöker ständigt påminna mig själv, och andra, om Gustav Möllers gamla maxim ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” för jag tycker verkligen så. Men det är inte alltid självklart vilken lösning som sparar mest pengar eller ger mest resultat för Örebro. I detta fall är vår bedömning att detta är det bästa alternativet, men jag inser att många inte håller med om detta.
Kan du berätta för mig när kommunen i modern tid gav ÖIK ”nya pengar” att överleva på?
Hej Björn, jag sympatiserar varken med ditt parti eller har några större känslor för KIF Örebro.
Jag tycker dock ni gör rätt i denna frågan!
Visst ska man diskutera att pengarna ska gå till skolor, sjukvård etc men ett KIF Örebro i konkurs skulle staden förlora betydligt mer pengar på genom skatteintäkter/planhyror etc.
Det känns bara konstigt att kommunen ska gå in som nån räddande hand när verksamheter inte kan konkurrera. Man kan dessutom diskutera varför just vissa verksamheter så som KIF blir priviligerade och får hjälp men inte andra?
Även om det här nog inte rör sig om en jättesumma så känns det rent principiellt fel att göra sånt här samtidigt som S KD C gör stora nedskärningar i te.x. skolan.
Har man pengar ska man som kommun såsom medmänniska vara generös och hjälpa till där man kan men vi i Örebro kommun har ju inga pengar och den verksamhet man enligt lag måste upprätthålla fungerar ju knappt. Några exempel från min del av världen. Igår den 22/8 kl 16 infördes köp- och anställingsstopp i Örebros skolor, hoppas min äldsta dotters lärare har hunnit med att beställa allt material hon behöver denna termin. Min fru som är lärare vill ha 10 000 kr mer i månaden. Min yngsta dotter går på en dagisavdelning med 30 barn. Min mormor strax över 90 är beroende av hemtjänst och får ibland så lite mat att hon inte kan äta sig mätt. Enl SR Ekoredaktion kommer det inom kort ca 500 somaliska barn till Örebro, analfabeter och uppväxta under helt vidriga förhållanden. Vi har skolor och förskolor som saknar underhållsplaner, ett slöseri med skattemedel så att man baxnar, de står och förfaller. Det fulkopieras skolböcker på kommunala skolor då man inte ha råd att köpa material till alla barn som behövs till undervisningen för att följa skollagen. Underhållet av gator och parker i Örebro är eftersatt, hur underhållet ser ut på de ledningar och annat under mark som man inte ser vågar jag inte ens tänka på. I min del av världen har vi skattebetalare i Örebro inte råd med att skänka bort 1,4 mkr till en förening som inte kan sköta sin ekonomi.
Jag skulle vilja veta vilka riktlinjer ni har använt er av när ni har beslutat att stödja KIF. Varför stöttade ni inte ÖSK Innebandy Damer eller ÖSK Handbollstjejer när de behövde hjälp?
Du behöver pedagogiskt förklara för mig och många andra varför ni agerar som ni gör.
”KIF-räddningen” är ett hån mot oss ledare/funktionärer i lag som måste be förädrar/spelare betala matchställ m.m. för att de skall kunna spela.
Sedan förstår jag inte när ni säger att KIF skall betala tillbaka pengarna ”om och när de kan”. Är det de ”hårda krav” ni skulle ställa?
Jag anser att dåligt skötta verksamheter måste bort för att kunna skapa något nytt som är bättre. Så är villkoren i vår omvärld.Lag kommer, lag går. Företag kommer, företag går. Ingen kommer komma ihåg KIF när en ny bättre verksamhet har utvecklats.
Det finns dock en risk att jag kommer komma ihåg denna flathet från dig/er när det är dags för val igen.
Några kommentarer till inläggen:
För det första (och än en gång): Det här är beslut som vi hoppas slippa fatta; det här är – lyckligtvis – undantagssituationer som egentligen får oönskade effekter, oavsett vilket beslut vi fattar.
Vår utgångspunkt är frågan: är det bäst för kommunen att klubben går i konkurs och flyttas ned eller är det bättre att de får en chans att ordna upp sin ekonomi och spela vidare. I detta fall, liksom tidigare med ÖSK och Örebro Hockey (även om det var lite annorlunda) så har vi gjort bedömningen att det är sämre för Örebro om laget går i konkurs/flyttas ned. Nedflyttning eller konkurs skulle både innebära att tidigare ekonomiskt stöd går förlorat och att kommunen går miste om de hyresintäkter vi har idag.
Och mindre intäkter från hyror av idrottsanläggningar innebär också mindre pengar till antingen vård, skola, föreningsbidrag, gator eller annat.
En del tycks, liksom folkpartisten Werme tro att det handlar om personliga preferenser när kommunen ger stöd till idrotten. Jag kan självklart inte svara för vilka överväganden den tidigare kommunledningen utgick från (även om många föreningar uttryckt att de menar att vissa föreningar då fick mer stöd tack vare att Werme själv var mer intresserad av dessa idrotter men det får stå för dem som påstår det).
När det gäller ÖSK innebandy/damer och ÖSK handboll/damer så har jag inte tillräcklig kunskap om vad deras problem innebar; de har nämligen inte varit i kontakt med mig eller andra i kommunledningen för att diskutera de problemen. Det är möjligt att det hade kunnat vara aktuellt med bidrag/lån även till dem, men den frågan prövades inte eftersom de tycks ha dragit slutsatsen att de inte kunde fortsätta verksamheten. Men som sagt: jag har inte tillräcklig kunskap om deras problem. När det gäller innebandyn så handlade ju dessutom deras nedflyttning inte om ekonomi utan om sportsliga resultat, och det kan inte kommunen förändra.
De tuffa krav vi ställer på KIF handlar om bättre ordning på ekonomin, ökade ansträngningar för att skaffa fler sponsorer, minskade kostnader och annat. Vi kommer också att ha en tjänstemän närvarande när ekonomifrågor diskuteras i styrelsen, för att följa upp att klubben skapar ordning i ekonomin. På det sättet hoppas vi att vi inom några år ska ha möjlighet att få tillbaka åtminstone en del av pengarna. Vid konkurs/nedflyttning hade alla insatser vi gjort varit bortkastade.
Jag anser att KIF Örebro DFF är viktiga för Örebro, och för Örebro län, och därför vill vi ge dem en chans att ordna upp sin ekonomi. I år, när det går dåligt för ÖSK, är det lätt att säga att vi inte borde räddat ÖSK heller (det handlade om mycket, mycket större pengar) men för något år sedan när ÖSK var med i toppen av allsvenskan tror jag de flesta örebroare var tacksamma för att ÖSK för många år sedan fick chansen att ordna upp sin ekonomi. På samma sätt är det med Örebro Hockey som fått chansen att skapa ordning och konkurrera sportsligt om topplatserna.
Men självklart förstår jag att det känns märkligt för dig och andra ideellt arbetande ledare/funktionärer/föräldrar att kommunen nu går in och räddar elitlag när ni får kämpa hårt och lägga ner både tid och pengar. Då är det dock också lämpligt att påminna sig om att nära 60 miljoner om året av kommunala pengar läggs just på bredd och ungdomsidrott. Kommunens stöd till elitidrotten är mycket litet (vilket andra kritiserar oss för…), cirka 3,6 miljoner per år. De särskilda lösningar som vi gjort för ÖSK, Örebro Hockey och KIF tas inte från stödet till bredd och ungdomsidrott, pengarna tas från Kommunstyrelsens pott för oförutsedda utgifter och är engångsutgifter. De nära 60 miljonerna är dock återkommande, varje år.
Sedan kan man självklart önska att vi skulle ha mer resurser till både skolan, vården, gatorna och mycket annat. Men bristerna inom olika verksamheter beror vare sig på ”slöseri” eller på denna typ av tillfälliga nödlösningar; dessa pengar skulle inte märkas om man delade upp dem på alla förskolor, skolor och vårdboenden.
Det som däremot ger mer pengar till välfärd och annat är att vi varje år blir fler örebroare och att fler får jobb. Därför är det den viktigaste uppgiften för oss som ansvariga politiker. Och när det gäller att locka fler till Örebro bör man inte bortse från den betydelse kultur, föreningsliv och idrottsarrangemang har för Örebros attraktivitet – på samma sätt som hög kvalitet på förskola, skola, äldrevård och annat självklart är argument för en flytt till Örebro.