Liza Marklund skriver i Expressen idag och jag kunde inte skrivit det bättre själv. När regeringen slagit nytt rekord i snabbavgångar (nädå, jag är inte skadeglad) kan det vara läge att fundera över om de ”nya moderaterna” verkligen är precis så där gamla som jag alltid trott. Namnet ”nya” moderaterna var helt enkelt för att förtydliga att de fortfarande till stor del består av nyliberala politiker: Fredrik Reinfeldt, Cecilia Stegö-Chiló, Carl Bildt, Anders Borg och Sven-Otto Littorin t ex.

Den norska Nobelkommittén ger årets fredspris till Muhammad Yunus och Grameen Bank som gjort fantastiska insatser mot fattigdom och för en positiv utveckling i Bangladesh. Alla de förhandskandidater som nämnts har givetvis varit väl värda att få priset, men att genom utdelningen av fredspriset sätta fokus på förbättring av ekonomiska och sociala förhållanden i ett av världens fattiga länder visar man att man förstått att fred inte bara åstadkoms genom att stridande parter lägger ner vapen – utan att det är avgörande vilka sociala och ekonomiska villkor som råder i ett land.

Muhammad Yunus och Grameen Bank har arbetat med att ge små krediter till människor som normalt sett inte skulle få låna pengar i bank och de har i praktisk handling visat att det går att förändra världen, även i det lilla. Läs mer i DNs artikel

Att i radion få höra utrikesminister Carl Bildt kommentera det kändes både märkligt och oväntat. Märkligt för att han representerar ett parti som vill minska biståndet till världens fattiga och oväntat eftersom jag inte kan påminna mig att jag någonsin hört någon moderat kommentera denna typ av insatser på ett så positivt sätt som Bildt gjorde. Kanske har han också blivit en ”ny moderat”…? Denna förvåning delade jag för övrigt uppenbarligen med radions reporter som konstaterade att ”även Carl Bildt” är positiv till valet av pristagare. Kanske var det så att Bildt och hans moderater tilltalas av just det där med att pristagarna visat att även mycket små lån ger stora resultat – kanske ser moderaterna en möjlighet att skära ner på biståndet… 😉

Jag skrev häromdagen om ursäkterna för den speciella typ av ”skatte(m)oral” som regeringen tycks hålla sig med. Nu har en tillkommit: ”När jag flyttade hemifrån 1996 valde jag att inte betala, eftersom jag inte tyckte att SVT producerade några bra program”, förklarar migrationsminister Tobias Billström sitt licensskolk. Men i ärlighetens namn fortsätter han: ”Med åren blir man klokare och självklart ska man följa de lagar vi stiftat”. Nu vill han betala alltihop retroaktivt. Med andra ord: de gamla moderaterna fuskar, de ”nya moderaterna” ber i alla fall om ursäkt. Men om det är de ”nya moderaterna” som regerar; varför är det då så många nyliberaler som inte gillar skatt eller public service i regeringen? Läs mer om Stegö-Chiló och hennes åsikter om public service här.

Man kunde ju tro att det inte kunde bli värre, men vad annat kan man vänta sig av extrem-nyliberaler i regeringen: skattesmitning accepteras enligt någon mätning av nästan varannan moderat väljare. Men en kulturminister som inte betalat tv-licensen förrän fem dagar hon tillträder? Världklass.
Tisdagen fick se ytterligare dubbelmoral. Svenska Fotbollförbundet anser att Hammarby brustit så mycket i sina säkerhetskontroller att poängavdraget ska stå fast. Och på kvällen fylldes Råsunda för att se Brasilien spela och vid fyra tillfällen stormades planen. ”Vi är nöjda med säkerheten” säger Bo Sundström på Svenska Fotbollsförbundet (som ansvarade för säkerheten). Han fortsätter till Aftonbladet: ”Jag har inte sett några springa in på planen.”

Nya avsnitt i såpan om de skattefuskande ministrarna. DNs rubrik idag är ingen önskedröm för regeringens strategiansvariga och Expressens avslöjanden är ännu värre. Maria Borelius har sagt att hon inte hade råd att följa lagen när hon anlitade hemhjälp. Förutom den uppenbara frågan: ”hur mycket mer än medelinkomsttagarna är tillräckligt för att man ska behöva betala skatt?” så kan man ju fundera på varför inte Maria Borelius man kunde ta något ansvar för hemsituation och barn? Och hur länge kan man sitta kvar om man är moderat minister som fuskat med skatten? Någon som vill slå vad?

Två ministrar har fuskat med skatten, den ena skyller på att hon inte hade råd att betala skatt och den andra säger nonchalant ”ni får väl avsätta mig i så fall”. Sanningen är att åtminstone en av dem inte tycker att välfärden ska vara skattefinansierad. Och vad säger då statsminister Reinfeldt? Han ursäktar brotten: ”Ingen av dem har levt ett liv i tron att de skulle bli statsråd och därmed utsättas för hård granskning.” Den skatte(m)oral som numera gäller, skapad av regeringen lyder således:
1. om du inte anser att du har råd att betala skatt – låt bli
2. om du inte tänker bli minister kan du fuska med skatten
3. om du tänker fuska med skatten: bli inte avslöjad och om du blir det nonchalera kritiken
Om fler än ministrar resonserar så: vilka pengar ska finansiera satsningar på vården och skolan, Reinfeldt?

Landets nya statsminister Fredrik Reinfeldt sa, när han var i Örebro i augusti, att borgerliga politiker är mer hederliga än vänsterpolitiker. NA skrev “De som nu har makten har tappat bort att man har makt för att tjäna sitt folk. De tjänar sig själva, sa Reinfeldt och pekade bland annat på de lägenhetsaffärer som diskuterats de senaste åren.” Den nya regeringen har knappt tillträtt och redan har två ministrar erkänt att de anlitat svart arbetskraft. Konstigt att skattemoralen inte är bättre när inte ens regeringsmedlemmar lyder lagen. Och inte har de vett att be om ursäkt. Så varför ska svenska folket betala skatt som de sedan ska fördela på offentlig verksamhet? Ja, en av dem tycker inte att man ska ha så mycket offentlig verksamhet: Cecilia Stegö-Chiló är extrem nyliberal och hade inte ens koll på att hon blivit utsedd till idrottsminister. Bra att den nya regeringen tar sitt jobb på allvar.

Så presenterade Reinfeldt sin regering. Några överraskningar och en del lite hoppfulla namn (Andreas Carlgren som miljöminister!). Men huvudsakligen är mardrömmen förverkligad: kristdemokraterna tar hand om familjepolitiken och folkpartiet tar hand om skolan. Att batong-Björklund blir skolminister är ju inte så hoppfullt, snart lär väl Säpo avlyssna varenda rasthall i landets skolor.
Och så har det blivit en nyhet att det förekommer maillistor där socialdemokrater för eftervalsdebatten. Wow, vilken nyhet! Att folk skickar mail till varandra! Jag är en av deltagarna på den maillista som Annika Åhnberg kommenterade i ekot i morse och ser inte det som något dramatiskt: ingen har nekats deltagande och fortfarande gäller grundregeln om att man inte bör skriva något på en maillista som man inte är beredd att stå för offentligt. Med andra ord: det förekommer inga konspirationer, inga ”hemliga diskussioner” eller annat mystiskt. Partisekreteraren är – för säkerhets skull – sedan länge informerad om maillistan och det handlar alltså vare sig om någon ”fraktion” eller något ”Vägval höger”… Det handlar om en maillista där socialdemokraternas valresultat och vår politik diskuteras. Inget hokus pokus med det. Om någon vill delta på listan så är det bara att höra av er till mig så förmedlar jag kontakten med list-administratören.

Bara någon dag innan Reinfeldt tar över som statsminister och redan har jobben börjat försvinna… Vägverkets enhet för trängelskatter läggs ner och ett 30-tal jobb försvinner. Sa inte de borgerliga partierna att de skulle skapa nya jobb? Istället tar de bort jobb… 😉
Allvarligt talat. Det är självklart trist för de 30 som blir arbetslösa men det som är allvarligast är att Sverige snart styrs av en regering som efter sega förhandlingar kommer fram till: icke-beslut. För ingen vet vad som ska hända med vare sig trängselskatten, citybanan eller kommunikationerna i Stockholm. Allt för att de borgerliga partiledarna försökt lösa sin oenighet genom att ge oklara besked. I fyra år ska de styra Sverige. Dags att vänja sig.

Socialdemokraterna gjorde det sämsta valet i modern tid. Självklart måste det få konsekvenser för såväl partiledning som för politik och organisation. Göran Persson har redan meddelat att han avgår men när vi i mars väljer ny partiledare bör vi också välja en ny ledarstil. Vi behöver en partiledare som lyssnar, tar till sig råd och som uppmuntrar debatt och öppenhet. Vi behöver dessutom se över politiken och formulera mer begripliga idéer om var framtidens jobb finns. Och sist men inte minst: vi behöver se över organisationen så att vi uppmuntrar det engagemang som finns och ser till att vi ständigt finns i människors vardag för att diskutera hur Örebro och Sverige kan bli bättre.
I korthet är det ungefär så jag ser på den process som nu måste vidta inom socialdemokratin. I dagens NA kommenterar jag detta och i artikeln hänvisas till ett debattinlägg som jag och Roger Rådström (ordförande i Örebro Arbetarekommun) skrivit i Aktuellt i Politiken. Eftersom debattartikeln inte ligger på webben och eftersom inte alla prenumererar på den tidningen (…) så finns artikeln att läsa här (observera att den här versionen är något längre – och något mer detaljerad – än den som publicerades).