Igår var det 100 dagar sedan högerkoalitionen formellt tog över ledningen i Örebro kommun (eller ledning och ledning, inte leder de särskilt mycket). För att uppmärksamma det presenterade socialdemokraterna och vänsterpartiet en rapport om de första 100 dagarna, med titeln ”Stopp för Örebros utveckling – start för systemskiftet”. I dag skriver NA på den liberala ledarsidan en ledare där de på det hela taget ger oss rätt i vår beskrivning av att dialogen tystnat i Örebro-politiken. Att jag tycker att NAs ledare är tänkvärd kanske inte överraskar någon. Lika lite som det är överraskande att Staffan Werme och övriga i ”kommunledningen” avfärdar kritiken (som vanligt skyller de sitt misslyckande på oss).

Men kanske borde högerkoalitionen lyssna? Den kritik vi för fram är ju inte påhittad på oppositionskansliet i Rådhuset, den är ju ett resultat av kommentarer i förtroende från kommunanställda som är frustrerade över att de aldrig får besked. Den är ju ett resultat av att vi ser vad alla snart kommer se tydligt: att tveksamhet och beslutsvånda sätter stopp för Örebros utveckling. Den är ju ett resultat av att till och med de som politiskt sympatiserar med majoritetspartierna är missnöjda.

Och om vår kritik inte får majoriteten att ana oråd, kanske kritiken från de egna borde göra det? Idag berättar lokalradion att en av Staffan Wermes partikamrater är kritisk mot kompromissandet som bland annat satt stopp för utvecklingen i de västra stadsdelarna (en kritik som vi också fört fram). George Barsom menar till och med att det var bättre under den förra kommunledningen eftersom medborgardialog och breda överenskommelser kring Väster fungerade bättre då.

George Barsoms kritik gör en annan sak tydlig: de folkpartister med utländsk bakgrund som valdes in i Kommunfullmäktige är inte nöjda med kommunledningen. Den ena (Demal Hadzijusufovic-Zetterman) har blivit ”politisk vilde” och representerar inte längre (fp) i Kommunfullmäktige, på grund av fps sätt att hantera bland annat skolfrågorna på väster. Och nu kommer kritiken även från George Barsom. Jag tror dock inte att det är den utländska bakgrunden som gör att de är kritiska: anledningen är nog att de helt enkelt har märkt vad stoppolitiken har fått för konsekvenser för utvecklingen på väster i Örebro. Hur kommunledningens passivitet hårdast drabbat många som redan har det tufft, många som bor i de västra stadsdelarna och många som har utländsk bakgrund. Så även om all annan kritik rinner av Staffan Werme borde kritiken från det egna partiet i alla fall göra honom orolig. De pekar nämligen på ett besvärande faktum: den nya kommunledningen har inte gjort ett jota för att minska det utanförskap de pratade så mycket om före valet. Tvärtom.

(REV) Örebro kommun vill inte ge O´Learys tillstånd att servera alkohol. Anledningen är att de tänkt servera för mycket öl. Oavsett detaljerna verkar det dessvärre som om kommunen – än en gång – skämmer ut sig i dessa frågor. För mååånga år sedan vägrades Pizza Hut etablering i Örebro på grund att de inte serverade fisk. De tvingades bygga om köket för att kunna servera fisk (vilket självklart ingen vill äta på Pizza Hut). Pizza Hut är inte kända för att vara ett tillhåll för fylla (priserna är liksom för höga för det), lika lite som O´Learys (däremot kan man nog fundera över fylleriet på en eller annan av kommunens mindre fashionabla pizzerior, men det är uppenbarligen inget problem…?). Jag har varit på O´Learys många gånger, och jag har aldrig sett någon missköta sig, aldrig sett någon bli utkastad (de har rätt mycket personal så det finns folk som kan sköta sådant). O´Learys koncept är nämligen inte fylla, även om det säljs mycket öl. Konceptet är att titta på sport och dricka öl (skulle inte tro att de säljer lika mycket drinkar som en del andra krogar). Men förklara det för tillståndsenheten, den som kan. Välkommen till Örebro, O´Learys… (Mer om dessa frågor här) (Det faktum att O´Learys missat en del formella detaljer förändrar inte det hela – kommunens uppgift är inte att krångla i onödan, kommunens uppgift är att värna folkhälsan och det gör man bättre genom att skapa förtroende för t ex alkohollagen.)

(REV) Det blir ingen offentlighet för det nya demensboendet i Örebro. På torsdagseftermiddagen fastställde nämligen Programnämnd Social Välfärd upphandlingsdokumentet för Elgströmska huset, Örebros nya demensboende med 80 platser och (mp), (c), (fp) och (m) röstade mot att offentlighetsprincipen ska gälla för det nya boendet. Eftersom de ju är i majoritet så finns ingen möjlighet för anhöriga till de dementa som kommer att vårdas där att ta del av ”allmänna handlingar” på boendet, och personalen som jobbar där får inget skydd för sin yttrandefrihet, på det sätt som kommunal personal har. Och så blir det fram till år 2013. Så länge gäller nämligen avtalet…

Frågan blir ännu mer intressant när man läser i NA (fredag). Där lyckas högerföreträdarna med konststycket att samtidigit påstå att 1/ våra förslag lämnades för sent (trots att vi lyft dessa frågor redan i februari) och 2/ att det inte är möjligt att genomföra det vi föreslog. Båda påståendena är visserligen felaktiga, men i övrigt kan de inte hänga ihop: om det nu kom så sent – hur kunde de då veta att det inte går att genomföra? Experterna från upphandlingskontoret säger inte att det inte går – de säger att de inte har borrat i frågan. Om majoriteten tagit upp frågan ordentligt efter att vi lyfte frågan i februari (då ärendet var ”beredningsärende” i nämnden) kanske de hunnit ”borra” i frågan. Och om högern nu ville ha skrivningar om offentlighet i upphandlingen, varför la de inga sådana förslag – det finns ju andra kommunder som har sådana krav? Att sedan miljöpartiets Olof Johansson säger att vi ägnar oss åt ”plakatpolitik” när vi föreslår saker som miljöpartiet i andra delar av landet också lagt förslag är nästan ironi.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att det är särskilt viktigt att säkerställa allmänhetens direkta insyn i ett så stort vårdboende, med brukare som är så känsliga för felaktig behandling. Vi anser att offentlighetsprincipen och total yttrandefrihet fullt ut bör gälla även i en entreprenad, eftersom verksamheten finansieras med offentliga medel. Anhöriga ska alltså inte behöva gå via kommunen för att få ökad insyn i verksamheten.

Vi hade en rad tillägg och ändringar i upphandlingsdokumentet men majoriteten var inte intresserade av att pröva något av dessa, de avslog allihop. Detta var också sista chansen att ändra dessa förslag – från och med nu är vi bundna av vad som står i upphandlingsdokumentet. Vi föreslog också:

• att avtalet bara ska gälla i 3 år så att örebroarna får möjlighet att i allmänna val ta ställning till om entreprenad är lämpligt för denna typ av särskilt boende.
• att Örebro kommun borde lämna ett eget bud så att det finns något att jämföra med
• att det ska vara möjligt att lägga bud på delar av boendet (så att även andra än de 3-4 största jättarna på ”vårdmarknaden” har möjlighet att lägga anbud)
• att anbudsgivare som inte lämnar riktiga uppgifter om sin kvalitet ska kunna förbigås utan andra skäl

Dessutom fanns en rad, egentligen ganska okontroversiella, tillägg om ledarskap, inflytande, friskvård, utveckling för medarbetarna och så vidare. Högerkoalitionen röstade mot samtliga.

Detta föreslog vi skulle tillföras i upphandlingsdokumentet när det gäller offentlighet:
”Vem som helst ska ha rätt att ta del av handlingar som i kommunal verksamhet skulle anses vara ’allmänna handlingar’.”
”Alla som arbetar i verksamheten ska ha rätt att berätta vad de vet för utomstående (även för massmedia). Efterforskningsskyddet (som gäller i kommunal verksamhet) ska även gälla för utföraren, vilket alltså innebär att det inte är tillåtet för en chef, eller annan representant för utföraren, att försöka ta reda på vem som exempelvis pratat med media.” Läs hela vårt yrkande här

I Örebro har tjänstemännen på tillståndsenheten (de som beviljar tillstånd för alkoholservering) tagit skådespelare till hjälp för att kolla hur det är med berusningen på stans krogar, precis som andra kommuner gör då och då. Och resultatet är förskräckande: folk är fulla på krogen! Tänk, det hade jag ingen aaaning om (som Hasse och Tage skulle ha sagt). För några år sedan drev jag ett Don Quijote-liknande fälttåg mot att tillståndsenheten vägrade alkoholtillstånd på riktiga restauranger (utan bråk och fylla) men alltid beviljade tillstånd till fylleställena (man måste ha stekbord – vilket självklart är en garant för ansvarsfull alkoholservering…). Då hävdade jag att det vore bättre att tillståndsenheten la kraften på krogarna där fyllan är utbredd – istället för att stoppa dem som vill ha ett glas rödvin till den italienska fredagsbuffén. Men kanske behövdes det några skådespelare för att visa att det finns fylla på krogarna…

Så valdes äntligen Mona Sahlin till ny partiordförande för socialdemokraterna. Historiskt, stort och en härlig känsla. Idag på morgonen höll hon sitt ”linjetal” och det var en bekräftelse på att vi valt rätt: Mona kommer att innebära en sund omsvängning på alla de områden där Göran Persson svajade (Göran har gjort en viktig insats för socialdemokratin och för Sverige – klimatpolitiken, ekonomin och mycket annat – men det var pinsamt att höra hur han inte ens i sitt tacktal kunde hålla sig ifrån att peka med hela handen och spela HSB igen). Mona står för en större öppenhet, en annan ledarstil och har mod att ompröva de områden som inte varit tillräckligt tydliga (läs DNs analys här). Mona kunde (borde) ha blivit partiledare redan för 11 år sedan och de där omöjliga och olämpliga tankarna tvingar sig på: vad hade hänt då? Hade vi verkligen förlorat regeringsmakten i höstas i så fall? Meningslöst att tänka på, men det är också det enda smolket i glädjebägaren just nu: för nu känns det riktigt riktigt bra.