Satsningen på Vinterstadion är efterlängtad och skulle kunna beslutas i bred enighet (tyvärr har även detta projekt präglats av hemlighetsmakeri och enorma brister i beslutshandlingarna – men det är självklart inget hinder för kommunledningen när det gäller att driva igenom beslut). Nåväl: den breda enigheten inkluderar inte Örebro hockeys ordförande, Mikael Fahlander. Och det är helt okej att han har massor av åsikter om satsningarna – en sådan stor satsning bör vändas och vridas på ordentligt. Det som dock mest blir lite pinsamt är uttalandet i NA idag: ”Drygt 50 av de 160 miljonerna går till ett tak för bandyn. Ett vansinnigt slöseri med skattepengar”. Man kan tycka att Fahlander använder lite hårda ord mot bandyn, men framförallt är det intressant att just han har så bestämda åsikter om hur skattepengar används. Hans förmögenhet har ju nämligen byggts upp med hjälp av just skattepengar – genom tvivelaktiga metoder i hans bolag Assistansia. (tidigare kommentar om det här)
Stort stöd för Burma
Har varit en del fixande inför dagens aktion till stöd för folket i Burma (fixa flygblad, namninsamlingslistor och liknande) så det var riktigt skönt att aktionen avlöpte så väl. Det blev inte fullpackat med röda kläder på torget, men huvudsaken var att vi fick något gjort: och det fick vi! Vi delade ut 1300 flygblad (som handlar om hur man som individ kan stödja folket i Burma, läs det här), samlade in massor av pengar (ännu inte färdigräknat) och samlade in cirka 200 namn som kräver stopp för svenska investeringar som stöder militärdiktaturen. Enda smolket i glädjebägaren var en del gnäll från ett högerparti som sedan urminnes tider haft bekymmer med att ställa upp på gemensamma aktioner. Men att se hur tacksamma exil-burmeserna var och att veta att vi faktiskt gjort skillnad under några lunchtimmar kompenserar helt och hållet detta smolk.
Simma lugnt – för ökad simkunnighet
Ikväll bjöd Örebro simallians in bland annat Kommunfullmäktiges ledamöter att göra ”Vattenprovet” på Gustavsvik (jag klarade det och fick både diplom, pin och t-shirt). ÖSA gör ett viktigt jobb och jag tycker att vi borde fundera på hur kommunen kan uppmuntra/anlita dem i högre grad för att öka simkunnigheten. Enligt en undersökning är cirka 30% av barnen i årskurs 3-5 inte simkunniga. Det borde vi göra något åt. Egentligen tycker jag – rent principiellt – att simkunnighet är föräldrarnas, familjens och det civila samhällets ansvar. Men nu står det i skollagen att barn ska lära sig simma senast i årskurs 5 och dessutom är det självklart bra om kommunala insatser kan minska antalet drunkningsolyckor. Jag tycker att vi borde fundera på en långsiktig strategi – tillsammans med ÖSA – för att se till så att alla barn i Örebro lär sig simma.
Snart bara tusen dagar kvar, Staffan
[REV] Med tanke på att den nuvarande majoriteten i Örebro styr som om de fått makten i present i ett cornflakes-paket så kan det ju vara på sin plats att påminna om att makten faktiskt återgår till väljarna på valdagen 2010, och då tror jag att det blir ett bistert uppvaknande för högerkoalitionen i Örebro. Jag vet att det inte bara är s-sympatisörer som tycker att kommunledningen sköter sig synnerligen dåligt – även vanligtvis trogna borgerliga väljare är missnöjda med tveksamheter, stopp och slutenhet. För att inte tala om de miljöpartister som trodde att de röstade fram ett röd-grönt styre men fick en fp+m-ledning… Därför tror jag att de borgerliga partierna (och mp) kommer att få sämre siffror i Örebro än i riket. Men det kan vi ju inte veta förrän på valdagen, så jag roade mig med en ”läget-just-nu”-lek.
Jag tog fram SCBs valundersökning från maj (”om det var val idag”) och räknade ut hur förändringen sedan valet skulle slå i Örebro – om Örebro följer rikstrenderna. Om SCBs siffror stämmer i Örebro kan Staffan Werme börja förbereda sig på att vara en av flera oppositionsföreträdare…
moderaterna 17%, 11 mandat i Kommunfullmäktige (13 mandat idag)
folkpartiet 10%, 6 mandat (8)
kristdemokraterna 7%, 4 mandat (6)
centerpartiet 5%, 3 mandat (4)
miljöpartiet 6%, 4 mandat (4)
socialdemokraterna 48%, 31 mandat (25)
vänsterpartiet 6%, 4 mandat (4)
sverigedemokraterna 3%, 2 mandat (1)
Förutom att det vore hemskt om sverigedemokraterna fick ökat stöd så säger den där listan att s+v har majoritet, och att vi socialdemokrater själva skulle bli större än den nuvarande högerkoalitionen. Man ska som sagt inte ta ut några valsegrar i förskott, men listan skulle i alla fall kunna få en och annan på högerkanten att fundera över hur de framöver ska få inflytande – även om jag aldrig kan tro att vi skulle hantera oppositionen lika grinigt och ointresserat som den nuvarande kommunledningen gör. I slutet av december är det 1000 dagar kvar till nästa val (det har Eva Ströman suttit och räknat ut!). Det är lång tid kvar. Men ändå…
(Några har undrat hur min hobbyundersökning gick till. Så här är min otroligt vetenskapliga metod: Jag tog helt enkelt SCBs siffra som visar förändringen mellan valresultatet och opinionsläget i maj, sedan la jag till (eller drog ifrån) den förändringen från resultatet i kommunvalet i Örebro. När statsvetarna vill börja använda min metod tror jag att jag ska föreslå namnet ”Sundins udda förändringstalsanalys”. Så det så.)
Bowling, anyone?
Var hos en samhällsvetarklass på Rudbecksskolan för att svara på frågor och berätta om hur det är att vara politiskt förtroendevald. Jag fick även denna gång många bra frågor och funderingar att ta med mig, och det var särskilt en idé jag inte kunde bli kvitt när jag cyklade tillbaka: borde inte Kommunfullmäktiges ledamöter umgås lite mer avspänt någon gång? Jag berättade att vi ju fikar tillsammans, men en kille föreslog att vi skulle gå ut och spela bowling. Så när blir den första bowlingkvällen?
Bär rött på fredag – för att stödja Burmas frihetskamp
Självfallet anammar jag uppmaningen som nu sprids som en löpeld via bloggar och på facebook om att visa solidaritet med oppositionen i Burma genom att bära något rött på fredag.
Ta på något rött på fredag (en t-shirt, tröja, skjorta, blus, schal, slips eller mössa). Protestera mot våldet och förtrycket, ställ upp för dem som ha det svårt. Det sägs att Than Shwe, ledare för den militärjunta som styr Burma med järnhand är driven av en önskan att gå till historien som en mäktig buddhistisk kung. När militärdiktaturen börjat sätta hårt mot de människor som demonstrerat för de mänskliga rättigheterna kan det komma att bli mycket våldsamt.
Minst tre demonstranter har redan dödats under torsdagens protester i Burma. Fredspristagaren Aung San Suu Kyi har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma sedan 80-talet. Hon har suttit i husarrest sedan 1990, då oppositionen vann valet i Burma. Låt inte våldet kan segra! Det är dags att viss solidaritet, även om den bara är symbolisk…så är den ett stöd!
BÄR RÖTT PÅ FREDAG! Som en enkel symbol för solidaritet med Burmas folk!
Att casha in de checkar man delar ut
Idag är det kommunfullmäktige-sammanträde. Återigen är det fantastiskt hur majoritetens företrädare gång på gång på gång lägger skulden för alla problem på socialdemokraterna. Vi påminner gång på gång om att kommunledningen faktiskt utgör majoritet och styr kommunen, eftersom de tycks ha glömt det. Mest pinsamt var nog när Staffan Werme försökte skylla på (s) när vi frågade varför de inte gjort allvar av pratet om att ”rädda Sofiagårdens matsal”. Han påstod att det hela var jättesvårt och att det var på grund av socialdemokratins tidigare styre som den nuvarande majoriteten inte kunde leverera vad man lovat.
Det är nog i stort sett bara Kent Persson (m) och Behcet Barsom (kd) som låtit bli att skylla ifrån sig – de har faktiskt talat om vad de vill och vad de gör. Och återigen ställer man sig frågan: hur länge ska de vara ”nya på jobbet”, hur lång kan en prao-period vara? Och dessutom: finns det några problem i samhället som den nuvarande ledningen tar ansvar för att lösa?
Öppet rådhus – för alla
Igår var Rådhuset öppet för alla och guidningar, debatter och att få titta in i det vackra huset lockade över 1000 örebroare. Jag stod mest hela dagen och hälsade människor välkomna till vårt kansli och det var trevligt. En av de politiska sekreterarna från ett borgerligt parti som nu styr kommunen kom också och hälsade på och konstaterade att han aldrig varit inne på vårt kansli. Jag svarade (med en blinkning) att det var lite typiskt för den nya majoritetens sätt att styra. Och även om jag skojade med honom, så ligger det faktiskt ett korn av sanning i detta. Den aktuella politiska sekreteraren är rätt ny i Örebropolitiken och har nog inte riktigt koll på hur öppet det är (eller rättare: brukat vara) mellan majoritet och opposition – och att han inte varit hos oss är nog inte hans fel. Att han inte varit i vår korridor tyder mer på att majoriteten inte är särskilt intresserade av att prata med och lyssna på oss i oppositionen. Jag vet att Mats Sjöström (som var ordförande (s) i Kommunstyrelsen tidigare) rätt ofta gick ner till den dåvarande oppositionen för att prata om olika frågor. På samma sätt var det med de andra kommunalråden. Jag tror aldrig jag har sett Staffan Werme (KS-ordföranden) i vår korridor sedan han tog över makten.
Jag tycker att det är tråkigt. Jag tror att det är bra att skillnaderna syns i politiken, men jag tror också att det är bra att man skapar breda överenskommelser i frågor som är särskilt viktiga och långsiktiga för Örebros utveckling. Den styrande majoriteten nu är dock mindre intresserad: de ändrar den politiska organisationen, de gör upphandlingar och gör av med pengar utan att frågan ens lyfts utanför deras eget kansli. Det är dåligt för tilltron till politiken i Örebro.
En annan anekdot kan vara värd att berätta om: Jag mötte ett av de borgerliga kommunalråden utanför Rådhuset när det regnade som värst. Jag skojade med honom och frågade varför de inte fixar bättre väder, nu när de styr. Sådant skämtade vi ofta om när vi styrde (Mats Sjöström fick ansvaret för bra väder eftersom turismen var hans ansvar och Jonas Karlsson fick ansvar för dåligt väder eftersom han var ansvarig för miljöfrågorna…). Möjligen säger det svar jag fick från det borgerliga kommunalrådet något om inställningen till politik och till ansvarstagande: ”Vädret är sossarnas fel”, skojade han.
Slutsatser av ”Myrdal-debatten”
Samtidigt som SvD berättar den glädjande nyheten om att ännu en ledande ledare för Röda Khmererna gripits försöker jag i korthet sammanfatta ”Myrdals-debatten” (här är hela mitt inlägg i gårdagens NA). I ärlighets namn ska sägas att det inte blivit så mycket debatt som monolog eftersom den styrande högerkoalitionen envisats med goddá yxskafts-svar på mina frågor. Men likväl, efter många lååånga inlägg kvarstår några korta slutsatser (från min sida, det återstår att höra vad högern dragit för slutsatser förutom att Förintelse-förnekaren Robert Faurisson bör få föreläsa i Örebro):
- Yttrandefrihet är viktigt och jag tänker försvara exempelvis Jan Myrdals rätt att hylla t ex folkmördare i Kampuchea eller diktatorer i Albanien. Tyvärr har inte Myrdal genom åren varit lika intresserad av att försvara ”avvikande åsikter” i exempelvis Albanien, Kina eller Kambodja/Kampuchea.
- Bara för att jag tycker att Myrdals åsikter är avskyvärda tänker jag inte försöka stoppa honom från att exempelvis tala om yttrandefrihet på biblioteket.
- Det är viktigt att diskutera vilka arrangemang som ska släppas in i skattefinansierade kommunala lokaler: varför stoppar vi nazister och rasister? Borde vi ha fler eller färre sådana gränser? Denna debatt är inte högern i stan intresserade av att föra.
- Jag tycker att det är rimligt att vi har en lag som förbjuder hets mot folkgrupp och jag tycker att det är rimligt att Örebro kommun informerar om folkmord och brott mot mänskliga rättigheter och därmed försöker bredda debatten till att handla om tolerans och öppenhet. Men är det förenligt med detta arbete att släppa in folkmords-förnekare i kommunala lokaler? Jag tycker vi borde diskutera det, just för att gränsdragningarna kommer att bli svåra.
- Jag tycker att det är diskutabelt om kommunala lokaler bör användas för ”hyllningsutställningar” till folkmords-förnekare som Myrdal.
Jag är farlig – och Myrdals blinda fläck är gigantisk
Jan Myrdal tycker att jag är farlig. Jag tror att jag blir hedrad av detta: enligt principen om att fiendens fiende är min vän så skulle jag ju kunna glädja mig åt att vara på samma sida som protesterande studenter på Himmelska Fridens Torg, förtryckta i Hoxhas Albanien eller mördade i Pol Pots Kampuchea. Men tyvärr är anledningen till Myrdals dom över min farlighet att jag enligt honom undergräver de grundläggande friheterna. Och visst: jag är för lagen om hets mot folkgrupp (det är inte Myrdal) och jag tycker att det är rimligt att vi begränsar användningen av kommunala lokaler och exempelvis vägrar Nationalsocialistisk front och andra att hyra.
Jan Myrdal föreläste alltså ikväll om yttrandefrihet. Och i den frågan har han en hel del kloka tankar. Om man bortser från hans mest vildsinta konspirationsteorier så har han en poäng i att exempelvis barnpornografilagen, de föreslagna ändringarna i tryckfrihetslagen, försöken att tysta Förintelse-förnekaren Robert Faurisson och en del annat tar oss ut på ett sluttande plan (just dessa exempel håller jag i grunden med honom om att de är tveksamma/felaktiga). Men det jag inte får ihop är hur han kan uppröras över sådana inskränkningar i den svenska yttrande- och tryckfriheten, samtidigt som han försvarar alternativt förklarar Pol Pots terror i Kambodja/Kampuchea, massakern på Himmelska Fridens torg 1989 eller Enver Hoxhas totalslutna Albanska diktatur.
Myrdals svar på frågan tycker jag mest visar att han inte förmår se bortom sin kommunistiska övertygelse: han förklarar skillnaden med att alla tider och alla platser är olika (fast egentligen handlar det om att allt USA och dess kompisar gör är fel och allt Myrdal tycker är bra är rätt). Och där skiljer vi oss uppenbarligen åt: jag tycker att de mänskliga rättigheterna är universella och blir upprörd oavsett om de kränks i Sverige eller när de kränks i USA, Kina, Kuba eller Israel. Myrdal tycker – uppenbarligen – att det är rationellt (dock inte nödvändigtvis försvarbart) att Kina slår ner protester som hotar staten Kina, samtidigt som han själv tycker att den svenska statens övergrepp mot IB-affärens avslöjare är exempel på när tryckfrihet och yttrandefrihet kränks. Många har blinda fläckar: Jan Myrdals är bara ovanligt stor. Den omfattar hela världen utom Sverige och västvärlden.